Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Furys fruktansvärda fall från toppen till botten

För knappt ett år sedan gjorde Tyson Fury det omöjliga och besegrade den ukrainske vinstmaskinen Wladimir Klitschko. Den 206 centimeter långe britten stod på toppen av världen – och föll sedan rakt ner i ett svart hål av droger, alkohol och ångest. I dag har han avsagt sig sina titlar, är "tjock som en gris" och vårdas på sjukhus. – Jag var mycket lyckligare när jag inte var världsmästare, säger "Zigenarkungen”.

Tyson Fury föddes i Manchester, England i en familj av så kallade ”irländska resande”, en nomadisk folkgrupp med väldigt låg status i Storbritannien som ofta kallas ”zigenare” eller värre nedsättande ord. Hans far var också boxare och inledde sin karriär med gatuslagsmål utan handskar. Han gav sin son namnet Tyson efter 80-talets gigant inom sporten, Mike Tyson.
Lille Tyson Fury växte och blev stor. Väldigt stor. Och han blev framgångsrik. Efter att ha blivit både engelsk, irländsk, brittisk och europeisk mästare kom den stora titelmatchen för Fury, som vid det laget börjat kalla sig för ”Gypsy King” – Zigenarkungen: Den 28 november i fjol ställdes han mot ukrainaren Wladimir Klitschko, den levande legendaren som inte hade förlorat en match sedan 2004. 

Alla räknade med att det skulle gå lika illa för Fury som det gjort för de 19 boxare som tidigare försökt ta bältet för Klitschko. Alla utom Fury själv, då.
– Klitschko har aldrig mött någon som mig, en 206 centimeter lång boxare som kan slå lika bra med båda händerna och som är lika oortodox som två vänsterfötter på en clown som går baklänges, sa Fury inför matchen.
Och han fick rätt. Han utnyttjade sin enorma storlek och sin avighet perfekt och lyckades besegra Klitschko på poäng efter 12 ronder.

Därmed tog han i ett nafs över alla tunga bälten och var odiskutabel världsmästare i tungvikt. Han hade börjat på botten och slagit sin väg ända upp till toppen. Alla hans barndoms drömmar var besannade.
Och sedan gick allt åt så väldigt fel för Tyson Fury.

Det började med att han kritiserades för sin boxning och den historiska matchen dömdes ut som en av de slagfattigaste någonsin. Något som Fury tog väldigt illa vid sig av.
Och sedan blev det ännu värre. För efter segern nominerades han till den prestigefyllda utmärkelsen Årets Idrottspersonlighet i Storbritannien, vilket ledde till protester. Fury, som är djupt troende katolik, hade nämligen innan matchen uttalat sig om homosexualitet som någon som får ”djävulen att komma till ditt hus”. Även tidigare uttalanden lyftes fram och väckte anstöt, exempelvis hade han 2013 sagt att han skulle ”hänga sin syster” om hon var promiskuös. Vid ett annat tillfälle samma år hävdade han att två av hans boxarkonkurrenter var homosexuella älskare.
Protesterna mot nomineringen växte och ledde till en våldsam debatt i England. Fury hamnade till slut på fjärdeplats i omröstningen och tackade för förtroendet genom att säga att de som protesterat kan ”suga mina pungkulor”.

De vildsinta attackerna blandades med ursäkter och förnekelser att han skulle vara homofobisk eller sexistisk.
– Definitivt inte. Jag vore inte en god kristen om jag hatade någon. Om Jesus älskade världen så älskar jag världen, sa Fury, som ändå var tydligt störd över kritiken från sitt hemland.
– Ingen vill se en zigenare lyckas, var hans slutsats.

Samtidigt väntade alla på beskedet om när returmatchen mot Klitschko skulle bli av. I april i år annonserades stormötet ut: Fury skulle försvara sin titel i sin hemstad Manchester den 9 juli. Men under våren kom nya tecken på att Fury inte var i balans, bland annat ett hätskt uttalande om att en judisk konspiration ”hjärntvättat alla.” Än en gång bad han om ursäkt och tog tillbaka allt, men bara ett par veckor innan fajten skulle äga rum hävdade ställde Fury in. 
Han hänvisade till en skada, men det visade sig snart att Fury dagen innan ålagts misstanke om dopningsbrott, sedan ett test i februari visat att han haft den anabola steroiden nandrolon i kroppen. Dessutom hade man funnit spår av kokain. Den brittiska dopningskommissionen började utreda Fury och matchen mot Klitschko fick ett nytt datum: 29:e oktober. Men i september ställde han in igen, med en vag hänvisning till "medicinska orsaker".

I dag är alla förhoppningar om en returmatch borta och Fury har medgett att han använt både kokain och missbrukat alkohol. Han har däremot inte erkänt dopning. När tidningen Rolling Stone träffade Tyson Fury för en månad sedan talade han öppenhjärtligt och ångestfyllt om de senaste månadernas drickande, knarkande och livsleda. Det var i själva verket aldrig aktuellt för honom att boxas returmatchen i våras, han var redan vid det laget helt ur form och hade bytt ut träningen mot ett intensivt supande. Något som sedan pågått under sommaren och hösten. Och Tyson Fury tycks fast i ett kompakt mörker.
– Jag ser ingen väg ut, jag ser inte ens ett sätt för mig att leva. Det här har drivit mig till dödens rand, det är där jag befinner mig för tillfället. Det låter tragiskt, men det är sanningen och jag bryr mig egentligen inte om boxning eller sport eller något som har med det att göra. Jag är bara ledsen att jag någonsin engagerade mig i boxning, för jag har alltid trott att när jag väl tagit mig till toppen så skulle allt förändras, men innerst inne har jag hela tiden vetat att det aldrig kommer att förändras, säger han till Rolling Stone.

Han menar att det är rasismen mot resandefolket som drivit honom in i ångest och missbruk och att ingen titel i världen kan ge honom det människovärde som han känner sig berövad på. Hans svingar är numera bara verbala och riktar sig mot boxningsorganisationerna, som han menar är korrupta och mot hans hemland England som han menar bara vill honom illa på grund av hans ursprung.
– Jag har blivit nekad service på restauranger för att jag är en resande. Jag är världsmästare i tungvikt och jag har gått till restauranger där man sagt till mig ”ledsen, grabben, men du kan inte komma in. Inga resande tillåtna”. Så ni kan förstå min frustration med allt det här. Jag får inget erkännande för att jag besegrade boxaren som varit mästare näst längst genom tiderna. Till och med mitt eget land, där jag är född och uppvuxen, hatar mig, sa Fury i början av oktober.

Lite senare avsade han sig sina bälten och är nu avstängd från sporten. Någon returmatch kommer inte att bli av och inte mycket tyder på att Tyson Fury någonsin kliver in i en ring igen. Han är inlagd på sjukhus, kämpar med sina demoner och sina missbruk och säger själv att han är ”tjock som en gris”. Det har inte ens gått ett år sedan han gjorde det omöjliga och blev världsmästare. I dag vet han inte längre om han vill leva.

Efter intervjun med Rolling Stone har det varit tyst om Fury, men hans ord vittnar om en kamp för livet som bara börjat.
– Jag var mycket lyckligare när jag inte var världsmästare för då fick jag inte så mycket skit från folk. Jag har drivits till gränsen. Jag klarar inte mer. Jag är på sjukhus för tillfället och jag träffar psykologer och allting. De säger att jag är bipolär på något sätt, att jag är manodepressiv. Allt kommer från vad man gjort mot mig, all skit som kommit av boxningen och av att jag vunnit titlar men ändå blivit uträknad. 
– Jag slog den bäste, men jag är fortfarande skit.

Källor: Mail Online, Rolling Stone, Wikipedia, Aftonbladet

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.