Fruktansvärda scener utspelade sig på Parken när Christian Eriksen plötsligt segnade ner i gräset, vad är din reaktion på den obehagliga händelsen?
Philip Trollér: Jag befann mig i ett flygplan över Europa, från Göteborg till Sevilla, när matchen spelades. Det är jag faktiskt glad för. Tacksam över att jag slapp ta del av den här obeskrivligt obehagliga händelsen där och då. När vi väl fick information om vad som hade hänt var det en kall känsla som gick genom kroppen. Ni vet den där känslan som dyker upp när man hör någonting som man inte vill tro på, det som inte kan vara sant. Som tur är sa rapporterna också att Eriksen befann sig på sjukhus och att läget var stabilt.
Mitt i allt elände är det också värmande att höra och läsa vilken insats det medicinska teamet gjorde, vilken stöttning det var från publiken på plats på Parken, Simon Kjaers hjältemod och omvärldens kärlek till Eriksen, närmast anhöriga och det danska landslaget. I en fotbollsvärld med mycket problem blir man lycklig över att se den omtanken och kärleken.
Linus Petersson: Ska man prata om den omgående och omedelbara reaktionen så var det rädsla. Rädsla och skräck. Det var som att det skickades en kall kår från Parken, via tv-rutan och in ryggmärgen. Minuterna från det att Eriksen segnade ner tills dess att han rullades ut på bår var bland de värsta jag har upplevt kring sporten fotboll. Ska vi sedan gå vidare till de efterföljande reaktionerna så innehåller de bara hyllningar och lovord till den medicinska personalen på plats – och till alla danska landslagsspelare.
Mattias Balkander: Att livet är förgängligt och man inte vet hur många dagar man får. Så ta hand om varandra, var rädda om varandra och lev livet medan ni kan.
Matchen återupptogs och spelades klart, rätt eller fel?
Philip Trollér: Vad jag har kunnat läsa mig till så ska det ha varit spelarna som, efter uppmaning från Christian Eriksen själv, tog beslutet att de ville fortsätta. Rätt eller fel? Jag vet ärligt talat inte. Man får ha respekt för beslutet som fattades, om det var spelarna som tog det – samtidigt kan man ifrågasätta om tagna och chockade spelare, vars lagkamrats liv de precis har fruktat för, var i tillstånd att resonera och fatta den typen av beslut där och då.
Linus Petersson: Den första känslan var: Fel. Fel, fel, fel. Om jag knappt klarade av att ladda om hemma i soffan, hur skulle spelarna kunna göra det på plats? Men om det nu var som det verkade, att danskarna själva, efter att pratat med Eriksen, tog beslutet att spela vidare så får man ha respekt för det.
Mattias Balkander: Utan att ha hela bilden fel. Spelarna var inte i skick att prestera efter den känslomässiga bergochdalbana de genomlevt bara en stund tidigare. Det oavsett vad Christian Eriksen eventuellt själv ska ha uttryckt och önskat.
Om vi trots att det egentligen knappt går ska försöka reflektera över det sportsliga utfallet, vad betyder den här starten på gruppspelet för Finlands och Danmarks fortsättning i EM?
Philip Trollér: Normalt sett hade jag, som alltid när stora skrällar blir verklighet och tunga favoriter faller, varit väldigt spänd på hur det här nu ska fortsätta. De känslorna finns av förklarliga skäl inte alls i det här läget. Finland har vunnit sin första EM-match, men det är inte segern som någon kommer minnas från den här skräckaftonen. Jag hoppas i alla fall att danskarna orkar återhämta sig, och kan stötta varandra genom det här. För Finland blir kommande Rysslandsmatchen nu ännu större, vägen till avancemang ligger plötsligt öppen. Men jag tror inte ens finländarna själva tänker så värst mycket på det efter den här kvällen.
Linus Petersson: Orkar vi ens fundera på det nu? All form av matchanalys känns meningslös och oväsentlig. Men visst, Finland har vunnit sin första mästerskapsmatch någonsin och har nu en stor möjlighet att ta sig vidare från gruppspelet. För Danmark är det omöjligt att säga vart fortsättningen tar vägen.
Mattias Balkander: Jag har svårt att orka ha en åsikt om det. Men Danmark får sannolikt svårt att samla ihop sig efter det här. Frågan är om det finns ett tråkigare sätt att vinna en första EM-match på än på det sätt som Finland gjorde.
