Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Guldhjältarna från 1984 jämför då och nu

33 år har gått sedan Pia Sundhage slog in den där avgörande straffen på en lerig plan i Luton. EM-titeln är Sveriges enda mästerskapsguld. Hittills.

Åtta mästerskapsmedaljer. Det har Sveriges fotbollsdamer tagit sedan 1984. Men inget guld.

EM 1984 innehöll, likt i dag, 16 lag men spelades utan värdskap. I stället var gruppspelet utspritt över 1982 och 1983. I slutspelsmatcherna på våren 1984 spelade Sverige hemma- och bortamatcher mot Italien i semifinal och England i final.

- Det var en lång färd mot guldet. Förbundskaptenen (Ulf Lyfors) fick ihop oss som lag trots att många egentligen spelade på samma positioner och fick byta position. Vi var ett sammansvetsat gäng med många viljor, minns Anette Börjesson, dåvarande lagkapten.

- Jag debuterade i den första finalen, på Ullevi. Jag var oerhört nervös så klart, säger Lena Videkull, årets fotbollstjej (föregångare till Diamantbollen) det året.

Träningsmöjligheter stor skillnad

Enligt Leidinge, straffräddare två gånger om i finalreturen på en lerig plan i Luton, präglades laget av ledartyper.

- Vi hade ledartyper på varje position och med bra speluppfattning. Vi ville spela glamourös fotboll så att folk tänkte "fan va kul att se tjejer spela fotboll", säger Leidinge.

Mycket har förändrats med damfotbollen sedan dess. Guldtrion säger att de fick kämpa för rätten att spela och lyfter fram dagens träningsmöjligheter och att det finns ungdomslandslag.

- Att vi fick ett EM 1984 var en "icebreaker". Sen har det rullat på. Mest är väl att fotbollen har blivit så stor över hela världen, säger Börjesson.

- Då tränade alla likadant, nu finns det individuell träning, fysisk till exempel. Det önskade man att man hade haft då. Det och att tjäna en slant på sin fotboll. Vi jobbade ju vid sidan av allihop, säger Videkull.

Speluppfattning inte bättre i dag

Men de är eniga om att inte allt blivit bättre.

- Speluppfattningen har inte gått så mycket framåt. Förr tittade vi mer på fotboll live, det fanns inte så många tv-kanaler då. Jag kunde gå och se division 4-fotboll för herrar och tänka "vilken smart grej". Det är viktigt att se den smarta löpningen också, inte bara när passningen slås, säger Leidinge.

Videkull håller med.

- Vi var kloka spelare som kollade mycket på fotboll live och tog lärdom av det. Vi vågade ta klivet fram och vara ledartyper, vissa kanske spelar för egen del och inte är intresserade av annat.

Passningsspelet är också något som behöver utvecklas, tror Videkull, som tycker att andra länder ligger före Sverige i utvecklingen.

- Det är fortfarande det man pratar om, det gjorde vi även på min tid. Länder som Frankrike, Tyskland och Spanien har utvecklat passningsspelet. Jag tror det beror på osäkerhet i Sverige, vi är nog inte sämre men är rädda för att förlora. Tanken finns men det blir stressat. Pia (Sundhage) och andra förbundskaptener innan har pratat om det.

Svensk målvaktstradition stark

När det gäller likheter med dagens landslag ser Videkull en stark tradition.

- Vi har alltid haft bra målvakter. Leidinge var en av världens bästa och före sin tid. Sedan har vi haft Caroline Jönsson och nu Hedvig Lindahl.

Frågan är om guldtrion tror på en ny svensk titel i stundande EM?

- Det återstår att se om dagens lag har det. De går åtminstone till semifinal, tror jag, tippar Börjesson.

- Semifinal, säger Videkull.

- Det känns som att det är dags nu, säger Leidinge.

- Tufft att börja mot Tyskland. Men ska man vinna, ska man göra det nu. Det kan ge otroligt självförtroende, men samtidigt ökar pressen och då ska man hantera det. Därför är det bra med rutinerade spelare: ena dagen världsmästare, andra dagen ska man sluta.