Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild från finalen på Ullevi mellan Danmark och Tyskland. Bild: BILDBYRÅN
Bild från finalen på Ullevi mellan Danmark och Tyskland. Bild: BILDBYRÅN

Så minns de inblandade EM 1992 i Göteborg

Det blir ingen EM-final på Wembley under söndagen. För 28 år sedan avgjordes dock mästerskapet på Ullevi, och det slutade i dansk eufori. För några av de som var inblandade satte turneringen stora avtryck.
– Sverige kommer inte kunna arrangera ett sådant stort mästerskap själva igen, säger Göran Havik, projektmanager för internationella event vid Svenska fotbollförbundet.

Sommar på ett jämnt årtal brukar innebära mästerskapssommar för herrfotbollen.

Men inte detta år. Sommarens tänkta EM-slutspel flyttades som bekant fram till nästa år.

Deppa får man dock göra någon annan gång. Under tiden kan man blicka bakåt mot somrar då det hölls fotbollsfester och 1992 var det Göteborg som stod värd för en final i ett Europamästerskap i fotboll.

– Det började med att vi fick evenemanget 1988. Då hade det gått i Tyskland 1988 och Frankrike 1984, och så fick lilla Sverige EM. Det var en stor utmaning, och blev på något sätt att vi skulle bevisa att ett så här stort evenemang är även något för Sverige, säger Göran Havik, projektmanager för internationella event vid Svenska fotbollförbundet.

Citatet kommer från när Havik bes att återgå tankarna som flög genom huvudet efter att Sverige blivit tilldelat herrfotbolls-EM 1992.

Beskedet kom under en politiskt laddad tid i världen. Berlinmuren föll 1989, och Sovjetunionen och Jugoslavien var i processen att upplösas.

Jugoslavien var tänkta att delta i turneringen, men deras deltagande var länge osäkert.

– Det spekulerades det mycket i om de skulle få spela, men beslutet kommer elva dagar innan turneringen startar. De får inte var med. Danmark kom in i stället. Det var ingen digital värld på den tiden, utan det var print som gällde. Vad tror du hände? Jag tänker matchprogram, all kommunikation vi hade internt till deltagare och publik. Det var förmodligen redan tryckt, säger Havik.

Göran Havik (till vänster) under en sponsorträff inför EM 1992. Bild: BILDBYRÅN
Göran Havik (till vänster) under en sponsorträff inför EM 1992. Bild: BILDBYRÅN

Danmark kom sedan in och överraskade alla.

Turneringen kulminerade i deras finalseger över Tyskland på Ullevi i Göteborg.

– Jag var på finalen, men jag spenderade den största delen av min tid utanför. Min avdelning den dagen hade till uppgift att hålla koll på centrum och stan. Jag upplevde den största delen av finalen via radio, trots att jag bara var 100 meter utanför Ullevi, säger Lars-Rune Bohlin, som var avdelningschef i polisen i Göteborg under mästerskapet.

Har du några fina minnen från finalen även om du befann dig utanför själva arenan?

– Jag har ett tydligt dåligt minne. Jag hade nämligen tippat att Tyskland skulle vinna, och satsat en bra summa på det på oddset. Det gick åt helsicke. Sen var jag ändå glad att danskarna vann. Jag gillar Danmark och dansk fotboll. Jag gillar tysk fotboll också så jag var lite ambivalent den dagen. Jag visste inte riktigt vilka jag skulle hålla på, säger Bohlin.

”Det var överraskande och otäckt”

Bohlin minns tillbaka på mästerskapet i Göteborg med värme.

– Det var fantastiskt bra stämning. Vänskapligt, och trevligt. Det var många danskar och nederländare här, och det gjorde att det blev festligt och trevligt under både natt och dag. Om man räknar bort den 18 juni då, säger han.

Den 18 juni inträffade det som många hade fruktat.

Efter en match mellan Nederländerna och Tyskland utbröt ett upplopp i centrala Göteborg. Konfrontation med polis uppstod.

– Jag upplevde det som överraskande och otäckt. Man fick sätta sina färdigheter på prov. Det fick mig att bli intresserad av det här: hur kan det komma sig att människor reser hit från Tyskland och helt ballar ur som de gjorde?, säger Bohlin som upplevde upploppet i tjänst.

Lars Rune Bohlin i hemmet i Frillesås. Bild: Anders Ylander, Petter Trens
Lars Rune Bohlin i hemmet i Frillesås. Bild: Anders Ylander, Petter Trens

I förlängningen ledde denna fundering till att Bohlin blev supporterpolis. Detta arbetade han med i totalt 17 länder under perioden 1992-2011.

Under sin tid som supporterpolis tjänstgjorde han under ytterligare två EM och två VM.

Men inget var som det i Göteborg under 1992.

– EM 1992 var lite mindre än de andra, men trevnadsgraden var nog den största. Det var trevligt i Österrike/Schweiz också, men jag tror att Göteborg och Sverige tar priset. Det tycker jag av olika skäl, såklart. Det var hemma, det var vackert väder och det gick bra för Sverige, säger Bohlin.

Göran Havik beskriver en form av melankoli efter mästerskapets slut.

– Dagen efter finalen hade jag svårt att sova, och tog en promenad runt Ullevi. Det var en lördag morgon i semestertider. Det var skräp och tomma chipspåsar som virvlade runt i vinden. Fan, jag har förlorat en vän. Det var en sådan tomhetskänsla. Det här som jag hade jobbat så mycket med, nej, det är slut, säger Havik.

Vad som händer med EM i framtiden låter vi vara osagt, med tanke på pandemin. Havik medger att Sverige har sett över möjlighet att arrangera igen längre fram, men att det är osannolikt sett till arenorna som står till buds.

Nå väl. Vi kommer alltid att ha Göteborg 1992.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.