En lång tids väntan tog i går slut för alla Blåvita supportrar. Klubbens stora ikon Torbjörn Nilsson var tillbaka på Gamla Ullevi för att agera assisterande tränare vid sidan av Alf Westerberg som tog över när Jörgen Lennartsson fick gå.
Vid flera tillfällen bjöd hemmaklacken på ett varmt välkomnande när man skanderade Torbjörn Nilssons namn i flera minuter.
När anfallaren som fått smeknamnet "Gud" kom tillbaka kunde han helt klart glädjas åt att känna sig välkommen, trots tappad poäng hemma mot Örebro SK.
– Ja, det har jag gjort hela tiden! Det känns jätteroligt, men det är synd att vi inte kan bjuda på tre poäng i dag. Jag tycker andra halvlek var okej, men vi kan bättre.
Nilsson fortsätter:
– Men vi får ta detta som ett litet avstamp, det var någon som sa att det var en värre känsla i Örebro borta...Det var ingen go känsla sa dem.
"Jag är ju en försiktig general"
Smeknamnet till trots så var det en tillbakadragen och försiktig Nilsson som mötte pressen efter debuten som blåvit tränare. Att stå i fokus och det faktum att hyllningarna haglade in under matchen är inget som den gamle anfallaren suktar efter.
– Jag är ju en försiktig general. Jag tycker det är obehagligt när folk står och gapar mitt namn i fem minuter, då skäms jag nästan. Jag vill ju att spelarna ska vara i fokus, det är inte jag som ska vara i fokus.
Får du prestationsångest då?
– Nej det får jag inte, men jag vill att de ska ropa spelarnas namn. Bland annat Boman som gjorde mål i dag, men jag får väl ta det som positivt ändå!
Långt från nöjd med debuten
Debuten som assisterande tränare slutade dock i moll för Nilsson. Med 2-0 på resultattavlan såg det länge ut som att IFK Göteborg skulle kamma hem tre viktiga poäng. Men fotbollsgudarna ville annat och två sena straffar innebar att Örebro SK kunde kvittera i den 96:e minuten.
– Spelarna var inte i närheten av att spela som de presterat under veckan, både tekniskt och när det gäller aggressiviteten. Men det finns mycket mer att ta ut av det här laget.
Vad känner du kan bli bättre?
– Det vet man ju inte, det kan vara stundens allvar. Man använder inte hela sin kapacitet, det kändes som spelarna tänkte "Bara jag håller min position så gör jag inga fel".
