Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Bildbyrån/GP
Bild: Bildbyrån/GP

Johan Rylander: Frölunda behöver visst slutspel för att vara som bäst

Det tar några minuter av matchen innan det syns. Frölunda HC älskar att tävla – och kanske är tävlingen precis det som saknats under säsongen.
Och vad händer om kapten Joel Lundqvist mirakulöst är tillbaka på onsdag?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att Frölunda HC kommit sjua i SHL:s grundserie för andra säsongen i rad är förstås inte godkänt för ett gäng som alltid har som mål att vinna.

Men kanske krävs det tävling för att rutinerade spelare som Johan Sundström, Nicklas Lasu, Jan Muršak, Jonathan Sigalet och Mats Rosseli Olsen ska lyfta sig och spela på allra högsta nivå?

”Vi har spelat 52 tävlingsmatcher”, muttrar Frölundas coach Roger Rönnberg snabbt.

Fast då finns ingen titel på spel – är min bestämda åsikt.

Det är ingen Champions Hockey League-buckla som ska lyftas, det är ingen Le Mat-pokal som glänser lockande likt silver för en tjuvaktig skata.

Kanske har Frölunda HC:s spelare vant sig vid att under hela säsongen spela tävlingsmatcher i CHL – och där fått den hårdhet och nerv som krävs för att vara mer skärpt under en lång säsong.

Och utan publik, utan de saknade fansen, har det märkts än mer – att det i 52 omgångar kan vara svårt att underkasta sig ett spelsystem som kräver att du lämnar både hjärta och kropp ute på isen varje kväll.

Det är också därför som det är extra spännande att se rutinerade backen Jonathan Sigalet kliva fram och spela säsongens allra bästa match – när det väl börjar gälla något.

Kanadensaren har plötsligt samma guldform som 2019 – och vet att det går att kräma ur några sista minnesvärda insatser ur den kanadensiska kroppen. Han tacklas, han täcker skott, han lyfter spelet – och han hyllas av Roger Rönnberg.

”Det är många som spelar väldigt bra – men Jonathan Sigalet kommer tillbaka efter covid-sjukdom och spelar fantastiskt bra! Han spelar med kropp och själ – för Frölunda ...”

Det lovar gott.

Det ger hopp för fansen – att säsongen trots allt kan bli lång.

DET FINNS DOCK saker som fortfarande inte kuggar i – och jag ser misstag i försvaret som kan straffas hårt när motståndet har namn som Rhett Rakhshani, William Eklund, Sebastian Strandberg, Niclas Bergfors och Dick Axelsson.

Den här gången visar dock målvakten Johan Mattsson varför han valts ut som nummer ett i slutspelet. Räddningen när just Rakhshani och Eklund kommer två mot en – ja, den håller landslagsklass!

Det är också en skön revansch på en säsong när han ett tag bara fick öppna båsdörren under SHL-matcherna, för att han skulle träna bort sin flaxighet och hitta lugnet igen.

FÖRRESTEN: VISST ÄR det kul när domarna knappt märks? Mikael Holm och Rickard Magnusson är helt lysande i den första åttondelen. Tar det som krävs, låter bli att blåsa när tacklingarna är korrekta och spelet på isen bara snäppats upp till slutspelshetsig nivå.

Det är också högsta klass.

TILL SIST: Jag skulle inte bli helt förvånad om Joel Lundqvist väldigt snart och oerhört oväntat är tillbaka på isen – trots operation efter dubbelt käkbrott.

Frölundas kapten är redan på is, det brinner i hans kropp och coach Roger Rönnberg säger så här på en rak fråga om det är nära:

”Han är alltid nära spel. Vi får se om jag har en liten joker på isen på onsdag ...”

Vad händer med tävlingsnivån i Frölunda HC den dag som Joel Lundqvist är tillbaka på isen?

Den blir garanterat inte lägre.