Håret viner av farten när tonårstjejen Nino dribblar igenom försvaret. Nej, hon snarare trycker sig förbi de lilaklädda flickorna som försöker blockera skottet som går rakt upp i det vänstra krysset bakom tränaren Nika Jgarkava.
– SLAVA UKRAINI!
”Ära till Ukraina”. Nino hytter med näven i vädret och skriker av glädje. Målet tillägnar hon Ukraina. Laget har de senaste veckorna bjudit in ukrainska flyktingbarn för att spela fotboll med dem, och deras sympatier är tydliga. I det här laget stöttar man Ukraina. Nika Jgarkava ligger kvar på marken och ser nöjt på när lagkompisarna kramar om varandra.
– Så ja tjejer! Sätt i gång bollen igen, ropar han till dem och reser sig. Nu är det nog med firande!
Sommarvärmen kom plötsligt till Tbilisi, Georgiens huvudstad, och snön ligger fortfarande kvar på kullarna bakom den nybyggda träningsanläggningen där Kvartalis ungdomslag för tjejer nu tränar. Snart kommer det svenska landslaget till landet för att ta sig an Georgien.
Nino sade före träningen att Sverige inte kommer göra ett enda mål.
– Det kommer bli 4–0. Lätt!
En skrattkör följde upp påståendet. Alla förstod att det var ett skämt, de vet egentligen att Sveriges mittback Magdalena Eriksson stoppar det mesta i sin väg.
Georgiska damlandslaget har varken tagit poäng eller gjort mål på sina fyra spelade matcher i VM-kvalet. Landslagets hittills 20 insläppta mål vittnar i stället om stora nivåskillnader. Medan de svenska stjärnorna har proffskontrakt i Europa så spelar de allra flesta av Georgiens landslagsspelare på blygsamma kontrakt i den nystartade ligan i Georgien.
Nika Jgarkava är där för att bygga upp verksamheten, och han förstår att det inte bara krävs att man lirar fotboll på helgerna; utan här behövs en gedigen satsning för hela lokalsamfundet också. Han är vice ordförande i georgiska fotbollsförbundet och ansvarig för gräsrotsutveckling av fotbollen.
Han torkar sig om pannan och pratar snabbt. Träningen pågår i bakgrunden, men Nika kan inte hålla sig från att berätta om sina projekt mellan varven.
– Grejen är den att för 30 år sedan hade vi enligt Sovjetunionens sista räkning 120 000 registrerade spelare i Georgien. För fem år sedan hade vi bara 13 000. Och då var knappt en enda av dem tjej. Hajar du? Vi hade inte ens en liga för tjejer!
På andra sidan Svarat havet rasar kriget
Med satsningarna på lokalfotbollen har antalet spelare tredubblats på fyra år, och damligan har lag över hela landet. Nika Jgarkava förklarar fumligt att han har tre jobb. Fotbollsförbundet är en sak och gräsrotsutvecklingen en annan. Men det viktigaste är det han gör med Kvartali där han på frivilligbasis ansvarar för damverksamheten.
– Vi fattade ganska snabbt att nyckeln till framgång är att involvera familjerna. Våra tjejlag är en del av det moderna Georgien vi vill ha, och här saknas gräsrotsengagemang. Så vi ser till att göra mängder med sociala projekt också där hela samhället hjälps åt. Vår dröm är att vara kvarterets mittpunkt.
Några av tjejerna sätter sig på marken en bit bakom Nika och börjar ropa på honom.
– Stå inte där och prata med svensken! Vi vill spela!
Samtidigt på andra sidan Svarta havet rasar kriget i Ukraina. Rapporterna om vidriga krigsbrott och massakrer blir allt fler.
I Georgien har Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj beslutat att kalla hem sin ambassadör. Initialt var det menat som en protest mot att Georgien inte tagit ställning för Ukraina tillräckligt mycket, men sedermera sparkades även ambassadören. Skulden lades på honom för att ha misslyckats med att få Georgien att stå upp för Ukraina.
Detta trots att protesterna mot kriget har varit bland de största i Europa i just Georgien, och trots att stödet för Ukraina bland folket är förbehållslöst. Bakom varje hörn hänger det inte bara en ukrainsk flagga, utan mängder. Minnena från sina egna krig är allra högsta grad närvarande, och när Ryssland invaderar Ukraina så väcks de till liv igen.
Det var efter Sovjetunionens fall 1991 som inbördeskrig bröt ut i regionerna Abchazien och Sydossetien. Separatistiska grupper tog snart kontroll över regionerna, vilket genererade hundratusentals flyktingar.
Efter en serie av händelser och upptrappad retorik 2008 mellan Georgiens dåvarande president Micheil Saakasjvili och Vladimir Putin gick Ryssland in med trupp i Sydossetien. Två veckor efter kriget erkände Ryssland regionernas självständighet, och Vladimir Putin motiverar idag militär närvaro i Abchazien och Sydossetien med att man försvarar sina allierade.
Idag är delar av den sydossetiska militären inkorporerad i den ryska, och flera förband har anslutit till kriget i Ukraina.
Stort stöd för Ukraina
Georgierna ser likheterna mellan Rysslands agerande då och kriget i Ukraina nu. Det folkliga stödet för Ukraina är genuint, men också en markering mot omvärlden. Man ställer sig frågan varför världssamfundet inte markerade mot Ryssland redan 2008? Varför dröjde det 14 år? Betyder georgiska liv inte lika mycket som ukrainska?
Därför sticker det särskilt mycket i ögonen när den georgiska regeringen inte tagit ställning i Ukrainafrågan. När Zelenskyj kallade hem ambassadören sågs det av många som en symbolhandling för att visa motsättningarna mellan den georgiska regeringen och det georgiska folket.
***
– Förra året pumpade jag mer än 700 bollar.
Mamuka ”Preben” Kvaratschelia sitter i förarsätet till sin bil och trycker vant in pumpnålen i ventilen i den färgglada Uefa-bollen. Han är en av Nika Jgarkavas kollegor i fotbollsfederationen och presschef för Uefa i Georgien och kom förbi träningen för att hämta bollar. Hans smeknamn kommer från den förra danska landslagsspelare Preben Ekljær Larsen med 69 landskamper i bagaget. ”Det bara blev så. Preben och jag är goda vänner” nämner Mamuka i förbifarten.
Fotbollarna har han genom åren skänkt till utsatta barn i Georgien. Det kan vara ensamstående mammor utan ekonomiska resurser eller flyktingfamiljer från krigen som får dem. Men med kriget i Ukraina har det dykt upp något nytt.
Mamuka skakar på huvudet och suckar högljutt.
– Alltid finns det någon skit som händer, eller hur? Och då är det bara att vara redo. Det är liksom styrkan med vårt arbete här. Nika och jag håller ihop. Som far och son. När det sker något sådant här ser vi till att vara först på plats, och så ser vi till att få med fotbollslagen.
Han tar fram sin mobiltelefon för att visa bilder på när barn spelar fotboll.
– Du ser här! Det här är bara förra veckan. Vi såg till att få med de ukrainska flyktingfamiljernas barn till träningsanläggningen och så körde vi en heldag med fotboll. Åh gud vad kul det var! Föräldrarna käkade och barnen körde slut sig själva på plan.
Flyktingar från sönderbombade Mariupol
De flesta ukrainare som är i Georgien idag var på semester där när kriget bröt ut. De georgiska bergen är kända för sin skidåkning och för ukrainare är det en vanlig destination, men de senaste dagarna har det kommit rapporter om att flyktingar från kriget tagit sig in i landet. De är från Mariupol som bombats sönder och samman sägs det.
Mamuka har fått rapporter om dem och vill åka till hotellet där flyktingarna bor för att träffa barnen.
– Vad kan vi göra? Det är nu vi behövs på riktigt! Om inte fotbollen kan finnas där för barnen, vad har vi då för samhälle? Inget!
Georgiska regeringens ambivalenta ställning till Ryssland har sannolikt flera orsaker. En av dem är att regeringspartiet, Georgiska drömmen, grundades av Georgiens rikaste man, Bidzina Ivanisjvili. Hans namn återkommer på Forbes lista över världens rikaste, och förmögenheten på 6 miljarder amerikanska dollar är nästan lika stor som halva Georgiens BNP.
Han gjorde sin förmögenhet i Ryssland på 1990-talet. Som alla 90-talsopportunister i Ryssland så anklagas han för djupt korrupta affärer. När den förra presidenten tappade sitt stöd efter Rysslands invasion av Sydossetien 2008 så startade Ivansisjvili partiet Georgiska drömmen. Ivanisvjili var först ordförande för partiet och sedan premiärminister. Idag har han formellt dragit sig undan från politiken, men Georgiska drömmen lever fortfarande på hans pengar och bland allmänheten anses han fortfarande dominera partiet med sitt inflytande.
En annan orsak är kopplingarna till den ryska ekonomin och energinätet. Nästan 40 procent av all export från Georgien går till Ryssland, men trots det är importen från Ryssland större än exporten. Visserligen har handeln med Ryssland proportionerligt minskat sedan 2008, men den georgiska regeringen har inte gjort mycket för att förändra förhållandet.
Detta trots att det folkliga stödet för ett närmande gentemot Europeiska unionen är stort. För att bli en del av Europa har man reformerat lagar, utökat samarbetet och förenklat för europeiska organisationer och företag att etablera sig i Georgien. Reformerna har samtidigt krockat med verkligheten. Inte minst under Tbilisis pridegala i fjol som utmynnade i våldsamma förföljelser av HBTQ-personer.
***
Med stora röda bokstäver står det ”TBILISI CENTRAL HOTEL” på den gråa sovjetbyggnaden ovanpå tågstationen. Det är här många av de ukrainska flyktingarna bor.
Mamuka går med raska steg genom den långa korridoren som nu pryds av gulblåa ballonger och flaggor. I cafélokalen gör ett par ukrainska kvinnor i ordning middag till familjerna som bor där.
– Nå, var är barnen, frågar Mamuka dem. Det är barnen jag ska träffa!
I bakgrunden hörs skratt när en pojke kastar över en ballong till en annan. De rusar fram till Mamuka som omfamnar dem. Och snart fylls rummet med rörelse när fler barn och vuxna ansluter.
En man från Charkiv berättar att hans familj är på väg till Danmark där de tidigare arbetat inom fläskindustrin. ”Allt är högsta klass där” menar han. Huset i Charkiv har blivit bombat. Ett äldre par har precis anlänt från Mariupol där de satt fast i tjugofem dagar innan de tvingades in på ryska bussar som tog dem till Taganrog vid den ryska svartahavskusten.
Mamuka går från par till par och lyssnar till deras historier. Ibland skriver han ner något i sitt anteckningsblock. Han delar sitt telefonnummer med alla. Den som först verkar osäker blir snabbt uppsluppen efter att ha mötts av Mamukas energi.
– Nästa vecka planerar vi en till fotbollsfest för barnen, men ni är också välkomna, säger han till paret från Mariupol.
Han reser sig och berättar för alla att han har ordnat en överraskning senare i veckan.
– Jag har fixat så att en buss kommer hit och hämtar er allesammans! Sverige kommer hit för att förlora mot Georgien förstår ni, och ni ska vara där!
LÄS MER:Död och total förödelse i ukrainska Borodjanka
LÄS MER:Härifrån bombarderade ryssarna Butja, Irpin och Kiev
LÄS MER:Här tränas mammor, pappor och unga – för kriget
DAMFOTBOLL GEORGIEN
Antal registrerade spelare: 1 600 (2021), jämför med 150 (2015).
Meriter: Klubben WFC Lanchkhuti är den första klubben någonsin på både mans- och damsida som kvalificerats för Champions League (2021/2022). Där spelade de i samma grupp som Rosengård som slog dem med 10-0 över två matcher. Klubben bildades 2016 när damligan skapades.
Största stjärnor: Tata Matvejeva (Kryvbas, Ukraina), Nino Pasikasjvili (WFC Nike, Georgien), Nino Sutidze (Kvartali, Georgien) och Khatia Chkonia (WFC Lanchkhuti, Georgien)
