Alla strävar efter samma mål – att nå sportslig framgång. Men föreningarna har valt olika vägar för att nå dit. GP har undersökt några av de största lagsporterna och deras satsningar på herrar och damer i landets högsta divisioner.
I åtta säsonger spelade Lotta Schelin för franska Lyon och var med på resan när klubben valde att lyfta satsningen på sitt damlag.
– I början kändes det som man inte var i närheten av herrarna. Men presidenten har verkligen gått i bräschen och nu har Lyon byggt en ny arena där damerna har tillgång till samma faciliteter och också en akademi. Det har gett Lyon ett mervärde som klubb, säger hon.
I Frankrike är Lyon en av åtta klubbar som har både ett dam- och herrlag i landets högsta serie denna säsong. I England finns det fem och sedan två år tillbaka spelar Hedvig Lindahl i en av dem.
– Jag har inte varit med från starten i Chelsea, men det jag får höra och märker är att attityden till damlaget har förändrats. Jag tycker att vi blir sedda som värdefulla för klubben och blir respekterade som idrottare.
I Chelsea får damlaget liknande service med mat och liknande och de tränar också på samma anläggning som herrarna. Det är också flera av de anställda i klubbens organisation som hjälper båda lagen, som exempel nämner Lindahl en analytiker.
– Jag tycker att det blir mer och mer så att det överbryggar. Det finns en kommunikation och välvilja att hjälpa oss i klubben. Men samtidigt vet jag inte var vi skulle stå i damlaget om det kommer en manager som inte tror på oss. Det är ju på herrarnas villkor fortfarande, säger Lindahl.
Läs mer: Jämställd satsningen ett signum för Pixbo
För- och nackdelar med dubbla satsningar
Båda två har spelat i renodlade damföreningar i Sverige och ser både för- och nackdelar med båda typer av föreningar.
– Vår vardag är bättre och det finns större muskler här i England. Samtidigt finns det negativa aspekter med att inte bara kunna föra sin egen kamp. Här kan vi inte göra precis som vi vill utan får ta små steg framåt hela tiden, säger Lindahl.
Lotta Schelin flyttade i år hem till Sverige och Rosengård, en av klubbarna som dominerat den inhemska ligan,och ser där en fördel i att det finns en tydlig satsning på damerna.
– Det gör att man kan jobba med egna sponsorer och bli mer självständig. Samtidigt finns det stora fördelar med att som i Lyon vara en del av en färdig organisation. Då går det snabbare att få till en proffsighet. Det finns också en kultur och supportrar, som gör att man blir en del av något större.
"Finns en ekonomisk rädsla"
Att allsvenska föreningar inte har vågat satsa på att också driva ett damlag tror hon i mångt och mycket beror på en ekonomisk rädsla.
– Jag tror ändå att det skulle bli ett lyft om föreningar som Malmö FF, IFK Göteborg eller någon av de andra vågade satsa på ett damlag. Men då krävs det också en rejäl satsning och en vilja, säger Schelin och fortsätter:
– Jag förstår att det finns en rädsla kring ekonomin. Men någonstans måste man börja.Rosengård och Malmö har visat att det går att lyckas på egna ben. Jag är övertygad om att det skulle fungera tillsammans.
Hedvig Lindahl tror också att det finns bitar att ta med sig från andra länder och klubbarnas sätt att arbeta.
– Det finns en välvilja från styrelsehåll här. Men sedan kanske man inte ska kopiera allt.
Hon säger att hon är tacksam för den förändring som hon själv fått uppleva från juniortiden till i dag, men samtidigt finns det också en frustration över att det inte har hänt ännu mer.
– Jämför man löner är det groteskt. En som jobbar runt omkring herrlaget med uppgifter som de flesta skulle ha klarat av, tjänar mer än mig som är expert. Då är något fel. Min årslön totalt motsvarar kanske en veckolön för en utfyllnadsspelare i herrlaget, säger hon och fortsätter.
– Jag kan köpa att det finns skillnader, vi drar in mindre pengar också. Men det vore bra om man ville investera mer i kvinnliga idrottare. Hälften av människorna är ändå kvinnor.
