Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Laget borde räddat Emil"

Problemet var inte Emil Salomonssons matchavgörande misstag utan IFK Göteborgs oförmåga att skapa fler egna, tillräckligt vassa målchanser. Samtidigt: Allsvenskan 2017 är serien alla tar poäng av alla – där IFK Göteborg är ett av fyra obesegrade lag.

Först satt vi och njöt av passningsspelet och uppfattade att hemmaspelarna gjorde det samma. Bollen flöt fint från spelare till spelare, men chanserna uteblev. Det gällde dessvärre hela matchen, där Tobias Hyséns påpassliga ledningsmål förblev ett undantag. Hybridgräset ledde till att bollen rullade snabbare, men passningstempot – framför allt i första halvlek – var för långsamt, vilket hämmade rörelsemönstret och kombinationsspelet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sören Rieks kom väldigt sällan rättvänd i djupled, Tobias Hysén fick max en boll att springa på före paus och idén om att bjuda bort vänsterkanten gav inget extra tryck till höger. 

Så långt höll AFC:s plan perfekt. 

Trots det var IFK Göteborg på väg mot andra raka segern, om det inte vore för en missbedömning av Emil Salomonsson, där spelaren (Mohammed Turay) kom snabbare än bollen och avslutningen var perfekt intill ena stolpen. 

Totalt sett skapade AFC minst lika mycket som IFK och de drygt 10 000 på plats kan tycka vad de vill, men gästerna är bättre än sin historik och sitt rykte. Det skall med i beräkningen. Jag fastnade bland annat för Thomas Piermayr och Anel Raskaj. 

Eskilstunas IFK var precis som Göteborgs med i den första fotbollsallsvenskan 1924/25. Sedan 1964 har staden, i befolkningsstorlek som Borås, varit utan allsvensk representation.

Återkomsten kom plötsligt när knappt tioåriga AFC United och IK City (allsvenskt 1925/26) enades om ett samgående. Efter två år på Skytteholms IP i Solna blev matchen mot Örebro SK förra lördagen den första herrallsvenska på Tunavallen på 43 år. 

Poängen mot IFK Göteborg är lagets första på allsvensk bortaplan. Det kommer garanterat fler, även om Blåvittklacken spred både banderoller och nedvärderande ramsor kopplat till föreningens existensberättigande. 

Arkitekt bakom projektet är omstridde ryske affärsmannen Alex Ryssholm. Utan honom ingenting. Det gäller både i dag och i framtiden. 

Ett orangeklätt AFC är en färgklick, däremot är klubbar med nio tillresta supportrar på en bortamatch publikekonomiska orosmoln för övriga. Tycker i sammanhanget att publiksiffran är okej, även om AIK samtidigt passerade årsbästat (32 318) i derbyt mot Hammarby. 

I fjol gjorde IFK Göteborg första målet, som mot AFC, vid 17 tillfällen. Det gav 13 segrar, två oavgjorda och två förluster. I har Blåvitt gjort första målet i samtliga matcher, vunnit en och kryssat i två. 

2016 inledde Blåvitt med sju poäng på tre matcher, nu står klubben på fem, där båda anfallarna (Tobias Hysén och Mikael Boman) har gjort mål, där förlustnollan är intakt, där avståndet upp till serieledande Malmö FF är två poäng, men där målchanserna är för få. Dessutom: Två hemmamatcher, men ännu ingen seger. I fjol vann IFK tio av 15 matcher på Gamla Ullevi. Statistik, men också fakta.

Plus
Vilken härlig påskkväll vi fick, rent vädermässigt. Dock är jag rätt säker på att samtliga blåvita hellre hade tagit ösregn och tre poäng än detta. 

Minus

Emil Salomonsson hyllades av Jörgen Lennartsson som IFK:s bäste, men blev också direkt skyldig till poängtappet. Dock: Fler borde skapat mer, där har Lennartsson rätt: Emil bidrog bra.