När han gjorde debut för Malmö FF som 17-åring pekade allt på en spikrak väg upp och framåt för Jasmin Sudic. Men ödet ville annorlunda och mellan 2010 och 2013 slet han av sitt högra korsband tre gånger. Få tar sig tillbaka till eliten med en sådan skadehistorik.
– Andra får säga om jag har lyckats, men personligen tycker jag att jag har gjort det väldigt bra med tanke på att jag haft tre korsbandsskador. Men sen är jag sån som person också, jag ältar inte över det som hänt. Jag tänker inte på vad jag gått igenom och det tror jag har varit väldigt bra. Många hade kanske varit nöjda med att bara kunna spela igen, eller att kunna gå igen. Men när jag är frisk så vill jag prestera, säger Sudic.
Han är vice kapten i Häcken och utstrålar både pondus och rutin. Och trots att han hunnit vara med om så mycket framgång och motgång så är han fortfarande bara 25 år.
– Det är klart att jag funderat att "vad fan är det som händer”. Tre gånger på samma person, det är olyckligt. Jag har varit uträknad många gånger.Men jag har ändå alltid haft motivationen att ta mig tillbaka. Det är så mycket som hade saknats i mitt liv ifall jag inte hade spelet fotboll på elitnivå.
– Jag har lärt mig att njuta av stunden, det finns uppförsbackar och nerförsbackar i det livet vi lever. Men just nu njuter jag.
Ja, efter att ha bytt MFF mot Mjällby så tycks Jasmin Sudic ha landat helt rätt på Hisingen. Och Häcken är en klubb som sedan tidigare gjort sig kända för att plocka upp ”skadat gods” och få fart på spelares karriärer igen.
– Det är en mindre förening, det är inte jättestor press som i Malmö. Och när jag kom fick jag tiden jag behövde för att ställa om. Sedan hade jag ett bra halvår i Mjällby efter min skada, så jag byggde egentligen bara på det här. Får man förtroendet och kan få spela sitt eget spel så är det inte svårt egentligen.
Vad betyder cupsegern efter den knöliga start ni fått på serien?
–Jag hoppas att den här guldsmaken kan sättas sig i truppen, att vi kan bygga upp en kultur i föreningen för de som inte varit med och vunnit tidigare. Att vi har fått känslan av hur det är att vara en vinnare. Nu kanske vi har större press på oss, men då måste vi få förutsättningarna uppifrån också , att man bygger vidare på det. För vi är kanske inte ”lilla Häcken” längre. Det är bara att bygga på, från truppen, upp i styrelsen och kansliet och allt. Vi måste hjälpas åt om vi ska ta det vidare.
Rykten säger att kroatiska ligatvåan Rijeka förbereder ett bud på dig?
– Jag vet nog inte mer än dig om det. Det är klart att man har en utlandsdröm, men som sagt, jag lever i nuet och trivs bra här. Jag har varit med ett tag och vet att rykten uppstår ibland.
Hur ser du på AIK?
– Det är storklubb i Sverige. De har fått en sämre start, men de har egentligen inte blivit sämre på det de är bra på; de är tuffa, de gillar fasta situationer, och de är jävligt bra på inkast.
Vad säger du om anfallsparet Strandberg/Isak?
– Jag spelade inte så mycket med Strandberg, han stack strax efter att jag kom hit. Och den unge killen känner jag inte till alls. Men han har fått en bra start på allsvenskan och det är alltid kul. Jag har också varit ung en gång i tiden och det är tufft. Förtroendet betyder allt och han verkar få det i AIK.
