Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

IFK Göteborg måste hitta en Bosse Andersson

Det här är ingen hyllningsartikel av Bosse Andersson. Det här är en text om vad som kan hända med en förening som har en sportchef som Bosse Andersson. En sådan IFK Göteborg skulle må bra av att ha.

Det gjorde ont igen. Ont att ta del av, förmodligen ont att vara del av, definitivt ont att försöka förstå.

IFK Göteborg är hösten 2018 ett bedrövligt fotbollslag, ett dåligt markerande fotbollslag och ett långsamt löpande fotbollslag; ett fotbollslag där passningar slås mot felvända spelare, där nyligen inköpta spelare inte klarar av att utföra vad de köptes in för att göra och där motivation (säkra kontraktet) i matchen mot Djurgården inte var i närheten av att slå klass.

Det sistnämnda har jag svårt att förstå och kan kanske ses som det yttersta beviset på att prestationen på Tele2 är i nivå med befintlig kompetens.

Spelarna klarar inte av att spela bättre under nuvarande tränares ledning och nuvarande tränare klarar inte av att göra spelarna bättre än vad han redan gjort.

Det är som det är.

Det blev paradoxalt nog en glädjens kväll för de blåvita ändå. Ett säkrat allsvenskt kontrakt tack vare Norrköpings seger mot BP. En möjlighet att titta framåt, att ”avsluta snyggt” och på allvar sjösätta den stora analysen.

För att veta vad som skall till behövs kunskap om vad som hände. Och för att inse vad som nu bör ske finns behov av förebilder; goda exempel.

Ett är Djurgårdens IF som sedan Bosse Anderssons återkomst som sportchef vänt röda mot svarta siffror, gjort miljonförsäljningar till vardagsmat och som genom tydlig och genomtänkt strategi skapat en verksamhet som bär sig själv.

Det är självförtroende, mod och god kommunikationsförmåga i salig blandning, det är speltid och tro på det införskaffade. Det är insikt om att det kan ta tid.

Onsdagens tvåmålsskytt Aliou Badji kom till Sverige och Djurgården i januari 2017 och är senast i raden av unga, välscoutade importer signerade Bosse Andersson.

Jag skulle vilja se något liknande av IFK Göteborgs näste sportchef, inte nödvändigtvis hämtad från de egna leden, men med lyskraft och vision nog för att enligt försäljningens ädla konst köpa billigt och sälja dyrare. Det har varit för lite av den varan i IFK Göteborg på sistone.

Och det har kostat.

Jag skulle nästan vilja sträcka mig så långt som till att det är den enskilt tyngsta konsekvensen av den tidigare sportchefens tid på Kamratgården. Avkastning på satsad krona, inte bara i poäng, är centralt.

Ett exempel kan vara att skriva långt kontrakt med egna, talangfulla anfallare, ge dem speltid i allsvenskan, vårda dem ömt, ge dem ytterligare chanser, ha tålamod, se dem ta kliv, slå igenom och slutligen sälja dem dyrt. Det skulle exempelvis kunna gälla Benjamin Nygren. Jag är glad att han kom in mot Djurgården.

Jag hoppas att han får chansen även mot Malmö FF. Det och att IFK Göteborg värnar rekryteringen av näste sportchef är vad som återstår av 2018.

Plus

Benjamin Nygren fick speltid. Det tar jag med mig från Tele2. Inte så mycket mer.

Minus

Djurgården behövde såklart inte gå på max i andra halvlek.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.