Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Så slöt den svenska fotbollsfamiljen fred

För fem år sedan präglades relationen i den svenska fotbollsfamiljen av misstänksamhet och pessimism. I dag är familjefriden ett faktum. GP berättar om hur den svenska fotbollsfamiljen blev sams.

På ytterdörrens brevinkast står med stilrena bokstäver: Familjen Fotboll. Vi öppnar. Det är söndag kväll och uppdukat för familjemiddag i matsalen. Pappa Karl-Erik sitter vid ena bordsändan, skjortan är välstrykt och servetten vikt i knäet. Han harklar sig. 

– Jag vill att ni ska veta att det gör mig väldigt glad att vi sitter här tillsammans, säger han och tittar på de andra familjemedlemmarna vid bordet. 

Mamma Lars-Christer nickar och lägger armarna om två av barnen. De kryllar av dem runt bordet. En leker med ett stearinljus låga. Pekfingret går fram och tillbaka genom flamman. En annan ritar streckgubbar och symboler med en trubbig blyertspenna på en servett. En tredje sitter vid den öppna spisen och kastar in dagstidningssida efter dagstidningssida i elden. 

Det ser inte ut som att alla håller med pappa Karl-Erik om att det är supertrevligt att de är samlade för middag, men alla är i alla fall här. Familjen Fotboll sitter till bords ihop. Så har det inte alltid varit. 

"Allt blir bättre om vi snackar med varandra"

För att förstå förändringen det svenska fotbollsklimatet har gått igenom de senaste fem åren behöver några nyckelpersoner presenteras. 

Lars-Christer Olsson och Tony Ernst drev igång utvecklingen som fått svensk fotbolls samtalsklimat att tina upp. Bild: Bildbyrån

Tony Ernst var med och drev fram den svenska supporterrörelsens första gemensamma organ – Svenska Fotbollssupporterunionen, SFSU. Den är i dag officiell samarbetspartner till Sef och den självklara sammanslutningen för landets supportergrupper. De har en röst i medier och i samtal med fotbollens andra parter. Ernst var gruppens ordförande mellan 2012 och 2015. 

Lars-Christer Olsson, ordförande i Sef och mångårig Uefa-topp, är måhända varken kvinna eller mamma till någon av de svenska supportergrupperna – men det är han som många lyfter fram som mamman till dagens samtalsklimat. Utan hans sätt att närma sig och acceptera supporterrörelsen som en legitim samtalspartner hade inte situationen sett ut som i dag. 

Under åren 2008 till 2012 träffades Tony Ernst och Lars-Christer Olsson flera gånger. De satt och lunchade någonstans i sitt Malmö, ibland själva, ibland med andra supporterprofiler som Anders Almgren och Lena Gustafsson-Wiberg. De pratade framtid, samarbete, förståelse. 2012 valdes Tony Ernst till ordförande i SFSU och Lars-Christer till ordförande i Sef. De kunde göra allvar av lunchpratet. 

– Han tyckte, precis som mig, att allt blir bättre av att vi snackar med varandra. Det är alltid bättre. Vi är en fotbollsfamilj och i en familj så kan man bråka som fan ibland, men man är fortfarande en familj. I en familj kan ungarna röka ibland även fast de inte får, man överger inte sin familj ändå, säger Tony Ernst. 

– Vi sa att vi inte kunde ha situationen som vi hade då. Alla grävde ner sig och skyllde på någon annan. Vi kände att det var bättre att vi resonerade med varandra än att vi sköt på varandra, säger Lars-Christer Olsson. 

De samtalen öppnade upp kortare besluts- och kontaktvägar när de sedan valdes in i sina respektive ordföranderoller. 

– Vi hade krattat manegen och visste hur vi skulle göra, säger Tony Ernst.

Förbundet förändrade synsättet

Samma år efterträdde Karl-Erik Nilsson Lars-Åke Lagrell som ordförande i SvFF.  Med nytt blod kom nya möjligheter. Även i stora organisationer med mängder av berörda människor handlar mycket om personkemi mellan några få nyckelpersoner. Nu fungerade den.  

– Vi stampade av från ett läge där det var hårda ord mot förbundet. Vi hade ett regelverk som fokuserade mycket på bestraffning. Nu har vi fått en annorlunda roll än att betraktas som en myndighet. Allt är inte svart och vitt, någonstans har vi samma ambition; svensk fotboll ska bli så bra som möjligt, säger Karl-Erik Nilsson.

– I ett litet land som Sverige blir det mycket personbundet. Utan att klanka ner för mycket på andra personer så är Karl-Erik Nilsson en betydligt mer samtalsbenägen och diplomatisk människa än hans föregångare. Det är givet. Med en ny syn blev det lättare att göra det här breaket, säger Tony Ernst. 

Sedan dess har fotbollens aktörer fortsatt kravla sig ur de skyttegravar de grävt genom åren. I dag möts de som jämlikar på slagfältet – utan att slåss. 

– Det har skett en jätteutveckling. Vi har ett klimat där det är högt i tak där man kan prata rakt med varandra. Det finns en gemensam respekt, och förståelse att vi måste samarbeta, men också att vi inte kommer tycka lika om allting, säger Sofia Bohlin. 

Hon tog över ordföranderollen i SFSU 2015 när Tony Ernst lämnade. Med henne vid supportrarnas roder har relationerna fortsatt förbättras. 

– Vi är överens om att vi inte alltid är överens. Det är viktigt det också. Vi får respektera varandras syn och behöver inte ha samma uppfattning. Men det har krävts mycket jobb, mer än folk inser. Vi har varit väldigt angelägna om att hålla samma färdriktning hela tiden, att styra mot samma mål, säger Lars-Christer Olsson.

"Jag tycker vi ska sitta lugnt i båten"

Tidigare präglades diskussioner som rör svensk fotboll av en misstänksamhet. Håller förbundet verkligen sina löften, tänkte supportrarna. Går supportrarna att lita på, funderades det över på förbundets kansli i Solna. Efter hand övergick denna tveksamhet till varandra gradvis till förtroende. 

– Jag och andra supportrar såg att de höll sina löften. Det kunde gälla exempelvis ståplatsreducering. Förbundet hade bestämt att max 20 procent av arenorna skulle vara ståplats, utan någon egentlig anledning. Men vi diskuterade det och bankade igenom att det inte skulle bli så. Det fanns flera sådana situationer där supportrarna insåg att man faktiskt kan få igenom det vi tycker är viktigt, säger Tony Ernst. 

– Det var viktigt att se att Sef och SvFF förhöll sig till demokratiska principer. Så hade det inte alltid varit innan. 

När Tony Ernst lämnade över ordförandeklubban i SFSU till Sofia Bohlin manade han alla fotbollens familjemedlemmar till lugn. Samma tanke är kvar hos honom i dag.  

– Jag tycker vi ska sitta lugnt i båten och låta det här flyta på. Vi får se till så att båten inte vickar och tippar över. Det finns många sorters faror som kan ställa till det, men jag kan inte minnas en bättre period för svensk fotboll än just nu, säger han.
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.