Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Nej, Axén är ingen trollkarl"

Ingen som håller på Gais mår bra just nu. Då hjälper det inte att bara vara negativ.
Man skulle kunna tro att intresset för Gais är stort. Man skulle kunna tro att Gais just nu inte spelar bra fotboll. Man skulle kunna tro att ingen vill Gais väl. Det är fel. Även om vissa har svårt att vara positiva.
Reaktionerna från vissa håll efter måndagens match mot Trelleborg visar att det finns mycket vilja och engagemang hos många av de som kallar sig gaisare. Men det yttrar sig tyvärr mest i en självömkande frustration.

Jag såg en vuxen man som från sin sittplats kastade saker mot Gais tränare Alexander Axén när Trelleborg gjorde mål. När mannen sekunderna senare förstått att målet dömts bort satte han sig igen, tog ett djupt andetag och lugnade ner sig. Några meter från Axén låg ett skrynkligt matchprogram kvar på marken.
På liknande sätt visade sig många reaktioner från supporterhåll i GP:s mejlkorg och genom de samtal som kom in under tisdagen.

Många uttalanden skedde i affekt och formuleringarna rymde mer negativa känslor än eftertanke. Och så, efter några minuters mer genomtänkta resonemang landade de allra flesta i ett "okej, Gais spelar ju i alla fall ganska okej fotboll, men vi vinner ju inte."
Ungefär 3 000 personer var på plats på Gamla Ullevi i måndags. Exakt så stort är intresset för Gais just nu. Spelarna och ledarna behöver stöd. Sjukdomsinsikten finns redan. Det jobbas med att hitta ett botemedel.
Alexander Axén, tränaren som fick höra folk vråla om hans avgång, har mycket makt. Han har sista ordet när det gäller vem som spelar och var och han bestämmer taktiken. Han kan göra mycket.

Men utförandet styr han inte över. Han kan inte fysiskt lyfta upp Jonas Lundén i den nickduell som han förlorade och som ledde till Trelleborgs mål. Han kan inte förändra bollbanan på något av Wanderson do Carmos felriktade skott. Han kan inte sparka in bollen åt frispelade Pär Ericsson heller.
Det är i de där avgörande situationerna, både framåt och bakåt, som ansvaret ligger hos spelarna. Det är där kvalitén har saknats de senaste månaderna.
Man skulle kunna tro att spelarmaterialet används fel eller att Axén är rädd för förändringar. Då tror man fel.

Om Axén skulle avgå hade det inte heller förändrat mycket. En ny tränare skulle ha samma spelartrupp, med samma brister. Alexander Axén är fotbollstränare, inte trollkarl.
När jag pratade med honom på tisdagen sa han att det ibland handlar om att bryta ihop och komma igen. Han försöker titta framåt och leta positiva samtalsämnen, detaljer i det egna spelet som kan förbättras.

Jag tror att det är en stor del av lösningen.
Gais behöver tro, hopp och mycket kärlek. Frustrationen och negativa känsloyttringar som sker i affekt mår knappast någon bra av.