Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vem vill spela som Glenn Hysén?

I sommar har vi väntat tolv år igen. Landslagshistorien är full av omöjliga segrar och resultat. Ge oss en till i kväll - och ett första VM sedan 2006.

Mitt första VM är Argentina 1978 (1974 var jag för ung, 1970 föddes jag). Sedan dröjde det tolv år till nästa. Tolv års ökenvandring, VM-längtan, besvikelse och till slut uppgivenhet. I sommar har vi väntat tolv år igen, en hel generation saknar egna svenska VM-minnen och det är som när Glenn Hysén stoppade Gary Lineker 1988; det gäller att göra det omöjliga. 

Italien är synonymt med fotbolls-VM. Ett fotbolls-VM utan Italien är som spagetti utan köttfärssås, pizza utan ost eller ett italienskt landslag utan Gianluigi Buffon. Det går knappt att skriva.

Mina första hjältar var Paolo Rossi, Marco Tardelli och Dino Zoff. De har följts av flera och är nu så många att hur jag än gör får jag bara plats med hälften om resten av den här texten skulle fyllas med namn.

Det stundande dubbelmötet skulle säkra det svenska fotbollförbundets begränsade ekonomi och ge unga svenskar egna VM-minnen. Jag närmar mig närmar mig mötet, som avslutas i Milano på måndag, som de gånger man har spelat mot sitt favoritlag på tipset.

Chansen att stå där som vinnare är dubbelt så stor.

Jag hoppas och tror på Sverige, men skulle överleva ett VM med Italien.

Det var i sammanhanget härligt att se och höra Janne Andersson skoja med Andreas Granqvist och den svenske presschefen Niklas Bodell under torsdagens presskonferens på Friends Arena. ”Granen” sade ”nu är nu, då var då” och fick extra beröm av coachen.

Stämningen i den svenska truppen inför avgörandet är avspänd. Alla vet vad som väntar. Det är ingen lek, den svenska respekten för Italien är stor, men inte överdriven. Jag skulle säga … svenskt lagom.

Det råder inför avspark en viss osäkerhet kring hur Italien skall starta. Den svenske scouten Tom Prahl berättade att Italiens förbundskapten Gianpiero Ventura använt fyra taktiska uppställningar under kvalet, att Sverige inte vet hur Italien kommer starta, men att det inte är något att hetsa upp sig över.

Prahl betonade, precis som Andersson, att det svenska försvarsspelet – oberoende av italiensk formation – har sina linjer och grunder klara.

Det finns en trygghet. Ett lugn. Och fokus på hur den egna prestationen skall se ut.

Öppnar ett vänsterbalanserat 3-5-2 möjligen extra ytor för Emil Forsberg? Ges Marcus Berg och Ola Toivonen möjligheter att smyga in bakom Barzagli, Bonucci och Chiellini? Och återtar Sebastian Larsson sin gamla högersroll på ett svenskt mittfält som i så fall även innehåller Albin Ekdal och Jakob Johansson centralt?

Sverige är ingen världsmakt i fotboll. Det skall gudarna veta. Janne Andersson har dock återinfört tron på att de inblandade gör precis allt som står i deras makt för att Sverige skall prestera maximalt.

Att Italien är en världsmakt får vi leva med. Att de är trea i VM:s maratontabell, att de har spelat 18 VM-turningar, att de har 14 turneringar på raken, fyra guld och totalt sju medaljer saknar betydelse fredag kväll i Solna.

Det är så vi måste tänka.

Den svenska landslagshistorien är full av omöjliga segrar.

Jag tar gärna en till i kväll.

En Glenn Hysén. Sex fyrar. VM i Ryssland. 

Plus: Emil Forsberg kommer avgöra det här i kväll. Ibland får man en känsla. Jag väljer att lita på den. Oavsett avgörs allt först på San Siro på måndag.

Minus: Jag kommer sakna Mikael Lustig, men vet också vad Emil Kraft kan. Det enda som oroar är Albin Ekdals rygg. Den måste hålla.