Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/16

Från bäst till häst – här är Sveriges OS

Det började med simguld och slutade med cykelguld. Däremellan: 127 svenska idrottare som vann eller förlorade, höll eller föll för trycket, fällde tårar av lycka och besvikelse. GP:s utsända reporter Eric Hilmersson summerar den svenska OS-insatsen – från bäst till häst.


BÄST:
OS hade knappt startat när Sarah Sjöström dök i vattnet och kom upp med ett världsrekord på klockan och en guldmedalj runt halsen. Hon fyllde på med både silver och brons och när vi talar om OS 2016 i framtiden så är det hennes namn vi kommer att nämna. Överlägset bästa svensk i dessa spel.


KORTAST: Michel Tornéus hoppade bara 7,65 i längdkvalet. Det är 13 centimeter kortare än Patrik Sjöbergs personliga rekord. Och han är höjdhoppare. Khaddi Sagnias 6,25 är 16 centimeter kortare än Emma Greens personliga rekord. Och hon är höjdhoppare. Två svårförklarliga misslyckanden.


DYRAST: De svenska seglarna har korsat Atlanten åtskilliga gånger de senaste åren, allt för att lära känna vattnen utanför Rio. En miljonsatsning som slutade med det att Sverige för första gången sedan 1992 står utan seglingsmedalj. Med facit i hand: Borde SOK lagt pengarna någon annanstans?


SNABBAST: Meraf Bahta och Lovisa Lindh utmanade båda världseliten på medeldistans. Ett närmast omöjligt uppdrag med tanke på konkurrensen, men det verkar de två göteborgarna inte bry sig om. Oerhört efterlängtat och uppfriskande. Dessutom krossat svenskt rekord på 10 000 meter av Sarah Lahti.


COOLAST: Jenny Rissveds fick en lucka – och tittade sedan aldrig bakåt. 22-åringen från Falun lekte hem guldet i mountainbike och såg i samma stund till att nybörjargrupperna i landets klubbar blev fulltecknade. En underbar svensk skräll av Rissveds som ju skulle vara med "för att se och lära".


ENVISAST: Emma Johansson såg trött och avhängd ut i den tunga backen upp mot Visat Chinesa. Men hon bet ihop, tog sig in i loppet igen och avslutade med en monsterspurt som hade gett henne guld om bara banan varit 30 meter längre. En krigarinsats som för evigt befäster smeknamnet Silver-Emma.


GLADAST: Jenny Fransson – som vann EM redan 2008 – tog Sveriges första brottarmedalj någonsin på damsidan. Och Sofia Mattsson, som vann VM redan 2009, fick till slut kliva upp på en olympisk prispall – med ett avslitet ledband. Båda bjöd på äkta, galen, underbar brottarglädje och Sverige fick två nya hjältar.



MYSIGAST: Petter Menning orkade inte bära tyngden av att vara svenskt guldhopp och missade oväntat finalen. Men den leende kanotkolossen, som haft ett tufft liv med en alkoholiserad pappa, satte snabbt saken i perspektiv: Han skulle ju hem till sin familj nu. Som mår bra. Det är huvudsaken.


ONDAST: Håkan Dahlby lyckas alltid hamna i fokus. Den här gången slog han till med ett njurstensanfall och kunde naturligtvis inte göra sig själv rättvisa i skyttet. Otroligt dålig tajming av den där njurstenen.


NÄRMAST: Damernas höjdhoppsfinal blev historiskt dålig. Faktum är att två kvinnor i sjukampstävlingen hoppade högre än höjdvinnaren Ruth Beitia, vilket inte ska kunna hända. Och Sofie Skoog var faktiskt nära att ta 1,97 – som ju räckte ända till guld.


KRÅNGLIGAST: Hur tar man ut ett svenskt landslag när 53 spelare säger nej till att delta? Det blev Håkan Ericssons omöjliga uppgift och sett till det är det svårt att klaga på utfallet. Men så här kan vi inte ha det. Hur gör vi nästa gång?



KYLIGAST: 75 000 åskådare skrek så det dånade. Så vad gjorde Lisa Dahlkvist? Hon låtsades att de hejade på henne, klev fram och satte straffen som tog Sverige till OS-final. Ett otroligt ögonblick att bevittna på plats och svensk damfotbolls största framgång genom tiderna.


DEPPIGAST: Från OS-silver i London till fyra raka förluster i Rio. Handbollsherrarnas OS kändes håglöst från start och storstjärnan Kim Anderssons comeback slutade i fiasko. Starkaste känslan: Vi saknar en Stefan Lövgren på planen.


STÖRST: Sjöström i alla ära, men det var kring Henrik Stenson det tisslades och tasslades mest. En av de riktigt stora i en sport med globalt genomslag. Att se honom och Justin Rose promenera in mot sista greenen i likaläge var något extra. Hade ryggen inte krånglat vete sjutton om något hade kunnat stoppa "Iceman".


ENKLAST: Marcus Svensson inte en man av stora ord. Efter rysarduellen med Gabrielle Rosetti i skeet ombads silvermedaljören att berätta lite om sig själv: "Jag heter Marcus, jag är 26 år gammal, har en sambo som heter Rebecca och en dotter som heter Agnes och jag jobbar som jägare. Exakt så." 


HÄST: I samma ögonblick som en H&M-arvinge köpte loss All In blev Peder Fredricson ett svenskt medaljhopp. Och han förvaltade uppdraget nära nog perfekt. Inte ett enda fel, och bara en halv sekund från segraren gav ett stilrent silver.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.