Budskapet inför matchen var att IFK Göteborg ville spela smart. Smart utifrån en 3–0-ledning, smart utifrån yttre förutsättningar med värme, smart utifrån vad som väntar kommande veckor. Så långt som till den sista punkten talade förstås varken spelare eller ledare före matchen, men visst var matchplanen lagd för att spela av matchen.
Vilket Blåvitt gjorde med beröm bra. I hockey är det ofta återkommande att prata om vilken som är den svåraste ledningen att ha men jag varken vill eller ska försöka lura någon att det är tufft att gå ut på hemmaplan med en tremålsledning. Däremot är det inte helt lätt att göra det på bästa sätt.
IFK tog sig vidare på ett sätt som imponerar. Och på ett sätt som kräver erfarenhet som jag var osäker på om den fanns i det här laget. Det är inte svårt att gå vidare hemma när du leder med 3–0 till att börja med, men det är svårt att göra det utan att göra mer än vad som krävs.
Jakob Johansson stängde ytorna centralt, bakom honom kontrollerade backlinjen matchen med fyra spelare på rätt sida hela tiden. Och när IFK vann boll small det på vänsterkanten eller centralt varje gång. Sam Larssons, May Mahlangus och Lasse Vibes tempoväxlingar skapade hela tiden övertag och när tränare Mikael Stahre efter matchen konstaterade att ”Hade vi behövt göra ett par bollar i dag hade vi gjort det”, så lät det inte ens kaxigt.
Spelarna följde matchplanen i första halvlek på ett sätt att Stahre knappt behövde svettas vid sidlinjen i sin gråa sommarkavaj. Och med timmen spelad var John Alvbåge så rastlös vid sidlinjen att han började leka med IFK-ledaren Johan Bohmans walkie-talkie.
Nu står portugisiska Rio Ave i vägen för playoff till Europa Leagues gruppspel och inte bara lottningen gör att IFK har en bra chans att ta sig in i turneringen. Det räcker att några spelare i ett lag når sin högstanivå eller nästan överpresterar under en period för att resten av en elva ska följa med självförtroendemässigt och prestationsmässigt. Just nu växer spelarna runt om Sam Larsson och Lasse Vibe några centimeter varje gång de går ut på planen.
IFK Göteborg har på kort tid släppt vad som värvades som ett superlöfte och en försteanfallare, ändå står laget med en trupp där alla spelare – möjligtvis bortsett från nyuppflyttade Patrick Dyrestam och Hampus Zackrisson – kan ta en plats i startelvan med resultatet att det förändrar taktiken snarare än att det försvagar laget.
Det kommer att behövas. Inte minst eftersom allsvenska möten med AIK och MFF ramar in kvalmatcherna mot Rio Ave. Blåvitt står starkt just nu, men är det något klubben vet är det hur det räcker med ett enda misstag för att Europaäventyret ska ta slut.
Plus
Gunnar Heidar Thorvaldsson till Häcken – kul för Göteborgsfotbollen!
Minus
Onödigt av Ludwig Augustinsson att filma till sig ett gult kort inför hemmamötet med Rio Ave.
