"När hatramsorna kommer och bengalerna tänds, då är det läskigt"

En miljö med knallskott, bengaler, hot och hat. Mitt i all turbulens som kan råda vid en högriskmatch i allsvenskan befinner sig barn på innerplan. – För det mesta tycker jag det är jättekul, men när hatramsorna kommer igång och bengalerna tänds, då tycker jag det är läskigt, säger bollkallen Isak Helgesson, 12.

ANNONS
|

När Blåvitt spelar hemmamatch är det klubbens U13-lag som har fått uppdraget att agera bollkallar på Gamla Ullevi. En uppgift barnen vanligtvis brukar åtaga sig med glädje. Men ibland blir upplevelsen inte riktigt som de har förväntat sig. Aram Margosyan, 13, Jakob Helgesson, 12, och Isak Helgesson, 12, var alla på plats för att serva spelarna med bollar när Malmö FF gästade Göteborg i allsvenskans sjätte omgång.

GP träffade bollkallarna på arenan där de några dagar tidigare hade fått bevittna domare Jonas Eriksson avbryta klassikermötet sedan en åskådare kastat in ett knallskott som exploderade i närheten av MFF-spelaren Tobias Sana och den assisterande domaren Mathias Klasenius.

ANNONS

– Jag såg när knallskottet kastades ner. Och även om jag visste att det skulle låta så blev jag rädd när det small. Jag hoppade till, säger Jakob, som under matchen stod placerad på ena långsidan nedanför levande sittplats.

Hans tvillingbror Isak och lagkompisen Aram hade fått i uppgift att vara bollkallar på kortsidan framför bortaklacken. De såg inte när knallskottet från hemmaläktaren kastades in.

– Jag hörde smällen. Sedan hörde jag hur några poliser sa något om en bollkalle, då blev jag livrädd att någon ur vårt lag hade blivit skadad, men så var det turligt nog inte, säger Isak.

I samma ögonblick som knallskottet briserade vid Tobias Sana vände sig Aram mot Malmös kortsida för att se om någon på bortasektionen skulle svara med ett liknande tilltag. Det gjorde de inte. Inte den gången. Men i samband med att lagen äntrade Gamla Ullevis gräsmatta var det annorlunda.

– Jag trodde inte att något allvarligt skulle hända så jag stod och kollade mot mittplan och var inte förberedd. Då kom det plötsligt in en smällare i närheten av mig. Jag hann inte se den först, men jag såg hur en vakt började gå iväg snabbt samtidigt som jag såg att något började gnistra. Jag skyndade jag mig bort därifrån, sen small bangern, den var kanske fem meter ifrån mig.

ANNONS

Inom sig kände han hur ett obehag växte.

– Efter det tänkte jag att "nu får jag försöka hålla mig undan och vara uppmärksam". Och det var tur, för det var fem eller sex knallskott som kom därifrån under matchen.

Vanligtvis brukar U13-laget vara glada över att få chansen att vara bollkallar vid Blåvitts matcher. Inte minst när det är hög stämning och mycket publik.

– Men efter Malmö-matchen var det många som tyckte att det som hade hänt var hemskt, säger Isak.

– Efteråt hade jag delade känslor om jag ville fortsätta att vara bollkalle eller inte, fortsätter Jakob.

Killarna berättar att det som skrämmer dem mest på matcherna är när knallskott kastas in från läktarna. Men det är inte det enda de får utstå.

– När jag stod framför Malmös klack och skulle kasta in bollen var jag tvungen att hålla koll bakom mig för det hände något där. Jag tappade koncentrationen på spelet en liten stund och kastade in bollen lite för sent. Då hörde jag hur några supportrar skrek: "om du inte gör det snabbare så ska det här och det här och det där hända med dig", säger Isak.

ANNONS

Hur reagerade du på det?

– Man försöker låta det rinna av sig. Jag försökte att inte lyssna på vad de skrek. Och varje gång jag hämtade en boll vid deras klack hämtade jag den fort och sedan sprang jag iväg därifrån.

De andra bekräftar att de har fått vara med om liknande händelser. Supportrar som har skrikit hotfulla saker direkt riktat mot dem.

– Man blir rädd och hoppas bara att det inte ska hända igen, säger Aram.

När domaren blåste av matchen efter attacken mot Tobias Sana upplevde bollkallarna att stämningen blev än mer hatisk.

– Supportrarna retade varandra. Och Malmö-fansen blev så arga att de försökte ta sig över till IFK:arna. Jag tror de ville möta varandra. Då blev jag väldigt orolig, säger Jakob.

Aram håller med.

– Det kändes äckligt. Jag tänkte "är jag verkligen trygg här?".

När kvällen var över mådde ingen av bollpojkarna särskilt bra.

– Jag hade väldigt ont i öronen och huvudet efter matchen, säger Isak.

– För mig var tjutandet i öronen borta på kvällen när jag kom hem, men dagen efter hade jag väldigt ont i huvudet, så jag fick stanna hemma från skolan, fortsätter Aram.

ANNONS

Trots de obehagliga erfarenheterna från Blåvitts senaste hemmamatch vill bollkallarna fortsätta att assistera spelarna på Gamla Ullevi även i framtiden.

– Säkerheten är egentligen bra, och man vet att den är ännu bättre efter att något sådant här har hänt. Det är supportrarna som måste ändra sitt beteende, säger Jakob.

ANNONS