Det är GP som för ämnet på tal, just som Andres - 19 år och äldst av sex syskon - kliver in i den asfalterade fotbollsburen. Det är 20 minuter till Kamratgården, det är 13 år efter karriärens första stapplande steg.
- Jag tänker inte så mycket på Zlatan. Han kommer ju ändå också från förorten. Samtidigt vill jag inte vara som Zlatan. Jag vill vara mig själv.
För Andres Vasquez innebar det egen lägenhet (i Rannebergen) redan som 14-åring, när familjens lägenhet blev för trång. Det innebar de billigare fotbollsskorna, när jämnåriga bar de senaste modellerna. Det har också inneburit en social resa, från fattigdom i barndomens Peru; flytten från hemstaden Lima till Europa och familjens jakt på uppehållstillstånd i Sverige.
Minns inget från Peru
- Jag har inget större minne av det, men vi har bott både utanför Borås och Uddevalla. Det vet jag, säger Andres Vasquez.
Historien om Andres Vasquez handlar också om morfar El Seario, läkare i Perus landslag, tv-profil med egen "Kristian Luuk-show" redan på 60-talet och kompositör av ett antal kända peruanska alster.
Den handlar om grannen och förre Gunnilsespelaren Daniel Pereira, som fick sin fot skadad i Backabranden, men nu gör superetta-comeback för Sirius från Uppsala.
- Han var min idol och snurrade upp alla ungar när vi spelade fotboll här som små, säger Andres Vasquez och pekar på den vältummade spontanytan.
Berättelsen innefattar också socialt patos, kärlek till förorten och ömhet för familj, likasinnade och spelet fotboll.
Spelade till midnatt
- Vi höll på fram till tolv på nätterna, och spelade fotboll jämt. Det finns en kultur här ute, och jättemånga talanger. Tekniken finns. Fast de behöver träna mer, samtidigt vill man ha kompisarna kvar. Det är inte lätt.
I dag är den snart 20-årige fotbollstalangen etablerad såväl i U21-landslaget som IFK Göteborg. I höstas var han en hårsmån från utmärkelsen årets nykomling i allsvenskan. I Blåvitts premiär mot Trelleborg var han lik förbannat nära bänken, fadäsen med Jonatan Bergs övergång från Gais kan ha räddat Andres.
I dag delar Andres Vasquez lägenhet med flickvännen Jennifer i Munkebäck. Inte sällan syns landslagsspelaren på den lilla fotbollsplanen i Angered.
- Jag står lite i mål, täcker lite, passar lite. Här kallas jag för AV23, efter numret på min tröja.
Det var när Andres Vasquez var elva år, bodde och spelade fotboll i Bergsjön han och pappa Javier tog sig upp till IFK Göteborgs Änglagård för allra första gången.
- Jag hade Ronaldotröja, jeans och fotbollsskor på första träningen. Jag hade sett IFK i Champions League mot Paris SG några veckor tidigare och tyckte att tröjan av snygg. Pappa körde mig dit, men ofta cyklade jag.
"Som att spela pokemon"
- Det var har varit en grym resa, med både bra och dåliga händelser. Alla glädjestunder och uttagningar ߪ du mäter hela tiden hur långt du kan gå. Som att spela pokemon. Det är bara upp till dig själv.
Så här säger förresten Håkan Mild, sportchef om Andres Vasquez:
- Han har en stor potential och brett register. Han vet vad som krävs, nu är det upp till honom själv, skulle kanske behöva bli lite modigare och gå mer rakt på ibland.
Andres Vasquez är inne på samma sak:
- Jag måste lära mig att ta mer plats.
