Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/10

27-åringen som ska leda Aranäs: "Jag låter som en gubbe"

Toni Johansson är bara 27 år – och den 1 juni blir han tränare för HK Aranäs i Handbollsligan. ​– Att ha hand om en mellanstadieklass och ett elitlag i handboll är ungefär samma sak, säger den nybakade läraren.

Det bedagade Tyresö Centrum står som en koloss från en tid då det fanns ett land som hette DDR och televisionens sändningar saknade färg; det är en av dessa förortsgallerior som var fräsch ungefär vid första månlandningen. Food-courten låtsas vara modern och lockar med kebab, pizza och Sibyllakorvar. En asiatisk cross-over-krog skryter med sin buffélunch, men någon har glömt att ta ner affischen på fönstret som berättar att Tyresö minsann kvalade till Handbollsligan den här våren. 

Jo, det gjorde Tyresö. 
Men det gick inte så bra.

– Vi har ganska begränsade möjligheter i Tyresö. Vi har inte tillräcklig ekonomi. Alla spelare jobbar heltid eller studerar. När vi skulle möta Helsingborg sa någon i laget att de måste ha 20 gånger vår budget – varpå någon annan svarade: ”Vadå, så kan man inte säga, för det blir ju 20 gånger noll” … Det ligger något i det.

Redan i januari meddelade Toni Johansson att han tänkte flytta på sig efter tre år som huvudtränare för Tyresö. 

– Aranäs hörde av sig, jag var och besökte klubben och fick ett gott intryck, min flickvän Mikaela fick säga sitt … och ja, då blev det Aranäs. Jag meddelade Tyresö tidigt hur allt låg till, så det är inga hard feelings på något sätt. 

Det lustiga är att Aranäs kvalade för att klara sig kvar i högsta ligan – medan Tyresö gjorde samma sak för att gå upp. Tur för Toni Johansson slapp lagen att mötas i en bäst-av-fem-runda med en societetsplats i potten. 

– Det hade blivit väldigt … märkligt! Att kvala med ett lag som man ska lämna – mot ett lag som man ska träna nästa säsong … Det var tur att det inte blev så, säger Toni Johansson, och sippar lite på sitt glödheta te på kaféet ovanför den där food-courten. 

Vem är då denna nyblivne lärare och rekordunge elittränare? 

Han svarar kanske bäst på det själv:

– ”Han är 26 men han pratar som om han vore 50” … Haha, det var Johan Flinck på Aftonbladet som sa det i sin handbollspodd, och det kanske ligger något i det. Jag är en kille som gillar att vinna, som alltid vill bli bäst, oavsett vad jag gör. Jag vill bli bästa handbollstränaren. Jag kan bli irriterad ibland och har svårt att släppa saker, jag tar på mig ett stort ansvar. Men min livsfilosofi är att alltid försöka bli bäst på det jag gör. Jag vill sätta sju rätt på V75. Jag vill sänka mitt handikapp (4,5) i golf. Ja, du hör vilka intressen jag har. Trav och golf. Jag låter ju som en gubbe … 

Trots den nyblivna lärarexamen kommer han inte att stå framför någon skolklass på traditionellt vis närmaste tiden. Han ska ha en 70-procentig tjänst som tränare i Aranäs – resten av tiden ska han lägga på handbollsgymnasiet.

– Det känns skönt. Nu har jag studerat på heltid, tränat ett elitlag och jobbat extra på handbollsgymnasiet. En fördel med att vara rätt ung är nog att jag har bra förståelse för vad som pågår i spelarnas liv. Att de behöver koppla av ibland. Att det finns andra saker än bara handboll, säger Toni, och fortsätter: 

– Jag hade en spelare här i Tyresö som såg väldigt seg ut på träningarna ett tag. Sedan förstod jag varför. Han gick upp klockan fem varje morgon och gick till sitt jobb, arbetade en hel dag, och kom sedan till träningen klockan åtta! Det är klart att han inte orkade prestera max kväll efter kväll.

Vad är det som gör handboll så fantastiskt roligt? 

– Det är en juste, snabb, häftig och ärlig sport, svarar Toni, och erkänner i nästa andetag att han såg samtliga matcher i handbollsallsvenskan den nyss avslutade säsongen.

Alla!?

– Ja, jag snabbspolade ju de flesta, på tre gånger hastigheten. Men jag vill ha koll på de andra lagen, se hur de gör sina mål, ta reda på deras svagheter. Matcherna läggs ju ut på en server, så det är svårt att låta bli.

Finns det någon nackdel med att vara så ung som du är?

– Nej, det tror jag inte. Kanske att jag saknar lite erfarenhet, men jag har ju levt med handboll hela mitt liv. Jag fick sluta spela själv när jag var 20 på grund av axeln. Jag ser det inte riktigt så. Jag tänker inte på åldern. Jag är van vid att några eller många av spelarna är några år äldre än jag, det är inget konstigt alls med det. 

För en golftokig 26-åring känns Kungsbacka helt rätt. Forsgårdens före detta Scandinavian Masters-bana kommer att ligga några rejäla målvaktsutkast från lägenheten. Mellan 30 och 40 rundor hoppas Toni Johansson hinna med. 

Du har precis avslutat din slutpraktik på lärarutbildningen. Du säger att det är samma sak att ha hand om en mellanstadieklass som ett elitlag i handboll. Hur menar du då?

– Ja, det är liknande problem, liknande gruppdynamik och inte minst liknande pedagogik. Jag tycker att lärarutbildningen har hjälpt mig mycket till att bli en bättre handbollstränare, den har fått mig att förstå fler saker och sammanhang som jag kan ha nytta av när jag tränar ett lag.  

Vad är dina intryck av Aranäs?

– Att det är en välskött klubb som långsamt vill etablera sig i eliten. Att det finns en fantastisk ungdomsverksamhet, det är väl bara Sävehof som har större? Närheten till Göteborg är skön, man kan lätt åka in och titta på RIK och Sävehof – eller varför inte åka ner i Halland och kolla på Varberg. Aranäs känns lite som Tyresö, lite familjärt sådär, fast större och med lite mer resurser. Jag ska inte in och pilla i det som är bra. Aranäs ska fortsätta kämpa och kriga, vi ska spela en snabb handboll. 

Egentligen finns det bara ett aber med flytten till västkusten. 

– Skaldjur! Alla pratar om det, verkligen alla. Hur fantastiska skaldjuren är på västkusten, hur goda de är, hur billiga. Och jag som inte ens vet hur man skalar räkor …  

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.