Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Foto:Bildbyrån

Strid inför öppen ridå – samma dag som årets match

Årets match och årets förhandling. Allt på samma dag. Klart att det inte är lyckat. För någon.

Jag har förståelse för båda sidor och tänker att herrlandslaget i fotboll har utvecklats till ett vedträ att kasta in i förhandlingsbrasor när lägen är låsta, som för ett kanalbolag eller distributör när sändningsrättigheter står på spel eller som för damlandslaget nu.

Karl-Erik Nilsson och Svenska Fotbollförbundet hävdade under söndagen inledningsvis att allt rörde sig om ett missförstånd. Tonläget skruvades upp allt eftersom, Håkan Sjöstrand tog i lite mer, men argast var Lasse Richt, herrlandslagets chef. Han menade att damlandslagets tajming, att fientlig lyfta avtalsfrågan dagen före herrlandslagets viktigaste och helt avgörande VM-playoff var respektlöst.

Han tyckte också att det var respektlöst att frågan – från en reporter – ens ställdes på landslagets internationella presskonferens inne på San Siro på söndagskvällen.

Niklas Bodell som är presschef gick in och förkunnade att vare sig förbundskapten Janne Andersson eller lagkapten Andreas Granqvist ämnade svara på frågor gällande damlandslagets avtal. Han hänvisade i samma mening till Håkan Sjöstrand som också befann sig i lokalen. Håkan Sjöstrand hade vid det laget antagit en ännu rödare ton i ansiktet, delvis på grund av syrebrist i den begränsade lokalen, men också hur frågan fullständigt exploderat och på sätt och vis växt större än det vi alla är här för.

Att ställa en VM-plats i Ryssland för herrlandslaget mot ett nytt och rimligen bättre avtal för damlandslaget känns fel och är inget jag tänker ägna mig åt.

Klart vi skall till VM, klart att avtalen skall vara rättvisa.

Däremot gäller följande: Kvällens match skulle vid framgång (att Sverige går till VM) initialt inbringa cirka 100 miljoner kronor till Svenska Fotbollförbundet. En väsentlig, för att inte säga avgörande intäkt för vilken verksamhet som helst, särskilt ett idrottsförbund.

Det råder inget som helst tvivel om att damlandslaget önskat utnyttja tillfället att lyfta frågan just denna dag, genom en bojkott av Fotbollsgalan.

Som ni förstår handlar detta inte ett dugg om den prestigeförlust en bojkott av Fotbollsgalan skulle innebära, utan om rättvisa. Risken är dock att den allmänna opinion som tagit ställning FÖR rättvisa ersättningar för dam- och herrspelare svänger när allt för starka stridsåtgärder används.

Jag hoppas inte att vi hamnar där, utan manar till lugn och sansade samtal.

Till Håkan Sjöstrand och Karl-Erik Nilsson: Frågan borde redan ha varit löst.

Till damlandslaget: Hoppas att ni får ett bra avtal.

Apropå förhandlingar: Mitt enda råd till Mats Gren och IFK Göteborg är: Betala vad Dalkurd vill ha och gå vidare. Det är inte värt att förhandla för några tusenlappars skull. Att riskera att mista hela stycket skulle vara mer kostsamt. Om ni nu vill ha Andreas Brännström.

Till sist: Alla som har lett en match med 1-0 i paus vet hur sällan det är samma sak som slutresultatet.

Plus: Vilken match det blir! Uppemot 80 000 på San Siro. Ett skakat italienskt landslag och ett svenskt som kan fortsätta att spela utan press. Glöm dock inte att anfalla. Det underlättar försvarsspelet.

Minus: Jag saknar redan Albin Ekdal. Hoppas att Jakob Johansson klarar av att ersätta. Jag är tyvärr inte helt säker på det.