Efter femton minuter stod det 67–33 procent i bollinnehav till Åtvidaberg. Efter trettio minuter stod det 7–0 i avslut till Åtvidaberg. Klart att det efter 45 minuter till slut stod 1–0 på resultattavlan.
Jag undrar vad Marcus Sandberg tänkte när han såg John Alvbåge bjuda Ricardo Santos på ledningsmålet. Framför allt undrar jag vad Diego Calvo tänkte när han följde matchen med sitt nya lag. Costaricanen som första dagen på Kamratgården konstaterade att "Det är bättre fotboll här, i Norge är det för mycket långbollar", måste ha kliat sig i huvudet när han i sitt spanska lexikon letade efter en översättning till gåfotboll.
I stället för att använda den energi IFK Göteborg fick nere i Malmö i söndags, i stället för att använda de intensiva matchinledningar laget visat i ett antal matcher, i stället för att påminna Åtvidaberg hur det slutade på Gamla Ullevi i våras, valde Blåvitt att ställa sig på hälarna och se på. Daniel Sobralense var lika aktiv nere i Malmö där ÖSK ledde med 2–0, som de tio blåvita utespelarna var på Kopparvallen första 45. Brassen satt på bänken.
Konstgräset hjälper inte ett försvarande lag att komma in i press, men spelarna hjälpte inte heller sig själva att lyckas med det. Långa stunder gick tio spelare runt på egen planhalva och lät Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund spela boll. När IFK väl vann den sökte man det långa uppspelet till Lasse Vibe som försökte springa "gatloppet" i Gladiatorerna varje gång han fick bollen.
Då hjälper det inte att IFK Göteborg vaknade i andra halvlek, för det finns bara ett lag i den här serien som så tydligt kan knäppa på knappen, bestämma sig för att vända matcher och också göra det. Och det är laget som är på väg att ta över "mesta mästarna"-titeln.
I IFK Göteborg finns inte personen som ens når upp till knappen i dagsläget. Den ledare som – oavsett om han står vid sidlinjen eller på planen – tar med sig övriga i laget och visar att det finns bara en stig att välja. Den vinnande. Den ledare som likt Markus Rosenberg i MFF fångar in Isaac Kiese Thelin under sina vingar och säger "slappna av du, jag fixar det här". Och med det får även den nyligen flygfärdiga fågeln att lyfta.
I IFK Göteborg 2014 räcker en bra andra halvlek till ett kryss, den här gången lagets tionde. Gustav Engvall visade att han är på väg att lära sig att flyga alldeles själv och nyförvärvet Sören Rieks visade att han kan få IFK Göteborg att höja blicken. Men det är bara individuella kvaliteter. Det kan leda till enstaka segrar.
Sportchef Mats Gren gjorde en bra spurt i transferfönstret. För att slippa mellanlanda på sjunde plats måste han hämta andan och sedan leta fram en ledare till sitt lag.
PLUS
Jag njuter av att vi får se Carlos Strandberg i allsvenskan ett tag till.
MINUS
Samtidigt lider jag med Carlos efter att Dortmunddrömmen dött.
