Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/5

Hästen bet av hans finger – Erik Svenningsson vann ändå SM

En dag efter träningen tog den nyinköpta unghästen tag i ryttaren Erik Svenningssons hand, stegrade och spottade sedan ut lillfingret.
– Det gjorde inte jätteont. Jag blev väl mest förbannad, men det var väl adrenalinet och chocken som gjorde att jag kände så, säger 19-årige Erik Svenningsson.
Det har dock inte stoppat 19-åringen som för två veckor sedan tog hem SM-guldet hästsporten mounted games.

Erik Svenningsson från Fjärås utanför Kungsbacka är aktiv på den högsta nivån i den något ovanliga hästsporten mounted games där man i full galopp tävlar i slalomridning, fångar upp ringar med ett träsvärd och placerar flaggor i koner.

Och det var efter träning på hemmaplan med den i somras nya valacken Fready som olyckan var framme. På Sahlgrenska universitetssjukhusets handkirurgi förklarades att det var fullt möjligt att sy fast lillfingret men då den inte skulle ha någon egentlig funktion beslutade Erik att avstå operation – hans föräldrar Thomas och Karin fick inte komma in på sjukhuset på grund av coronarestriktioner.

Han fick ändå operera ett mellanhandsben så fyra veckor i gips väntade i samband med studenten.

– Erik var nog mer bekymrad av att det inte blev några studentfester i våras än han var för att ha förlorat ett finger, säger pappa Thomas Svenningsson.

Fyra veckor i gips följde men därefter var Erik redo att sätta sig i sadeln på nytt. Efter en tids osäkerhet har upplever han nu att han känner sig hundraprocentigt trygg.

Med nedsatt styrka i vänsterhanden (härom veckan uppmätt till en tredjedel av högerhandens dito) kommer rehaben att fortsätta under lång tid. Men hästträningen fortgår konstant.

Hur påverkar skadan dig som ryttare?

– När jag håller i tygeln så skaver det mot det område där fingret satt så jag måste ha plåster. Men det stora är väl att jag inte får samma grepp i manen som vi använder när vi hoppar upp från marken.

Mounted games hette tidigare gymkhana och är en lite undanskymd kategori bland sektionerna i Svenska ridsportförbundet. I ett Europaperspektiv har Sverige närmat sig toppnationer som Storbritannien, Irland, Frankrike och Tyskland. Men även om toppen är hög så är inte bredden särskilt stor.

– Vi hoppas verkligen att fler, särskilt unga, ska lockas till sporten. Den är väldigt rolig att titta på, säger Thomas Svenningsson, som också är avgående ordförande i Mounted gamessektionen inom ridsportförbundet.

För Erik var det farten, kärleken till hästar och gemenskapen mellan ryttarna som gjort att han fortsatt med just mounted games.

– Jag började i ridskola när jag var fyra och red tills jag var 13. Efter ett uppehåll köpte vi Lillevagns Caisa för fem år sen och sedan dess har allt fokus varit på mounted games. Allt ska gå så snabbt som möjligt och det är det som gör sporten så härlig, säger Erik Svenningsson.

Erik Svenningsson tillsammans med hästen Lillevagns Caisa. Bild: Martin Björklund
Erik Svenningsson tillsammans med hästen Lillevagns Caisa. Bild: Martin Björklund

Siktar på VM

För två veckor sedan tog han och Caisa SM-guld individuellt och två veckor innan det blev det SM-guld med laget, Alleby ridklubb från Hisingen. Lägg därtill att duon gjorde landslagsdebut 2019, så framtiden ser ljus ut.

– Nästa år är det tänkt att par-VM ska hållas. Det är dit jag siktar. Senast blev Sverige sexa i lag-VM men det är fortfarande en bit kvar till de bästa.

Vad är det som saknas?

– Det handlar om småbitar, att bli bättre på allt. Jag behöver till exempel få mer fart ur svängarna.

Är mounted games något man blir rik på?

– Även om det är mest prestigefyllt att vinna VM så är EM individuellt den enda tävlingen med prissummor att tala om. Vinst i de andra tävlingarna täcker knappt startavgiften.

För att komma vidare funderar Erik Svenningsson på att följa upp det tekniska basåret på Chalmers med ett år med fokus på Mounted games i England. Allt för att närma sig världseliten.

– I England är det fler killar som tävlar, åtminstone i toppen, så är det inte i Sverige. Och de som har fastnat för sporten håller på länge, en del är 40 år och äldre. Jag förstår det, för när jag väl stötte på mounted games blev jag helt såld.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.