Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

I min värld kan Granqvist gott få guldbollen – och landslaget bragdguldet

Vilka ord tycker ni att vi skall använda? Miraklet i Milano? Bragden på San Siro? De svenska fansen sjöng ”vi skall till VM, det skall inte ni” – och jag tror knappt att det är sant. Vi. Skall. Till. VM.

Andreas Granqvist sade före matchen att det inte duger att spela försvarsspel i 90 minuter. Men som det dög. Och som det sög. Jag kan inte förstå hur Sebastian Larsson orkade, hur många meter han sprang.

Jag efterlyste före matchen spelare sugna på att vinna Guldbollen och bidra till ett eventuellt bragdguld. Jag fick Andreas Granqvist som svar på fråga ett, och definitivt en kandidat på fråga två.

Vad överglänser det här? Sarah Sjöströms tre VM-guld? Jo, men hon har vunnit förut och då krävs mer.

Italien gör Chile, USA och Nederländerna sällskap. Två av dessa stornationer har Sverige medverkat till att slå ut. Faktum är att Sverige i det här kvalet har slagit ut VM-trean Nederländerna, besegrat EM-tvåan Frankrike och sett till att Italien missar VM för första gången sedan 1958. Det om något illustrerar denna bragd.

För första gången på 60 år spelas ett fotbolls-VM utan Italien som vunnit fyra av de tidigare, för första gången sedan 2006 skall Sverige till VM.

Ingen av spelarna i Janne Anderssons landslag vet vad det innebär, vet hur det känns, de kan bara ana och börja förbereda sig när firandet börjar lägga sig om en vecka eller två.

Publiken stöttade sitt lag hela vägen, gav allt de hade, buade under den svenska nationalsången, hamnade i ”bråk” med oss på den svenska pressläktaren. Det var egentligen inte ”farligare” än att vi såg en repris och en svensk straff, de ett gult kort för protest på Emil Forsberg.

Att sedan Anders Svensson lyfte saken i direktsändningen berodde mer på att han satt på bänkraden bakom oss än att det var något bråk, ens en skärmytsling.

Redan efter 13 minuter hade den spanske domaren fattat fem beslut. Varnat Chiellini för protest, varnat Johansson för tufft spel, men också friat när Parolo ville haft straff i duell med Augustinsson och när Chiellini satte en armbåge i bröstet på Toivonen och borde ha visats ut, samt blundat för en solklar straff när Darmian tog med handen när Berg lyfte upp bollen.

Det fortsatte i samma stil. Antonio Mateu Lahoz gjorde denna råkalla novemberkväll inte sin bästa match i karriären. Han missade efter en halvtimme en solklar straff till när Barzagli tog med handen. I stället varnade han Forsberg för protest.

Vi visste om att risken fanns, det blev som vi trodde. Avgörande playoff är inte lätta att döma.

Jag tycker – faktiskt – ändå att han stod pall trycket någorlunda. Som när Darmian föll och ville haft straff direkt i inledningen av andra halvlek och Mateu Lahoz istället dömde för hands på Darmian. Eller som när Belotti gick i backen med samma önskan med elva minuter kvar.

Jorginho, Florenzi och Gabbiadini ersatte Verratti, De Rossi och Belotti och sanningen var att det blev bättre. Så var ju spelplanen bytt från Friends till San Siro, från borta till hemma. Det räckte dock inte längre än till 0-0 och en historisk VM-miss.

Det är rimligtvis andra gången i historien Sverige pensionerar en italiensk målvaktslegendar. 1983 gjorde Glenn Strömberg i Sveriges 2-0-seger på Ullevi det allra sista målet på Dino Zoff i hans 112:e och sista landskamp. Det svenska laget innehöll för övrigt totalt sju spelare från IFK Göteborg och lika många från Juventus i Italiens lag. Scirea, Gentile och Cabrini var 80-talets svar på Barzagli, Bonucci och Chiellini.

Risken är uppenbar att det här blev slutet på en era som också innefattar De Rossi. 

Kan det här ha varit den svenska fotbollshistoriens häftigaste 0-0-match, kan det ha varit den största kvalsegern någonsin, kan det ha varit Italiens jobbigaste nederlag. Jag tror banne mig det. Och jag tycker så synd om Jakob Johansson, som gjorde målet som tog oss till VM och som nu riskerar att missa hela festen.

 Man kan gå till VM på olika sätt. Senast (hösten 2005) gjorde vi det efter en 0-1-match mot Kroatien i Zagreb. Jag minns det som i går. Jag var där. Olof Mellberg självmål, Lars Lagerbäcks grabbar till Tyskland. Och nu 0-0. Och Janne Anderssons hjältar till Ryssland.
 
Samtidigt, om vi skall gör en hastig omvärldsanalys, är ett VM utan Italien inget riktigt VM. Intäktsmässigt innebär det mångmiljonförlust. För Sverige blir det i stället pengaregn. 100 miljoner nu direkt, chans till mer sedan.  

Nu åker vi till Ryssland. Det är banne mig inte klokt. 

Eller jo, det är det. 

Plus:

Varenda kotte i det svenska laget är ett stort plus i det här kvalet, den här dagen, i det här livet. Vilka hjältar! Kanske särskilt Janne Andersson trots allt. 

Minus:
Den italienska publiken som buade under den svenska nationalsången.