Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/18

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborgslag vann VM-brons i streetfotboll

FC Show från Göteborg är världens tredje bästa streetfotboll-lag. I förra veckan spelade sju göteborgare till sig ett inofficiellt VM-brons inför danslystna brasilianare i Praia Grande.

Totalt 27 225 lag försökte vinna Neymar Jr’s Five. Så heter streetfotbollturneringen som spelades i Praia Grande utanför São Paulo under den gångna helgen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Sverige har den gått de flesta förbi, men för många av de 300 000 personer som bor i den brasilianska atlantkuststaden kretsade hela helgen kring streetfotbollen. Matcherna sändes i brasiliansk teve och under slutspelet fylldes arenan på Neymar Junior Institute till bredden.

Neymar Junior Institute är en sportanläggning som den brasilianska fotbollsstjärnan Neymar ligger bakom, och som är ämnad för socialt utsatta barn. Anläggningen är lokaliserad i det område av Praia Grande som brassen spenderade en stor del av sin uppväxt.

Mitt i den sydamerikanska uppståndelsen befann sig sju göteborgare.
– Det var helt galet därnere. Det var festivalstämning innan, under och efter matcherna. Folk dansade och grejade under uppvärmningen, medan vi sprang där med våra sidhopp och höga ben, säger Fredrik Augustin.

Fredrik Augustin, 32, är initiativtagare till FC Show. Det började med han fick ett Facebook-meddelande av sin vän Emil Jylhänlahti, som är en av världens främsta fotbollsfreestylare.
– Han undrade om jag inte skulle slänga ihop ett lag och försöka kvala in till turneringen, som är jättestor i Brasilien. Så jag pusslade ihop det bästa jag kunde hitta.

Det bästa han kunde hitta var Björn Niklasson, 33, Andreas Jernarp, 23, William Lännholm, 21, Hampus Furublad, 22, Felix Jigiliden-Larsson, 23 och Emilio Rossi, 25. Alla sex är futsalspelare och alla förutom den sistnämnda representerar Torslanda IK Futsal, där Fredrik Augustin är spelande tränare. Den rollen klev han in i även i FC Show.

Tidigt stod det klart att lagets sammanhållning skulle bli en grundpelare, såväl på som utanför planen.
– Vår kanske främsta styrka är att vi har spelat mycket tillsammans. Vi är i grunden ett futsallag och spelar i den svenska högstaligan allihop, varav två är landslagsmän, säger den spelande tränaren.

Emilio Rossi har spelat 12 landskamper för Sveriges futsallandslag och bytte nyligen klubbadress från IFK Göteborg till de regerande svenska mästarna IFK Uddevalla. Även Torslandas Andreas Jernarp har slagit sig in i landslaget.

Runt 200 lag deltog i det svenska kvalet. Först tog sig FC Show vidare från gruppspelet i Göteborg och slutkvalade sedan mot sju andra lag på Zlatan court i Malmö. Vinst där innebar en resa till Brasilien för att representera Sverige i det inofficiella världsmästerskapet i streetfotboll.

Laget fick resan och vistelsen betalad av ett energidryckföretag som är huvudsponsor för turneringen. Ordet om turneringen har spridit sig i futsalvärlden och deltagarantalet har nästan fördubblats sedan debutåret i fjol.
– Det är stor prestige, och det märkte vi verkligen därnere, säger Fredrik Augustin.

I Praia Grande blev det en intensiv weekend för Torslanda-gänget, som konkurrerade med 52 andra nationer om guldet.
– Vi tänkte väl att det skulle bli lite semestrande, med stadsvandringar och sådana grejer, men det hade vi inte tid med. Det hände grejer hela tiden, det var en jättestor apparat. Det var pressträffar hela vägen och scenframträdanden och sedan drog det igång med gruppspel ena dagen och slutspel den andra, berättar han.

Laget gick igenom gruppspelet obesegrat och slog bland annat futsalnationen Spanien med 2–0.
– Futsal är stort där och de hade många futsalspelare med, men det gick inte så bra för dem. Alla lag som försökte dribbla mycket på egen hand hade det svårt.

Istället för att falla in i gatufotbollsfasoner valde svenskarna att utnyttja sina taktiska futsalfärdigheter och sitt enhetliga samspel.
– Det handlade om klassiskt svenskt lagarbete. Vi pressade högt hela tiden för att hålla motståndarna så långt ifrån vårt mål som möjligt och jobbade som en enhet. Vi försökte att inte dribbla så mycket för att minimera riskerna och höll det till två tillslag som i futsal. Det vann vi väldigt mycket på. Många slog hellre en tunnel än att göra mål.

Var ni ensamma om att spela så?
– Vi var nästan det enda laget som satte lagspel före dribblingar. Jag trodde att fler skulle göra det men vi var smartare än dem taktiskt. Det var så intensivt därnere med publiken och de snabba matcherna att många började dribbla, trots att många andra lag också var rena futsallag.

Vad fick ni för reaktioner kring det?
– De var väldigt chockade därnere. Alla lag sa det, både under turneringen och efter. De var imponerade och det kändes väldigt bra att höra.

Även om många av de spelmässiga omständigheterna i streetfotboll påminner om gångbara futsalegenskaper så skiljer sig turneringsreglerna en del från futsalens villkor. Streetfotbollsmatcherna spelas fem-mot-fem från avspark och utan målvakter, med två meter breda och en meter höga mål. Spelplanen är mindre och omges av sarger.
– Det är ganska stor skillnad ändå. Det blir mer gatufotboll-känsla med sarg och utan målvakter, konstaterar Fredrik Augustin.

Matcherna i turneringen avgjordes inte som fotbolls- eller futsalmatcher gör. När det ena laget gjorde mål så plockades en av motståndarlagets spelare bort, och så fortsatte det tills något av lagen helt saknade spelare. Om det stod lika efter tio minuters spel så avgjordes matchen i en-mot-en-form.
– Det var så finalen avgjordes också, en-mot-en. Engelsmannen sköt i stolpen och så kontrade rumänen in det avgörande målet. Det var helt sjukt.

Nej, någon final blev det inte för FC Show. Men det var nära.

Laget slog ut Förenade Arabemiraten i sextondelsfinalen (3–0), Bulgarien i åttondelen (1–0) och Danmark i kvartsfinalen (3–0).
– Mot danskarna gjorde vi nog vår bästa match. Och då gick det ganska hett till. Det blev som ett derby och alla smällde på lite extra, men det var ändå på en lagom nivå.

Efter tre slutspelsmatcher utan insläppt mål och den felfria insatsen mot Danmark fick Torslanda-septetten upp förhoppningarna.
– Det kändes så bra inför semin. Vi gick in i den med världens självförtroende, men det gjorde rumänerna med. De var bra och vann ju finalen sedan också. Men det är tråkigt att vi gjorde vår kanske sämsta match där i semin. De fick in 1–0 efter en minut och då började vi chansa lite och så öppnades det upp.

Till slut blev det 4–0 till Rumänien.

Runt 1,7 miljoner människor såg finalen mellan Rumänien och England på brasiliansk teve. När Fredrik Augustin och hans sex lagkamrater satt och väntade på flyget i São Paulo visades bilder från finalen på bildskärmarna.
– Då kröp sig den besvikna känslan på igen, från förlusten i semin. Det var jäkligt tungt. Men såhär med distans till det kan vi vara stolta över vår insats. Det var en helt otrolig resa. Vi var inte alls med i införsnacket om att vinna men tog ändå brons.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.