Den har några år på nacken, Gustaf VI Adolfs pokal. Priset instiftades redan 1967 och har, förutom ett uppehåll mellan 1984 och 2001, delats ut till segraren i Svenska cupen.
I torsdags var det som bekant IFK Göteborgs tur att få lägga vantarna på pokalen. Och att få lyfta den mot skyn.
Först inne på Gamla Ullevi kort efter att finalen mot Malmö FF (2–1) var över. Sedan utanför arenan tillsammans med hundratals blåvita supportrar.
LÄS MER:Se bilderna från IFK Göteborgs firande – med halv special
Det var där olyckan skedde.
Ferran Sibilia, IFK Göteborgs assisterande tränare, firade så till den grad att pokalens lock flög av och slog i marken.
Det blev en buckla i silvret.
– Överdelen bara lossnade. Jag kände: "Oops, vad hände nu?".
Ferran Sibila skrattar.
– Det blev ett litet märke. Vi kommer komma ihåg den här dagen ...
När GP når Gert Nilsson, projektledare evenemang på Svenska Fotbollförbundet, bekräftar han att det är den äkta pokalen som delas ut till vinnarna, ingen kopia alltså. IFK Göteborg kommer få behålla den till fram nästa års final, som ett vandringspris.
Gert Nilsson konstaterar också, med vad som låter som ett leende på läpparna:
– Jag påminde dem om att locket var löst ...
I ett glädjerus kan en sådan sak dock vara svår att komma i håg.
– Men vi har en silversmed som får fixa till den.
Har pokalen råkat ut för några olyckor tidigare?
– Det vet jag inte. Den har ju inte varit i drift hela tiden utan undanstoppad i perioder.
– Men det är ju inte konstigt om det någon gång händer något med pokalerna. De är inte helt smärtfria, det ska ju firas med dem.
Fick energi av firandet med fansen
Ferran Sibila igen, om känslorna dagen efter pokalskadan:
– Det jag gjorde dagen efter var att titta på matchen och analysera den. Jag var inte orolig över pokalen utan tänkte mer på vad vi ska göra bättre för att vinna nästa match mot Malmö FF.
Cuptiteln var förövrigt Ferran Sibilas första som professionell tränare.
– Det blir som en belöning för arbetet du gör. Och jag gillar att vinna!
Vad betyder titeln för dig och Poya Asbaghi som tränarduo?
– Vi spenderar många timmar tillsammans. Då skapas mycket känslor. När du vinner måste du såklart fira tillsammans.
Hur var firandet med supportrarna utanför arenan?
– Det var en speciellt final med tomma läktare. Firandet kunde inte vara som det borde. Men ögonblicket med fansen, att känna hur glada de var, det gav mycket mening och energi att jobba vidare.