Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lataisi Mwea stod länge kvar och tittade på sitt lopp under lördagens för-försök. Han var inte nöjd med vad han såg.  Bild: LUCY NICHOLSON
Lataisi Mwea stod länge kvar och tittade på sitt lopp under lördagens för-försök. Han var inte nöjd med vad han såg. Bild: LUCY NICHOLSON

Han är världens 4664:e snabbaste man

Lataisi Mwea. Inte hört namnet? Han är världens 4664:e snabbaste man. Nu vill han bli ännu bättre.

Åtta muskulösa män lutar sig framåt. De försöker stjäla hundradelar i jakten på placeringar. En av dem, Yeykell Eliuth Romero på bana sex, sträcker upp en triumferande näve i luften. Han blir trea och jublar högt över avancemanget till försöken.

På banan utanför spänner Lataisi Mwea kroppen till max för att inte bli sist. Med två hundradelars marginal, på tiden 11.25, korsar han mållinjen före Nathan Crampton på bana två. Han pustar ut och sätter händerna mot sidan. Hans OS är över.

100 meter är på de olympiska spelen vad kyssen är på ett bröllop. Det är tävlingen där allt stannar. Det är tillfället då alla blickar riktas åt samma håll.

Samtidigt är det grenen med en spännvidd större än en sumobrottares midjemått. Det första för-försökens startlista beskriver det bra. Ingen löpare är rankat topp 1000 på världsrankningen.

Lataisi Mwea är som 4664:e man i världen den med lägst ranking (Scott James Fiti från Mikronesiska federationen i heat tre är faktiskt ännu sämre). Några i startfältet saknar helt ranking.

Jag fastnar för spänstige 20-åringen med blond kalufs. Han har ju uppenbarligen inget här att göra egentligen. Är inte regeln om att hela världen ska vara representerad onödig?

När jag pratar med honom byter jag snabbt åsikt.

Inne i den mixade zonen väntar jag länge på Mwea att passera. Han sitter helt stilla i en kvart vid en tv-skärm som visar hans lopp på repris.

Den första kvalomgången till försöken på herrarnas 100 meter samlade löpare från några av världens sämsta friidrottsländer. Bild: PHIL NOBLE
Den första kvalomgången till försöken på herrarnas 100 meter samlade löpare från några av världens sämsta friidrottsländer. Bild: PHIL NOBLE

”Jag ska jobba på det”

När han till slut blir tillsagd att röra på sig av en funktionär förklarar han varför det dröjde så länge.

– Jag såg några saker jag gjorde fel under loppet. Men jag ska jobba på det och så kan jag förhoppningsvis förbättra mig till nästa stora race. Jag visste att de andra skulle vara duktiga atleter, men hade velat springa på ett personbästa, det blev inte så nu, säger han.

Löpning, oavsett distans, är mer än något annat människans kamp mot sig själv och sina gränser. Det är väl därför så många av oss klockat en tur runt Härlanda tjärn och hittat på ursäkter till varför det inte blev rekord den här gången heller.

Förbättring kan ske från olika förutsättningar. För Lataisi Mwea och andra olympier från idrottsvärldens periferi som ”fått” en plats är det svårt att mäta framgång på samma sätt som för Justin Gatlin eller Usain Bolt.

Det tar många timmar att flyga från Göteborg till Tokyo. Det kan ta en evighet att sig från en korallö i Stilla havet med ett invånarantal i nivå med Västerås och en OS-trupp på tre personer till den japanska huvudstaden.

Och om ingen i Kiribati, Nepal eller El Salvador någonsin varit på OS – vem ska då visa att det går? Nej, när jag tänker efter är det precis det här är de olympiska spelen ska var – också.

– Det är spännande och nervöst. Mina träningar har gått väldigt bra och sedan kom det här. Jag är besviken. Jag kan göra mycket bättre än så här ifrån mig och jag vet om det, säger Lataisi Mwea.

OS delar ut ett antal gratisplatser till idrottare som egentligen inte klarat kvalgränsen som ett sätt att få global representation på spelen. Bild: KAI PFAFFENBACH
OS delar ut ett antal gratisplatser till idrottare som egentligen inte klarat kvalgränsen som ett sätt att få global representation på spelen. Bild: KAI PFAFFENBACH

Inte varit hemma på tre år

Han flyttade till Australien 2019 på ett stipendium och har inte kunnat återvända till sin familj sedan dess. När han, i en framtid utan covid-stängda gränser, landar igen på ö-gruppen han föddes på kommer han göra det med minnen av det hans sett och hört härifrån. Han kommer fila på sig själv och genom att göra det också förbättra andra omkring honom.

– Jag är egentligen höjdhoppare men när pandemin kom i fjol tänkte jag att jag ville lära mig löpning så att jag kunde lära andra på ön när jag återvände. Sedan har jag börjat gilla det väldigt mycket, säger han.

Vad skulle OS vara utan sina blåbär? Vad skulle en blåbärsmuffins vara utan muffins?

God, förvisso, men med en överhängande och ihållande känsla av att något saknas.

– Nu vill jag kvala in till Samväldesspelen och sedan ska jag försöka ta mig till Paris 2024 på egen hand. Det är min plan, säger Lataisi Mwea.

Kanske är han världens 3664:e snabbaste man då?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.