Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Jag spelade lite varstans"

Gunnar Kämpendahl var bara 21 år gammal när han VM-debuterade och gjorde succé. - Klart att jag var överraskad över att vinna när jag var så ung, säger han.

Guldet var bara början på en lång och framgångsrik karriär med VM-medaljer av alla tre valörerna och fyra turneringar i sträck. Avslutningen var femteplatsen i hemma-VM 1967.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

"Kämpen" var uttagen i B-kedjan för vinnarturneringen 1958, men det gick kanske lite för bra för att lagledaren Curt Wadmark skulle kunna skrika "kedja!" och byta alla tre på en gång.

- Jag tror vi var först med att gå ifrån det där, jag spelade lite varstans, till och med back ibland, berättar Gunnar.

B-kedjan bestod annars av Majornas Nils Ekeroth, Heims Hasse Karlsson och så Kämpendahl från RIK. De tre allsvenska konkurrenterna hade ingen svårighet att hitta ett gemensamt spel.

Gunnar Kämpendahl gjorde mål i alla matcher och blev uttagen i VM-turneringens så kallade kombinationslag, ett sådant som numera benämns All Star Team. Han spelade vad som nu kallas mittnia och var "etta" i försvarets 5-1-spel.

- Den mittersta motståndaren var min gubbe, säger han, och egentligen fattar jag inte varför lagen inte oftare spelar 5-1 numera. Då har man ju alltid något som håller koll på linjespelaren och inga missförstånd uppstår.

VM-turneringen 1958 spelades i Deutsche Demokratische Republik, det gamla Östtyskland, med matcher i Erfurt och Leipzig före finalen i Östberlin.

- Allt var bra och maten god, minns Kämpendahl, men visst märkte man att dom hade koll på oss. Det spelade ingen roll, vi var inte där för att turista.

Sverige vann finalen med hela 22–12 mot Tjeckoslovakien, men nyckelmatchen spelades mot Danmark i semi. Det blev svensk seger med 13–12.

- Det betydde mycket att Rolf Zackrisson gjorde en så fin match, tycker Gunnar.

Bollbegåvningen följde sin ett år äldre skolkamrat Nils Wirén till både Redbergslid och Gais 1949. Kämpendahl spelade juniorlandskamper i fotboll och var allsvensk i Gais, men han tvingades sluta när hälsenan gav sig 1959. Det betydde 12 veckor i gips, men sedan kunde i alla fall handbollskarriären fortsätta, den som också innehöll Sveriges enda seger i Europacupen för klubblag. Redbergslid vann 1959 och Gunnar Kämpendahl söker fortfarande efter matchfilmen mot Frischauf Göppingen. Matchen sändes direkt både tysk och fransk tv, men inte i svensk.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.