Laget som vanligtvis är så överlägset i svensk handboll tvingades till förlängning i SM-finalen, men lyckades till slut vinna med 38–34.
- Vi sa "nu!" till varandra det allra sista vi gjorde i omklädningsrummet innan vi skulle ut till förlängningen, berättar Ida Odén.
Sedan var det inget snack. Sävehof stack ifrån direkt, målvakten Fillippa Idéhn kom tillbaka efter att ha blivit utbytt och var bättre än någonsin, målen radades upp.
- Vi hade flyt också, medger Ida, men målen behöver inte vara snygga för att räknas.
Ida fick välförtjänt pris som finalens främsta spelare. Hon var inte hundraprocentig under den första halvtimman, men blev sedan bara bättre och bättre.
Det gamla uttrycket "bäst när det gäller" är synonymt med Ida Odén.
- Det är roligast att vinna på det här viset, när matchen är så jämn, tycker hon. Förra året ledde vi med tio mål när det var en kvart kvar och vi bara längtade efter slutsignalen. Nu hade vi inte tid att längta.
Lugi gjord en bragdartad insats i finalen, men det var ingen tvekan om vilket lag som var bäst. Kanske var det orken som avgjorde - eller finalrutinen?
- Vi växlade upp i förlängningen och trodde inte att dom skulle hänga med då. Det gjorde dom inte heller, konstaterar Sävehofskaptenen.
Innan dess hade skånelaget ställt till det ordentligt för Sävehof, främst genom punktmarkering av Jamina Roberts.
- Vi var beredda på deras aggressivitet, hade tränat på att möta det hela veckan, förklarar Ida Odén, fast träning är en sak och match en annan.
Roberts kom ändå upp i sex mål och slet sig loss från bevakningen ett par gånger på ett finurligt sätt.
- Men det går inte försöka för ofta, förklarar Jamina, då ställer man till det för egna laget.
Jenny Alm gjorde också avgörande insatser, inte minst på slutet.
- Jag tycker att jag blev avblåst någon gång för mycket, funderar hon, men det var aldrig någon tvekan för min del, jag fortsatte att försöka och dom sista målen var väldigt sköna.
Efter att Lugi varit så nära som 34-35 punkterade Sävehof matchen med mål av i tur och ordning Odén, Alm och Roberts under de sista två minuterna.
- När vi hade tre mål upp och det var en minut kvar, då kändes det att vi skulle vinna. Men inte tidigare, intygar Ida Odén.
