Jakten på talangen – så scoutar Göteborgklubbarna

Egentligen finns inte tiden. Senare samma kväll ska A-laget bryta en trend på Gamla Ullevi. Öis chefscout vill inte missa detta. Nu stegar Kent Carlzon in på Åkeredsvallen med ett fast handslag och solglasögonen på.

I solgasset längs ena långsidan hälsar han på kända ansikten och utbyter hälsningsfraser.

Bilden av fotbollsscouten är fortfarande den av en man i den övre medelåldern, med ett block i handen, dold bakom en buske på en idrottsplats där ingen uppfattade hans närvaro, men där ett knivskarpt fotbollsöga fann vad det sökte.

Det är inte riktigt så det ser ut i verkligheten.

– Jag sitter mycket vid datorn. Ungefär halva tiden. Vi jobbar med Wyscout. Ett fantastiskt hjälpmedel.

För Kent Carlzon är det här en av alla jobbkvällar – ett tillfälle för nya upptäckter, en stund av bekräftelser.

Han vill inte missa det heller.

Därför står vi nu på Åkeredsvallen i västra Göteborg och ser Utsiktens U21-lag möta Värnamos dito. Spelet böljar, chanserna avlöser varandra.

– Det är så fruktansvärt dyrt att göra fel, säger Kent Carlzon och sammanfattar med några ord det andra tidigare försökt uttrycka.

Dels handlar det om att missa lokala talanger, dels ta in spelare som inte är "kollade".

– Får jag tips om en spelare ringer jag runt och lyssnar. Sedan klipper jag ihop alla bollkontakter från minst två matcher. Det är många steg innan vi åker och tittar.

Han vänder på det.

– Det kan vara det omvända. Jag är någonstans, tittar och tänker att ”det här ser bra ut”, ringer lite folk och frågar vad de tycker. Var har han varit tidigare? Hur är han som person?

Kent Carlzon har varit ansvarig för scoutingen i Öis sedan 2017. Arbetshypotesen är tydlig.

– Är du inte ute och tittar hittar du inget.

Spelkvaliteten på Åkeredsvallen påverkas såklart av förväntningar, men är imponerande hög; det smäller i närkamper och båda lagen vill anfalla.

Här finns talang.

Inget snack om saken.

I BK Häcken är Sonny Karlsson sportchef och som sådan även ansvarig för klubbens scouting.

Han är inne på samma spår som Kent Carlzon.

– Det handlar om att inte missa något, säger han.

Karlsson syftar på en tidigare omskriven övergång som i efterhand innebar att klubben strukturerade om.

2012 gick Tom Pettersson från FC Trollhättan till Åtvidabergs FF – och BK Häcken var inte med.

Frågan som föranleder Sonny Karlssons svar är om klubben är bra på scouting.

Svaret svävar.

Minnet svider.

– Nej, ja, nej, ja. Det handlar inte om det. Det handlar om att inte missa något, upprepar han.

"Vi vågade inte riktigt"

För att undvika det har en scoutinggrupp bildats. Häckens består av sju personer inklusive sportchef, planhalvan är i första hand just division 1 södra.

– Vi vågar inte med division 2. Ska vi göra det vet jag inte riktigt vad vi ska ha vår akademi till, säger Sonny Karlsson.

Den avgränsningen innebar bland annat att Häcken inte gick ”hela vägen” med Gustav Ludwigson i Sävedalen eller Fredrik Zanjanchi i Hisingsbacka, som båda valde Öis.

– Ove Henriksson (med i Häckens scoutinggrupp reds. anm.) sa att vi skulle ta dem. Det var otroligt nära, men vi vågade inte riktigt, säger Sonny Karlsson.

Beslut som i grunden är väl genomtänkta kan efterhand framstå som rena missar.

Sonny Karlsson bjuder på en åtta år gammal ”fadäs”.

– Jag var och tittade på Falkenberg när de slog igenom och började hota i superettan. Den enda jag inte tog av de jag gillade var Erik Johansson. Han blev landslagsman. Som vi tittade på Erik!

Skälet den gången var spelarens alla positionsbyten.

– Jag såg varenda match och tänkte att ”jag kan inte ta honom, var ska han spela?”. Han spelade överallt.

"Har fått för mig att jag kan det här"

Effekten påverkade sportchefens självförtroende.

Fast bara lite.

– Statistik och fakta, visst, men viktigare är att de gör vad jag vill att de ska göra. Jag har ju fått för mig att jag kan det här. Släpper han bollen i rätt hastighet? Gör han rätt saker där ute?

När klubbarna är framme vid beslut styrs avgörandet inte sällan av detaljer – och magkänsla.

– Någon tog vi inte för att han puttade bort kompisarna när de skulle kramas efter att ha gjort mål. Han ville fira själv. Man kan bli nästan korkad i det här, säger Sonny Karlsson och suckar.

Häckens främsta exempel på lyckad scouting är fortfarande Waris Majeed. Det är också det kanske tydligaste exemplet på scoutingens små marginaler.

– Det var vår ekonomichef som såg honom. Tillfälligheter kan göra scouting också, säger Sonny Karlsson och fortsätter:

– Vi ser matcher, men fyller inte i rapporter. Vi har en chattgrupp där vi skriver. Vi har en så bra akademi att spelare från division 1 kan vara i vägen för våra akademispelare. Vad blir det för hål kvar då?

Hur viktig är scoutingen?

– Fortfarande är vår egen verksamhet den viktiga. Men det är något som vi bara ska göra, även om vi har valt att inte ha en avlönad scout.

Tittar ni utomlands?

– Vi har ingen organisation som klarar att scouta på det sättet. Man öppnar dörrar ibland, som för Godswill Ekpolo, som kommer från Spanien. En tid jobbade vi med Brasilien som spår. Då märkte vi att afrikaner lyckades bättre hos oss som en ren slump.

Oavsett plats i näringskedjan är betydelsen av god scouting stor. Det gäller i högsta grad Gais, där Bosko Orovic är sportchef och tränare.

– Jag skulle säga att det är kopiöst viktigt med scoutingarbete. Om du någon gång ligger i framkant med din akademi är den kanske inte lika viktig – då prioriterar man de egna spelarna – men för oss är scoutingen superviktig.

Var tittar ni?

– Det beror helt på tipset. Det kan vara en 02:a i Mossen, det kan vara utomlands. Helst vill man titta i vårt kära avlånga land, säger Bosko Orovic.

Gais scoutinggrupp består av fem personer. Bosko Orovic beskriver tillvägagångssättet enligt följande: Punkt ett är tipset. Sedan kopplas scoutinggruppen in. Deras rapport ligger till grund för nästa steg.

– Anser den att ”det är jätteintressant” tar jag mig tid att titta på spelaren i två-tre omgångar. Hade jag bara varit sportchef hade jag gjort allt själv. Känns det rätt och intressant bjuder man hit honom.

Kontaktnät är avgörande och styr bedömningen av tipsen.

– De du får tips av har du ofta haft längre samarbete med. Jag har haft förmånen att ha varit tränare i division 1 i många år. De flesta jag spelade med förr är sportchefer eller tränare i dag. Människan är viktigare än man tror i dagens fotboll, säger Bosko Orovic.

Gais lägger stor kraft på att hitta rätt karaktärer, en allt vanligare del i arbetet inför en värvning.

– Man bjuder in spelaren för att lära känna människan. Det är inte så jäkla lätt att göra på några dagar. Om det visar sig vara bra och det känns rätt går man vidare.

Jättetalang i Vänersborg

Medan Häcken mest följer allsvenskan, superettan och division 1 tittar Gais så långt ned som i division 3.

– Det kan det vara. Exempelvis finns en jättetalang i Vänersborg som jag har sett ett par, tre gånger. Vi tittar även för våra juniorer. Sedan är det ju det att en miljard ögon ser alla olika på det här.

Klubbars dragningskraft varierar. Bosko Orovic vet Gais plats i näringskedjan – och har lärt sig några knep.

– Det blir svårt för oss att knipa en spelare från AIK, Djurgården, Hammarby eller Blåvitt. Du kan alltid locka med A-kontrakt kontra juniorkontrakt. Hur du lyckas hänger också på hur du har nischat dig som klubb, vad du har och vad du står för.

Vunna rekryteringsprocesser av unga talanger kräver därefter inte sällan tålamod, samtidigt som just den ålderskategorin ofta har ett större potentiellt försäljningsvärde.

– Att hitta en ung spelare kan vara fantastiskt bra, men att inte ha spelat seniorfotboll kan vara tufft. Det kan bli ett jobbigt steg för vissa, säger Bosko Orovic.

I Gais har ingen betalt för scoutinguppdragen. Varje scout ser två-tre matcher i månaden. Sista steget är förhandling och möten. Spelarens CV och statistik har stor betydelse, menar Bosko Orovic.

– Allt vi mäts i är statistik. Gör de poäng utifrån sin position? Är de tillräckligt snabba? Det är så mycket du tittar på. Man väger ihop plus och minus och sedan fattas beslut.

"Rätt så oromantiskt"

Det styrs av en helhet.

– I slutändan är det ändå fotbollsögat som får göra en bedömning, menar Gais sportchef.

För att vara säker vill Bosko Orovic ha ett brett underlag.

– Jag försöker ofta se till att det är fler än jag som tittar och kommer fram till ett beslut.

Inför årets säsong plockade Gais Netinho från Värnamo.

– Där pratade jag väldigt mycket med (Jonas) Thern, sedan satt man två dagar och pratade med honom. Predrag (Randilovic) är scoutad från Dalkurd och Marko (Johansson, målvakt) av mig. När du ser en bra spelare följer du upp honom. Det är rätt så oromantiskt.

Det ser dock ganska så fotbollsromantiskt ut när Kent Carlzon står i solen på Åkeredsvallen. Det är en timme kvar till avspark mellan Öis och Syrianska på Gamla Ullevi. Nu kartlägger han talanger och söker pusselbitar.

Det är långt ifrån säkert att besöket leder till någon övergång, men varje scoutuppdrag påverkar – i stort och smått – besluten framgent. Ibland behöver en bild av en spelare växa fram.

– Jag såg (Gustav) Ludwigson sex-sju gånger. Ändå var jag inte säker.

Den gången fick materialförvaltaren Hans Björnestöl bekräfta Kent Carlzons bild.

Precis som Bosko Orovic är Öis chefscout inne på att unga spelare kan ha sina sidor. Eller rättare sagt: Några år på nacken behöver inte vara en nackdel.

– De behöver inte vara 18 och spela i juniorlandslaget. Roger Gustafssons analys att du är talang så länge du vill och brinner är klockren. Det finns faktiskt spelare som börjar sina elitkarriärer när de är 22 år. Vi tittar på några sådana i division 1, säger Kent Carlzon och lyfter fram succélaget Varbergs trupp som ett lyckat exempel.

– Min uppfattning är att de springer för att de vill upp, säger han och fortsätter:

– Det är huvudet vi vill åt. Klarar han att sitta på bänken och ändå brinna? Kan han se sig själv som en som tar ett år och bara kör – oavsett om han spelar eller inte?

Öis har sex scouter plus chefscout i sin organisation.

– Varje nyförvärv ska vägas mot vår egen spelare. Hela scoutingverksamheten har flyttats fram många hack sedan vi hittade Ludwigson.

Carlzon trycker på betydelsen av ett noggrant utfört grundarbete.

– Jag tror att man ska vara några stycken och ha en mall att gå efter. När du väl gör en attack mot spelaren har du det löst.

Bakom varje fynd ligger timmar av oglamouröst informationsinhämtande, pusselläggande och ibland rena chansningar.

Olle Sultan har varit chefscout i IFK Göteborg i åtta år. Genom åren har förutsättningarna för honom och hans kollegor förstås förändrats en del – allt som oftast handlar det om ekonomi.

Tidigare har IFK Göteborg scoutat mycket i Norden. På senare tid har de börjat titta på andra marknader, som Balkan. Från Georgien hämtades Giorgi Kharaishvili.

Klubben har som enda Göteborgsklubb en egen databas med information om spelare.

– Det har vi stor nytta av, säger Olle Sultan.

Klubbens scoutgrupp består av fyra personer, inklusive chefscout. De har alla access att uppdatera det egna systemet. Insamlad information kan komma till användning längre fram.

– På vägen ser man mycket spelare som kan komma tillbaka i andra sammanhang. Då har man grundkapacitet.

Under åren har IFK Göteborg bland annat scoutat och kontrakterat Lasse Vibe, Haitam Aleesami, Mads Albaek och Ludwig Augustinsson.

– De är alla bra exempel på när det har blivit lyckat. Även Sören Rieks och Thomas Rogne är det, säger Olle Sultan.

Det är dock tre spelare ur årets trupp som rör upp hans känslor lite extra.

Dels Alhassan Yusuf.

– Jag fick verkligen slita för att få in honom. Det var inte självklart. Det är så roligt att det går bra för honom nu.

Också Sebastian Ohlsson.

– Den är jag också jäkligt glad för. Fy fan! Ännu mer för att han blev så utdömd. Vilken resa han har gjort som har bitit ihop på det sättet!

"Mats fick slåss i slutändan"

Den tredje spelaren som Sultan vill framhålla är Giorgi Kharaishvili. Från processen kring georgiern lyfter Olle Sultan fram den tidigare sportchefen Mats Gren.

– Vi fick ett tidigt agenttips när han var ny och fräsch i deras U21-landslag. Då började jag titta på honom, även live ett par gånger. Där var det ett motstånd och där var det Mats (Gren) som fick slåss i slutändan. Någon gång får man bestämma sig. ”Jag vill att ni går på den här spelaren”. Det gjorde vi till slut.

Olle Sultan funderar på om han tycker att klubbens scoutingarbete har varit framgångsrikt.

– Periodvis har det varit lite svårt eftersom vi har haft en ekonomisk situation som har gjort att vi har scoutat rätt mycket spelare som vi sedan inte har varit redo att agera på. Då försvinner spelaren. Det har varit en grej som har komplicerat scoutingen. Jag tycker ändå att den har varit framgångsrik.

Kent Carlzon tittar på mobilen.

Snart måste han avvika och köra mot Gamla Ullevi.

Två timmar senare gör Fredrik Zanjanchi 2–0 alldeles i slutet av matchen.

Öis sex matcher långa svit utan seger är bruten.

För Öis chefscout blev det en bra dag på jobbet. Och en bekräftelse på betydelsen av att vara noggrann. Inför säsongen scoutades Fredrik Zanjanchi av Kent Carlzon i Hisingsbacka, målet är hans första i superettan.

– Förutom tränaren har scouten har en av de viktigaste rollerna i föreningen, skulle jag säga. Jag älskar det här. Om jag slapp förhandling med spelare, lägenheterna och kontakter med agenter är det här jobbet det roligaste som finns.

TEXT

Mattias Balkander

mattias.balkander@gp.se