Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Stig Fredriksson, Roland Nilsson, Glenn Hysén, Magnus Johansson och Thomas Wernerson jublar efter att ha tagit hem Uefacupen för andra gången i historien. Året var 1987 och GP:s fotbollskrönikör menar att det går att hitta kraft i dessa bedrifter inför kvällens möte med FCK.

Mattias Balkander: Hämta kraft ur er historia, IFK Göteborg

Låt oss vara eniga. Det här är ingen match IFK Göteborg ska vinna. Allt annat än dansk seger i kväll är en skräll. Det kan tala för Blåvitt. Men det finns fler saker som kan få blåvita drömmar att slå in.
Mitt förslag är att hämta kraft ur den egna historien, det är nämligen långt ifrån första gången IFK slår ur underläge i Europa-spel.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När 1987 års upplaga av IFK Göteborg, med dess nye tränare Roland Nilsson i laget, för andra gången vann Uefacupen i skotska Dundee var FC Köpenhamn inte ens en pappersprodukt.

LÄS MER: Så minns hjältarna i IFK Göteborg bragden 1987

När Blåvitt deltog i den första upplagan av Champions League 1992 och mötte lag som Milan, PSV Eindhoven och Porto hade danskarna ännu inte lärt sig att gå.

Knappt 20 år senare är förhållandena sedan länge de omvända.

Möjligen går det att hävda att klubbarna IFK Göteborg och FC Köpenhamn höll jämna steg i samband med det senaste tävlingsmötet i finalen av Royal League på just Ullevi våren 2005, sedan dess har Ståle Solbakkens skapelse gasat ifrån.

När IFK Göteborg i närtid stoltserar med att 2016 ha varit en match från avancemang till Europa Leagues gruppspel har FCK radat upp tunga skalper i både Champions League och Europa League.

Det skulle inte gå då heller

När svensk fotboll gläds över Malmö FF:s avancemang till gruppspel i Europa riktar FCK blicken längre än så och var i somras minuter från avancemang till semifinal i Europa League i möte med Manchester United.

Så ser verkligheten ut.

LÄS MER: 35 år sedan bragden i Hamburg: ”Ingen turseger direkt”

1982 bestod samma verklighet för IFK Göteborg av omöjliga dubbelmöten med Valencia, Kaiserslautern och Hamburg.

Även om djupare jämförelser med Blåvitts första Uefacupvinnare inte ska göras finns likheter.

På pappret överlägsna motståndare.

I praktiken omöjliga uppgifter.

I själva verket elva mot elva där Sven-Göran Erikssons förmåga att få spelare att störa storstjärnor högt och jobba stenhårt för varandra kryddades med ett för laget anpassat anfallsspel.

Samma sak – om än på annan nivå – går att göra nu.

Som aktiv spelare avrundande Roland Nilsson sin elitkarriär med enastående insatser för Helsingborg i Champions League 2000. Än i dag går storstjärnorna i Inter på samtalsterapi hos Milanos dyraste psykologer efter detta nederlag.

LÄS MER: Magasin inför IFK Göteborg mot FC Köpenhamn i Europa League

Hade inte gått utan profilerna – de finns nu med

13 år tidigare slog IFK Göteborg på vägen mot sin andra inteckning i Uefacuppokalen ut ett övermodigt Inter på San Siro efter ett heroiskt 1-1-resultat i bortareturen.

Och när vi ändå är igång bör uttryck som lojalitet och kollektiv taktik lyftas fram när Roger Gustafssons år med Champions League-framgångar ska analyseras.

Den blåvita historien hade såklart inte varit vad den blivit om det inte vore för de enskilda profilerna, som Torbjörn Nilsson och Dan Corneliusson 1982, som Glenn Hysén och Stefan Pettersson 1987, som Thomas Ravelli och Stefan Rehn 1992 och Jesper Blomqvist och Magnus Erlingmark 1995.

LÄS MER: Hösten IFK var bäst – i hela Europa

Dagens kantstötta IFK-upplaga har också sina profiler. Och hade det inte varit för Pontus Wernbloom, Jakob Johansson och Tobias Sana hade min tro på det här laget varit annorlunda.

Har man en gång spelat på den högsta nivån och vet vad som krävs för att lyckas där går det att upprepa, om än i en annan miljö, i en annan förening och i en annan tid.

Jag skulle säga att tillfället är väl valt.

Det är enkelmöte.

Det är hemmamatch.

Det är nyvunnet om än bräckligt självförtroende.

Dessutom är förväntningarna låga.

Vad har ni att förlora, IFK?