1946 flyttade Rune Nilsson från Jönköping till Göteborg. På västkusten började han spela handboll med Redbergslids IK. Hos de vita eleganterna kom det dock aldrig att bli någon större lycka och Nilsson valde snart att flytta vidare till Majornas IK.
Där blev däremot en enda stor succé och ”Gummi” agerade sista utpost när klubben på 1950-talet radade upp SM-guld. Totalt blev det sex SM-tecken i utomhushandboll och han klassas som den största i klubbens historia. Utöver framgångarna i Majorna fick Nilsson också chansen i landslaget där han var med och tog VM-silver 1952 och VM-brons 1959.
Vid sidan av handbollen var Nilsson, som 2004 valdes in i Göteborgsidrottens Hall of fame, under många år också en framgångsrik fotbollsspelare och han var under flera säsonger målvakt i Gais reservlag och i BK Häcken. Efter att den aktiva idrottskarriären avslutades fortsatte ”Gummi” som handbollsledare. Men även i rollen som tränare var han inte blyg för att hoppa in och spela när det krävdes. Han gjorde sin sista handbollsmatch som 73-åring. En imponerande merit.
Men nu har alltså en av Göteborgsidrottens stora somnat in efter en tids sjukdomsproblem.
Kompisen Peo Borg i Handbollsakademin minns Nilsson med värme. Han menar att ”Gummi” hade humorn in i det sista. Vid ett av vännernas sista samtal diskuterades Nilssons favoritlag, Gais, och deras kräftgång i superettan-tabellen.
– Han var gaisare, han skojade precis i slutet. ”Jag hoppas att de klarar det, men jag tror inte att de gör det”, sade han, berättar Borg.
Dottern Monica Lavén sörjer sin pappa, men kommer minnas honom med stolthet.
– Pappa var omtyckt och uppskattad. Jag är väldigt stolt över hans idrottskarriär.
Rune Nilsson blev 92 år gammal.
