Det har förvisso sina förklaringar att man inte spelat final på tre år. 2020 ställdes slutspelet in till följd av pandemin. Men 2021 blev minst sagt ett misslyckande. Att åka ut i semifinalen mot H65 Höör var det inte många som hade räknat med.
Finalmissen innebar första gången laget missat att spela om SM-guldet, när en säsong fullföljts, på hela 15 år.
Flera spelare inom laget har vittnat om att detta fött en revanschlust hos svensk handbolls stora gigant. Och som det har märkts.
Grundserien vann man utan större kraftansträngning. Kvartsfinalen mot VästeråsIrsta plockade man hem i tre raka.
Inte heller semifinalen mot Lugi blev något större kraftprov. Men när finalplatsen säkrades fick Sävehof ta i för första gången i serien.
Den första halvleken kändes svajig.
– Jag skulle säga att försvaret inte satt. Vi får ingen träff där, och då får vi inte heller några kontringslägen eller enkla mål, säger Frida Rosell.
– Lugi har väl, precis som vi, kollat video från de första mötena. Deras spelare hittade in mer på linjen än de gjort i de första matcherna, säger Jamina Roberts.
– Jag vet inte om vi var nervösa?, undrar tränare Rasmus Overby.
Fick tuff start
Det gjorde att skåningarna kunde sätta tonen på matchen. De två första målen i matchen gjordes båda av gästerna.
Sävehof slarvade i sitt anfallsspel, och drog på sig flera onödiga straffar. Och när Sävehof fumlade med taktpinnen gav det Lugi chansen att hänga med.
Laget gaskade upp sig något men tvingades ändå gå till halvtidsvila i underläge, 16–14. Gulsvart såg frustrerat ut.
Rättade till i halvtid – dominerade andra halvlek
Så vad skruvades på till den andra halvleken?
– Vi var lite mer fokuserade. Ifall någon lyfte fick någon annan stänga linjen. Jag tycker att vi fixade det bra, säger Roberts.
– Vi bestämde oss. Om vi ska vinna den här matchen är det upp till oss. Då tog alla sitt ansvar och steppade upp några nivåer. Det räckte, säger Rosell.
Det gjorde det sannerligen.
Bara minuter in hade man gått både ikapp och förbi. När Sävehof fick finalvittring fanns det ingen hejd.
När 21–18 satt kändes det som att Lugi var ett besegrat lag. Och det mesta fortsatta studsa Sävehofs väg.
En sekvens som symboliserade detta var när Rosell med en väderkvarnsrörelse i försvarsläge limmade en passning, och kunde kontra mot öppet mål.
– Jag fångade bollen med vänstern. Den sträckte jag bara ut för att täcka! Helt plötsligt satt bollen där. Jag blev helt chockad, och sedan såg jag att målet var öppet. Då var det bara till att kasta. Jag kunde bara skratta åt, säger Rosell, som blev tiomålsskytt, med ett snett leende.
Till slut blev det faktiskt en ganska bekväm resa. Segersiffrorna skrevs till 32–24.
Gulsvart är tillbaka där man hör hemma – i en SM-final.
– Det är klart att det känns bra, vi har vunnit övertygande i två matcher tidigare. Jag skulle inte säga att jag är direkt chockad över resultatet i dag, men Lugi bjuder upp till dans och gör sina bästa match i serien. Det var kul att spela en jämn match, säger Roberts kaxigt.
– Vi visar att vi är Sveriges bästa lag, konstaterar Overby lika kaxigt.
I finalen väntar vinnaren av semifinalserien mellan Skuru och H65 Höör.
Vilka vill ni helst ha?
Det spelar ingen roll, menar både Roberts och Overby.
– Men jag tror att det blir Skuru, säger Roberts.
LÄS MER:Laura Jensen avslöjar dolda talangen – som snickare
LÄS MER:17-årige Line Bergfeldt fick starta i semifinalen för IK Sävehof
