För lite drygt fyra månader sedan satt Blåvitts tränare i Borås på presskonferensen efter 0–1 mot Elfsborg. Han vände sig mot Jörgen Lennartsson och skrockade:
–Du kan tända segercigarren, det är bara att tända!
Lennartsson skruvade på sig och såg besvärad ut.
Klart att Stahre visste att allsvenskan inte var avgjord bara för att Elfsborg vunnit sju av åtta matcher. Jörgen Lennartsson visste det definitivt.
Försprånget är numera bara två poäng till AIK, och vinner Häcken och Malmö sina bortamatcher mot Gefle och Åtvidaberg är allsvenskan en helöppen affär mellan fyra lag.
Svenska fotbollförbundet jublar, klubbarna jublar och framför allt publiken jublar. Fler matcher får betydelse och i allra bästa fall blir det ett öppet race hela vägen till 4 november. Då tar förresten AIK emot Malmö på Råsunda och i Västsverige ser vi nog helst att det inte blir en guldfinal.
Jag avstår dock att gissa vem som tar hem det. Däremot lovar jag att sjukgymnaster och läkare får en mer betydelsefull roll de sista månaderna.
Häcken åker i morgon till Gefle med 19 man. Bara två spelare är hemma på grund av skador. Bredd är viktigt och jag förstår att Jörgen Lennartsson såg lite oroad ut i går kväll. Han har visserligen gott om spetskvalitet i sin trupp, men inte samma bredd som definitivt Häcken och AIK har.
Å andra sidan kan Elfsborg spela fantastisk fin fotboll. De första 20 minuterna på Gamla Ullevi i går var en fullständig överkörning. Något av det bästa vi sett av allsvensk fotboll i år. Blåvitt såg ut som ett juniorlag, utan struktur och förmåga, vilsna i en pannkaka.
Sen hände nåt som ingen riktigt kunde förklara. Och det var väl som det alltid är, en kombination av många faktorer. Blåvitt skapade sin första målchans i 21:a minuten. Ett nästan-läge sprunget ur ingenting.
Häckens tränare Peter Gerhardsson brukar säga att kollapser sällan är kollektiva. Ett lag består av individer – och enskilda spelares oförmåga kan skapa problem för helheten. Eller tvärtom, spelare lyfter sig och skapar möjlighet och rum till andra i laget.
IFK Göteborgs seger togs emot med lättnad och stor glädje hos spelare och ledare. Begripligt, och även om säsongen inte varit nåt att yvas över är Blåvitt för bra för Superettan.
