Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Mattias Zachrisson lägger ner handbollskarriären: ”Tagit tid att acceptera”

Till slut gick det inte längre. Mattias Zachrissons axelproblem gör nu att den 30-årige högersexan avslutar sin karriär.
– Jag har kämpat för att komma tillbaka men axeln vill annorlunda, skriver han i sociala medier.

Det har talats om det en tid och under söndagen kommer beskedet kommer genom Mattias Zachrissons Instagram:

"Allt har ett slut – och ibland kommer det tyvärr tidigare än vad man själv önskat och trott. För mig har det tagit tid att acceptera och förstå att jag inte kommer att kunna göra det jag älskat mest att göra längre, att spela handboll."

Mattias Zachrisson föddes i Huddinge men inledde handbollskarriären i Västeråsklubben Irsta HF. Därefter tog det riktigt fart i Guif, Eskilstuna där han spelade mellan 2005 och 2013.

Sedan dess har 30-åringen hållt till i tyska Füchse Berlin och vunnit klubblags-VM och EHF-cupen två gånger samt tyska cupen en gång.

Bild: LUDVIG THUNMAN
Bild: LUDVIG THUNMAN

Han har också hunnit med 128 a-landskamper med Sverige sedan debuten 2009 och varit med och tagit OS-silver 2012 och EM-silver 2018.

”Minnena och erfarenheterna jag tar med mig därifrån kommer jag för alltid vara tacksam för, liksom vägen dit som har kantats av både glädje och sorg, roliga vinster som tråkiga förluster och framför allt fantastiska ledare och lagkamrater som lärt mig så mycket.”

Skadan som nu sätter stopp kom under en träning i augusti 2019. Sedan dess har Mattias Zachrisson genomgått två operationer, men tvingas nu tillsammans med det medicinska teamet konstatera att hans axelkula är helt förstörd.

"Nu väntar ett nytt och ännu oskrivet kapitel i mitt liv och för första gången som vuxen är jag inte längre handbollsspelare till yrket."

View this post on Instagram

Allt har ett slut – och ibland kommer det tyvärr tidigare än vad man själv önskat och trott. För mig har det tagit tid att acceptera och förstå att jag inte kommer att kunna göra det jag älskat mest att göra längre, att spela handboll. Jag har hoppats, kämpat och rehabat för att kunna komma tillbaka, men tyvärr vill min axel annorlunda. När jag började spela handboll, som femåring i min storebrors lag i Irsta HF som tränades av vår mamma och pappa, gick det förstås inte att föreställa sig att jag skulle få uppleva OS- och EM-finaler, klubblags-VMm SM-finaler och sju säsonger i världens bästa liga. Minnena och erfarenheterna jag tar med mig därifrån kommer jag för alltid vara tacksam för, liksom vägen dit som har kantats av både glädje och sorg, roliga vinster som tråkiga förluster och framför allt fantastiska ledare och lagkamrater som lärt mig så mycket. Mamma och pappa har förstås funnits där under hela min karriär och utan dem hade jag aldrig nått dit jag jag kommit. Kärleken till Eskilstuna Guif, som tog emot mig som 15-åring, är stark och evig. Det första året där, när vi gick hela vägen och vann USM efter en oförglömlig final mot HK Eskil, är trots alla stora matcher på den internationella scenen senare i karriären ett av mina mest känslosamma i karriären, som formade både mig som spelare och människa. Jag vill riktiga ett stort tack till alla medspelare, ledare och vänner som har stöttat och hjälpt mig under min karriär från Irsta HF via Eskilstuna Guif till Füchse Berlin, via ungdomslandslaget till A-landslaget. Utan er hade det här aldrig gått. Nu väntar ett nytt och ännu oskrivet kapitel i mitt liv och för första gången som vuxen är jag inte längre handbollsspelare till yrket. Jag hoppas att vi ses snart!

A post shared by mattiaszachrisson (@mattiaszachrisson) on

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.