Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Jesper Blomqvist tillbaka i sin gamla hemstad

Mellan 1993 och 1996 vann Jesper Blomqvist fyra SM-guld med IFK Göteborg, GP träffade honom på planet till Milano, staden dit han flyttade som 22-åring. – Stämningen kommer vara mer uppiskad än någonsin på måndag kväll, förutspår 43-åringen.

Under en dryg kvart avhandlar vi på flera tusen meters höjd frågor som hur det är att komma ny till Manchester United, varför José Mourinho egentligen var i Stockholm, hur det var att komma direkt från allsvenskan till AC Milan, hur han sammanfattar sin karriär och vilken kontakt han har med IFK Göteborg i dag.

På måndag kväll är Jesper Blomqvist en av cirka 1500 svenskar som på plats följer playoff-returen mot Italien på San Siro. Här är vad vi sa.

Vad gör du nuförtiden?

– Det är lite gott och blandat. Jag har några nya projekt på gång som är något helt nytt. Annars är det föreläsningar, resor, lite jobb för United vid matcher.

Träffade du Mourinho i fredags också?

– Nej, det gjorde jag inte. Det är mer åt sponsorhållet.

Vad säger du om Victor Nilsson Lindelöf och hans start?

– Det är klart att den har varit skakig, men jag tror att … man vet hur tufft det är att komma dit. Ser man på de andra mittbackarna har de flesta tagit rätt mycket tid på sig.

Förra året hade de lite kämpigt?

– Exakt. Då var det Rojo som var den kanske bäste. Det hade tagit tid. Komma till United är ett steg upp, även om han spelade Champions League i Benfica. Det är ändå ett eller två steg upp – och en annorlunda fotboll.

Hur var det för dig första tiden?

– Det var lite samma för mig, även om jag kom från Italien och Milan och Parma. Då var Italien till och med större än England, men United var även då en av de absolut största klubbarna. Det blir en omställning. Jag tycker verkligen att han har alla attribut som gör honom till en Unitedspelare, både individuellt skicklig defensivt och duktig med bollen. Jag är väldigt hoppfull, men det har varit tufft.

Hur tolkar du att José Mourinho var på plats på Friends?

– Jag tolkar det som något helt annat. Jag tror inte att det hade något med varken Victor eller Darmian att göra. Jag satt mer och funderade på vem det var han var och tittade på.

Vem tror du? Någon svensk?

– Man vet aldrig. Det finns inte så många svenskar han kan ha varit och tittat på.

Emil Forsberg i så fall?

– I så fall skulle det vara Forsberg. Det finns ju några italienare också. Skall man titta ur svenskt perspektiv kan det ha varit Forsberg.

"Det var min drömklubb"

Vi släpper United. Hur känns det att vara på väg till Milano?

– Nu känns det verkligen som att man kan gå rakryggad dagarna fram till match. Det känns superhärligt. När man läser de italienska tidningarna var det ett elakt klimat innan, de var väldigt självsäkra och kaxiga. Vi skall inte gå i samma fälla. Den delen blir väldigt viktig. De svenska spelarna känns så pass stabila och harmoniska att de vet hur svårt det kommer bli i nästa match. De har ändå fått med sig ett otroligt självförtroende. Italien är sårade, de kommer gå ut och fajtas. Samtidigt har de lägre självförtroende och högre press.

Om du kort skall ge en minnesbild av ditt Milanoäventyr för – vad är det? – 20 år sedan?

– Ja, det är väl nästan det.

Hur var det?

– Nu när jag tittar och tänker tillbaka var det min drömklubb. Det var den bästa klubben i Europa, i alla fall en av de tre-fyra bästa. Det är klart att steget för mig att ta mig från Göteborg, även om vi hade spelat Champions League, kvartsfinal och i landslaget, var det ett enormt stort steg, att gå rakt in i Milan. Det är som om någon skulle kliva in i United, Barcelona eller Real direkt från allsvenskan. Jag hoppade in i första matchen efter två veckors träning.

Den truppen Milan hade då … det var många duktiga spelare?

– Det var extrema namn. På vänsterytterpositionen där jag konkurrerade var det fem landslagsspelare från olika länder. I efterhand hade det varit smartare långsiktigt att ha tagit Sampdoria med ”Svennis”. De ringde och han försökte övertala mig. Jag var fast besluten att välja Milan.

Visst var det din favoritklubb?

– Ja, det var min drömklubb. Jag skrev ju till och med en uppsats fyra år innan. Jag sade till alla agenter att kommer ni med Milans kontrakt skriver jag på.

Vad hade du, förutom Sampdoria och Milan, att välja på?

– Jag hade Barcelona. De var nere i Göteborg. Vi träffade dem. Jag pratade med Kevin Keegan i Newcastle, Ferguson i United.  

Med tanke på det skyltfönster du hade med Blåvitt i Champions League och det ni gjorde var det kanske inte jättekonstigt?

– Det var väldigt bra intresse då. Det som jag tyckte var lite synd för mig – jag kom mitt under säsong – var att det var Milans sämsta period på tio år. De hade tre tränare under min tid. Det var aldrig Milans strategi. Det kom in 15 nya spelare under det dryga år jag var där. Det var inte idealiskt. Jag hade hoppats att komma dit, växa in i det och lära mig språket.

Detta var precis efter Bosmandomen, där rörelsen i klubbarna ökade?

– Det var ju det. Sedan var det någon slags generationsskifte på väg i Milan. Backlinjen hade Baresi, Costacurta och Maldini.

Vem var egentligen bäst?

– Det var på olika sätt allihop. Baresi var fantastisk. Maldini. Någon av de två var väl de bästa. De andra var fantastiska också.

Jesper Blomqvist är en av sju svenskar i AC Milan genom tiderna. De övriga är Gunnar Gren, Gunnar Nordhal, Nils Liedholm, Kurt Hamrin, Andreas Andersson och Zlatan Ibrahimovic. 

"Det är klart att de är i gungning"

Nu skall Sverige kliva in på San Siro. Hur är det som spelare?

– Jag tror att det kommer vara … stämningen kommer vara mer uppiskad än någonsin. Det kommer nog nästan att likna ett derby mellan Milan och Inter, även om det knappt kommer finnas några fans från det ena laget (Sverige). Jag tror att det kommer vara en otroligt elak stämning. Efter allt som har skrivits om armbågar hit och dit. Det var en underbar match i fredags. Nästan på gränsen till för mycket. Det blir väldigt spännande.

– Jag läste i Gazzettan hur Pirlo hade varit ganska kritisk till Italien där Ventura hade sagt att ”vi har publiken med oss”. ”Jo, men publiken har inte gjort några mål så länge jag har spelat”, svarade Pirlo. Det är klart att de är i gungning. Även om man är otroligt rutinerad är det inte så lätt att bara vända allt.

För svenskar som är på väg till Milano – har du några tips?

– Håll en låg profil! Det är bara att gå ut och njuta av maten, stämningen och staden. Man kan tycka vad man vill om Milano som stad, men jag tycker att den är så otroligt charmig, prydlig och fin. Jag gillar den! Trots att den inte har så mycket egentligen.

Vad är ditt bästa minne från ditt dryga år i Milano?

– Det var tufft rent fotbollsmässigt. Jag minns debuten. Den var fantastisk. Då var jag fortfarande i toppform. Jag minns inte ordagrant vad Berlusconi sade i Gazzettan efteråt, men det var något i stil med att ”det var en av de bästa debuterna jag har sett på San Siro”. Den känslan. Då hade jag gjort tio träningar max. Sedan att göra mål på San Siro. Jag kommer knappt ihåg vilka det var mot, tror det var Bologna. Jag var så himla exalterad och i bra ”flow” då. Några minuter senare fick jag rött kort. Jag kastade mig in i en tackling och skadade en som var borta i flera månader.

Hur upplever du italienarnas kärlek till sina gamla fotbollsspelare?

– Det kände man väl redan när man kom hit, att det var en speciell svensktradition. Det känner man ännu mer nu eftersom det blev aktualiserat med Zlatan igen. Jag var där rätt kort tid. Tyvärr.

 "I Göteborg trivdes jag på alla plan"

Hur sammanfattar du din karriär egentligen? Den har innehållit det mesta?

– Den har haft mycket, men slutade väldigt tidigt också. Det är två sidor av myntet. Jag fick vara med om fantastiskt mycket. Jag är otroligt stolt över det, samtidigt spelade jag nästan min sista match, i Champions League, när jag var 24 år. Sedan försökte jag några år till, jag slutade när jag var 28. De fyra åren spelade jag max 25 matcher totalt. Jag kände att det fanns otroligt mycket mer att ge.

Du fick ändå en fantastisk karriär och fick spela i många stora klubbar. Det är inte många svenskar som har fått uppleva det?

– Så är det. Ju äldre man blir desto stoltare kan man bli över det. Sedan finns det det där ”vad hade hänt om jag hade fått vara frisk?”.

Kort om tiden i IFK. Hur minns du den?

– Den kommer alltid vara en av de bästa perioderna för mig i mitt fotbollsliv, dels för att det var den längsta tiden i någon fotbollsklubb, men också för att jag kände att jag verkligen var på max av min kapacitet. Jag var kanske ännu lite bättre i United, men i Göteborg trivdes jag på alla plan. Vi nådde fantastiska resultat och hade ett fantastisk bra lag. En otrolig stämning. Verkligen.

Vad har du för relation till de spelarna och klubben i dag?

– Några träffar jag på lite oftare. Några träffade jag på matchen i fredags. Det är klart att det är kära återseenden, det är ett speciellt band. Eftersom jag bor i Stockholm och de flesta i Göteborg blir det en del What’s up-slingor. De spelar en del matcher. Man är inte riktigt med på samma sätt, men när man träffas är det ändå en underbar känsla.

Ingen direkt kontakt med klubben?

– Nej, inte så.