Då, i mitten av 1980-talet, var Bronsman en 23-årig sjöman som seglade jorden runt med ett stort containerfartyg.Mitt i mörka natten, när fartyget befann sig cirka tre timmar från land, fick han och en äldre sjöman order om att dumpa ett antal större säckar i havet.Det bar sig inte bättre än att Peter Bronsman själv föll överbord.
– I fallet bröt jag armen, man kan fortfarande se sviterna, säger han, kavlar upp och visar en knölig arm.
Med en obrukbar arm kämpade han för sitt liv i de höga vågorna – och såg det 220 meter långa fartyget försvinna i mörkret.
– Jag fick förstås panik och var helt säker på att jag skulle dö där och då, inte minst för att jag visste att det fanns hajar i området.
Skräcken blev förstås total när han såg en mörk skugga komma mot sig.
– Jag var övertygad om att det var en haj, övertygad om att allt var slut, säger han.
Men det var ingen haj.
Det var en av de säckar som Peter Bronsman själv slängt över relingen.
– Mitt i paniken kände lättnaden inga gränser. Jag lyckades klamra mig fast vid den stora säcken och hålla mig flytande, men fortfarande livrädd för att det skulle komma hajar, berättar han.
Samtidigt hade hans kollega slagit larm och varit rådig nog att slänga i en flytande lysboj vid den plats Bronsman föll över bord och försvann.Underden långa tid det tog att ändra kurs på det stora fartyget hann den chockade och livrädda Peter Bronsman driva vidare.
– De kom tillbaka och såg lysbojen – men inte mig. Jag skrek för mitt liv och fick senare höra att de var på väg att ge upp, att de var på väg därifrån, när en i besättningen hörde mina förtvivlade skrik. Jag var helt slut, de fick upp mig i allra sista stund. Då hade det gått flera timmar sedan jag föll i, berättar han för GP.
Tacksam över att ha blivit mirakulöst räddad och med nytt perspektiv på tillvaron kom Bronsman fram till att han nog borde stanna på landbacken.Definitionen av vad som är ett problem hade fått en helt annan innebörd för honom.
Tiden gick, han funderade på vad han skulle syssla med när entreprenören i honom vaknade till liv. Han kom på att han skulle börja importera öl.
– Under mina resor hade jag provat öl i länder som Australien och Kina, sorter som var obekanta och smått exotiska bland kompisarna i Sverige, så jag och min bror började köpa in.
Så småningom kom Bronsman på att han skulle köpa ett kraftigt nedgånget bryggeri Kopparberg och att han efter ytterligare en tid skulle börja sponsra ett kvinnligt fotbollslag.
Men det är en helt annan historia.
Peter Bronsman
Ålder: 53.
Är: Styrelseordförande och med sitt bryggeri huvudsponsor för damallsvenska KGFC.
Familj: Hustru och två utflugna barn.
Bor: I Fjärås.
Gör mest: Jobbar.
Fotbollsklubbarna i mitt hjärta: IFK Fjärås, KGFC, Gais och Arsenal.
Vad gör du med en blank dag: Det har jag så sällan, får jag en så vill jag bara vara hemma.
