Visionen om proffsligan presenterades strax efter herr-VM på hemmaplan för snart ett år sedan. Mästerskapet blev en succé, Sverige tog sig till semifinal för första gången sedan EM 2002. Publiken strömmade till och vinsten landade till slut på 25 miljoner kronor. Mästerskapet ökade svenskarnas handbollsintresse vilket gjorde att Svensk elithandboll herr (SEH) vågade höja ambitionsnivån.
För att kunna heltidsanställa spelarna tror klubbarna att en fördubblad budget krävs. Viljan är stark, men hur det ska gå till är mer oklart.
* Nio av 14 elitserieklubbar har negativt eget kapital.
* Hälften av klubbarna gick back eller hamnade på nollresultat vid senaste bokslutet.
* Publiksnittet ser i princip likadant ut år efter år.
Med andra ord är det ett rejält kliv som måste tas om svenska elitseriespelare ska vara heltidsanställda handbollsproffs om fyra år.
- Vi är medvetna om hur det ser ut, att det går trögt på sina håll, framförallt med den ekonomiska utvecklingen. Vissa saker har trots allt gått framåt, vi har fått en hel del nya arenor som blivit en succé för de berörda klubbarna, inte minst Kristianstad, som har ökat sitt publiksnitt till drygt 3 000 åskådare. Då följer ekonomin efter och med det kommer även det sportsliga, säger Olle Hagström, ordförande i Svensk elithandboll herr, elitklubbarnas egen intresseorganisation.
För att visionen någon gång ska bli verklighet krävs att Stockholm finns med på ett hörn. Dit är det långt.
Tumba är elitseriens minsta klubb, i alla fall ekonomiskt. I år går omsättningen från tre till fyra miljoner, delvis tack vare en ny och större sponsor. Klubbens ordförande Ulf Johansson säger dock att varken intäkter eller organisation räcker till.
- Proffsligan är en vacker vision, men med den vardag vi lever i blir det nog tufft.
Tumba har ingen hall godkänd för elitseriespel. Och det lär inte heller byggas någon inom de närmaste tre-fyra åren, i alla fall inte med kommunala pengar, tror Johansson. Tumba är en kommun med ansträngd ekonomi.
Förbundets arenakrav tvingar förortsklubben att resa två och en halv mil, till Eriksdalshallen i centrala Stockholm, för hemmamatcherna.
Där huserar också Hammarby, elithandbollens svarta får. Klubben var i december nära en konkurs men lyckades få in en halv miljon kronor. Nu krävs en miljon kronor till driften och skatteinbetalningar plus ytterligare en halv miljon kronor i resultatförbättring för förnyad elitlicens.
Aranäs tog klivet upp i elitserien för första gången i fjol och blev därmed Kungsbacka kommuns första bidrag till elitidrotten. På många sätt ett stort steg, inte minst ekonomiskt och organisatoriskt. Klubben fick samma problem som Tumba när Aranäshallen inte uppfyllde kraven. Drygt 1,6 miljoner back är resultatet av avancemanget, Aranäs hade också ett negativt eget kapital på nära en miljon kronor vid den senaste årsredovisningen.
- I dagsläget är vi inte ens godkända för att få en förnyad elitlicens. Vi betalar kaffepengar till de flesta av våra spelare som går på lärokontrakt. Publikt är vi också långt efter. Aranäs är en stor förening med mycket medlemmar och vi har en bra ungdomsverksamhet, vi vill kanske stå för andra värden än att ha 16 heltidsanställda spelare. Visionen om en proffsliga ligger inte överst på klubbens lista, säger Fredrik Stockman, SEH-representant.
I andra ändan av den ekonomiska verkligheten finns mästarlaget Sävehof, Sveriges representant i Champions League. Klubben omsätter drygt 45 miljoner, drygt hälften är Partille Cup-pengar.
Däremot går det trögt att locka folk till arenan.
- Det är klubbens största utmaning, men med cirka 50 hemmamatcher per år är det inte en helt enkel nöt att knäcka, säger Stefan Albrechtson, som står fast vid att visionen är nödvändig för att ta svensk handboll vidare.
- Med tanke på de spelarna vi fostrar så borde vi ha en liga som är betydligt högre upp än 13:e plats i Europa. Till Tysklands nivå tror jag aldrig att vi når. Till Spanien, Frankrike och i viss mån Danmark är det också en bit, men kortsiktigt borde vi kunna finnas med där bakom. Ska vi behålla våra spelare måste vi betala dem. Då måste vi ha en proffsliga, säger Albrechtson.
Han får medhåll av RIK:s sportchef, Marko Mikovic, som är positiv trots att han jobbar i en av föreningarna som i nuläget inte har en enda heltidsanställd spelare.
- Det känns rimligt att vi lyckas nå dit 2016. Det är ett tufft mål, men något att sträva efter. Kan vi göra arrangemangen lite proffsigare, nå ut bättre i media så vi får fler profiler och anställa folk som jobbar med att göra arrangemangen bättre är det fullt möjligt, säger Milkovic.
* Hammarby saknas i redovisningen. Nån form av bokslut har inte gått att få fram. Att klubben blöder är dock tveklöst. När konkursen var nära i december gjorde en kontrollbalansräkning. I förfjol gick klubben med en miljonförlust.
* Sex klubbar har en omsättning över tio miljoner kronor. I flera fall finns en stor cup som genererar pengar. Det gäller Alingsås, Lugi, Aranäs, Skövde och framför allt Sävehof.
* Tittar man klubbarnas eget kapital har Ystad (4 miljoner kronor), Sävehof (3,8) och Alingsås (1,7) som har det bäst ställt.
* Kristianstad är klubben som växer snabbast. Den nya arenan har inte bara ökat publiksnittet. Sponsorintäkterna ökade med över tre miljoner kronor – till 7,5 – under fjolårssäongen. Mest i elitserien.
* Kristianstad ekonomiska resultat var också bäst i serien – +759 000 kronor.
