Danska Ålborg senast, norska Stabaek nu.
Under lördagen fortsatte IFK Göteborg sitt träningsmatchande 2018.
Med i startelvan fanns återigen Sebastian Ohlsson. Ni vet mittfältaren som kom från Örgryte inför förra säsongen, men som knappt fick dra på sig den blåvit tröjan.
LÄS OCKSÅ: Blåvitt har inte gett upp Diskerud
Det blev bara sex allsvenska matcher, en start och fem inhopp, under Jörgen Lennartssons och Alf Westerbergs styre.
Med Poya Asbaghi som huvudtränare blåser det dock nya Ohlsson-vindar. Starka, nya Ohlsson-vindar.
Mot Stabaek blev 24-åringen tvåmålsskytt.
– Det är klart att det betyder mycket. Jag visar vad jag går för, säger han.
"Sådana mål jag gjort tidigare"
Det första målet kom i matchminut 78. Det betydde 2–2 och var en högerkanon inskruvad i det bortre hörnet.
– Den satt fint, säger han och ler.
– Det är lite sådana mål jag har gjort tidigare i karriären så det var skönt att visa den blåvita publiken.
LÄS OCKSÅ: Pontus Dahlberg om besöket i Watford
Innan det målet hade gästande Stabaek, ligania i fjol, gjort både 0–1 och 0–2 under matchens första tio minuter. Det var en blåvit mardrömsstart.
Emil Salomonsson hade gett laget lite hopp genom att reducerat från straffpunkten strax innan halvtidsvilan, men det var alltså Ohlsson som fixade vändningen.
LÄS OCKSÅ: Affane efter debuten: "Det finns mycket kvar att hämta"
2–2-målet har vi avverkat.
3–2-målet kom i den 89:e minuten efter en snabb omställning. Elias Omarsson spelade in från höger, Sebastian Ohlsson petade in bollen.
– Avslutet var lika fult som det första var snyggt, men jag gjorde det bra innan, säger han.
"Legat i och gnuggat på"
Matchen slutade 3–2 och IFK Göteborg tog därmed årets första seger. Mötet med Ålborg senast slutade ju 1–3.
– Det är alltid kul att vinna, men vi ser hellre att spelet sitter bättre. Hellre spela oavgjort och allt sitter som det ska än att vinna med 1–0 och att spelet är skit. Men vinner man och spelar bra är det ju det bästa givetvis. Det visade karaktär att vi lyckades vända, säger Ohlsson som har intagit en forwardsroll under Poya Asbaghis ledning. Såväl mot Ålborg som mot Stabaek startade han längst fram tillsammans med Tobias Hysén och Elias Omarsson.
LÄS OCKSÅ: Affane tillbaka i Göteborg – på riktigt
– Det är lite ovant egentligen, men det är kanske där jag är som bäst. Jag är van att slicka kanten lite mer, men det är nog en position som kommer passa mig riktigt bra när jag kommer in i det.
Vad gäller det tunga 2017 så säger han:
– Jag tänker inte så mycket på 2017, jag har försökt lägga det bakom mig. Jag blev starkare som människa och utvecklades ändå som fotbollsspelare. Jag har legat i och gnuggat på dag ut och dag in utan att gnälla. Jag tycker att jag förtjänar att dunka dit några mål - minst sagt.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.