Överansträngd och ömmande tvingade Kim Anderssons vänsteraxel honom att sitta på bänken hela gruppfinalen mot Frankrike, som slutade med svensk förlust.
Med ytterligare vila har axeln blivit bättre. Men inte bra.
-Den mår bättre, men inte helt bra kanske. Det går åt rätt håll, men det är oklart om det kommer bli så pass bra att det är spelbart, säger Andersson.
Efter Frankrike-matchen sade du tvärsäkert att du skulle spela mot Polen. Hur känns det nu?
-Jag är fortfarande inställd på att jag ska spela, men ibland är man lite väl optimistisk och tänker kanske inte på konsekvenserna. Jag har en arbetsgivare där hemma som säkert går och undrar vad som händer. Men det är klart att det kliar ju oerhört mycket i fingrarna och jag vill vara med och bidra mot Polen.
Sedan matchen mot Egypten i onsdags, då Kim Andersson tvingades kliva av, har den svenske stjärnan kört två träningspass om dagen med både rehabilitering och styrketräning.
Förbundskaptenen Staffan Olsson har inte gett upp hoppet om att kunna använda Kim Andersson på något sätt mot Polen, antingen bara i försvarsspelet eller fullt ut.
-Jag hoppas ju, men det är ju dag för dag så det är bara att lära sig leva med det, säger Olsson.
Även Polen har problem med skador. Inte mindre än fyra stukade fötter under de senaste matcherna gör att Olssons kollega i Polen, tyske Michael Biegler, har en del att fundera på. Men själva idén med Polen är densamma.
-Det är ett väldigt tufft, storvuxet och fysiskt lag och de har väldigt bra skyttar på alla tre positioner. Det är ett oerhört tungt lag att möta, säger Staffan Olsson. -Vi måste komma upp i vårt försvarsspel och målvaktsspel, och få stopp på deras skytte. Sedan hoppas jag att vi kan fortsätta kontra som vi har gjort mycket bättre under den är turneringen än i andra turneringar. Det blir viktigt för de har en ganska bred trupp, de har mycket folk att byta med. Jag känner verkligen att det är en match som är 50-50.