Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/20

Hysén: "Har inte så många chanser kvar att vinna"

Tobias Hysén hade ett tufft 2016. Nu satsar veteranen stenhårt för att leverera på nytt för sitt Blåvitt. Samtidigt börjar han se slutet på karriären. – Jag har inte så många chanser kvar att vinna, säger han.

Det är strålande solsken nere i Dubai. Mellan vajade palmer nere vid stranden på Blåvitts exklusiva hotell slår vi oss ner i varsin stol med Tobias Hysén. Anfallsstjärnan som anlände till lägret i Dubai förra säsongen – då i betydligt sämre form än nu. Efter två säsonger i Kina var den fysiska statusen inte på topp för Hysén som hade smeknamnet "Da Pigu" i Kina vilket betyder stor röv.
– Haha! Just röven har ju alltid varit stor i och för sig. Men det är bättre nu. Det var lite upp och ner med den fysiska statusen i Kina och även lite här under förra året. Jag kände framåt sommaren att jag inte riktigt orkade hålla i, dels tempot men även formen in på hösten. Det har ju att göra med att jag missade december och januari förra året. Men jag hoppas att det blir bättre i år. Man får inse att man inte är 20 år längre …
– Jag kan inte riktigt köra samma race längre vad gäller träning, kost och livet vid sidan av. Man får skruva lite på allting hela tiden och acceptera att det är så det är.

För att Hysén ska komma i extra bra form till den stundande säsongen så har lagkaptenen och nära vännen, Mattias Bjärsmyr tagit extra ansvar.
– Jag ligger på honom så att han går på gymmet på morgonen. Han behöver det och jag försöker att vara på honom. Han har sagt till mig att vara på honom, säger Bjärsmyr.
– Vi kör inte extra egentligen utan kör hårdare när vi kör. Det är lätt att bli bekväm men vi har sagt att vi ska köra på överkant tills säsongen drar igång. Det tycker jag har funkat bra för oss, säger Hysén.
 

"Handlar om att gilla läget"

Förra säsongen började bra för Hysén som senare petades av Jörgen Lennartsson. Något som inte hänt i hans karriär sedan tiden i Sunderland.
– Jag köper att jag petades under perioden på sommaren när vi åkte ut ur Europa. Det köper jag absolut för då hade vi en period där vi inte alls spelade bra. Jag hade en period där jag inte fick det att stämma så då var det inga konstigheter alls. Sen hittade jag tillbaka framåt hösten och det gick hyfsat tycker jag men det blev bänken igen. Det köpte jag inte på samma sätt. Samtidigt finns det andra spelare som vill spela och det är tränaren som bestämmer. Det handlar om att gilla läget och acceptera det. Du behöver inte tycka samma som din tränare och det är inte lagkamraterna som väljer vem som spelar så då gäller det att hjälpa dem så mycket som det går. Det har jag blivit bättre på att hantera nu när man blivit lite äldre.

Tog du ett snack med Jörgen?
– Nej. Jag har aldrig varit spelaren som gnäller till tränaren. Jag gnäller istället när han inte hör, säger Hysén och skrattar.
– Men om man inte spelar så är det för att man inte är tillräckligt bra. Så är det. Det finns ingen tränare som spelar en sämre spelare bara för att. Det är bara att borra ner huvudet och köra ännu hårdare. Men om man är utanför laget under en längre period och känner att man blir förbisedd. Då får man ta sig ett snack.
 

Förvånad över att du petades?
– Jag hade någonstans med mig det att det kunde bli så när jag flyttade hem. Jag visste inte var jag stod efter två år i Kina och det är svårt att jämföra status på ligorna. Men det gick ganska bra på våren och sen missade jag en del på grund av skadan. Fram till att vi åkte ut ur Europa kändes det okej för mig. Vi roterade en del och för mig låg fokus på matcherna i Europa. Det var bra för mig och gick bra förutom sista matchen. Sen kom en dipp och där får man jobba med sig själv. Det är inget självändamål att spela varje match. Man får bita i och lära sig att hantera det. Det är en konst att vara en bra inhoppare och det är inget man bara gör sådär när man aldrig har gjort det tidigare. Men jag lärde mig mycket på det.

 

"Konkurrens är alltid bra"

Och nu ska ni få in en till anfallare?
– Ja, det ska ju in en till …
– Konkurrens är alltid bra. Då betyder det att vi har fyra anfallare och med tanke på att vi alltid spelar med två kommer de två bästa för dagen att spela. Det kommer att hjälpa laget och det är bara för egen del att se till att man är en av de två som spelar.

Hur är det att vara i Dubai? Klubben fick ganska mycket kritik av fansen för att åka dit?
– Om vi bortser från allt annat så är det klockrent för oss. Det är jättebra förutsättningar fotbollsmässigt. Sportsligt är det fantastiskt Sen finns det absolut andra aspekter att ta hänsyn till. Det finns för och nackdelar med alla ställen du kan åka till. Sen blir det en annan dignitet på problemen härnere. Någonstans är det ändå upp till klubben att bestämma åt oss. Vi ska koncentrera oss på det sportsliga och vi har låtit klubben sköta det här.

Under din förra sejour i Blåvitt retades du lite av lagkamraterna som tyckte du var för snäll mot mittbackarna i allsvenskan under matcherna, är du lika snäll nu?
– Det där är en grej …
– Visst, jag kan ta på mig rollen att skrika och gapa och vara tyken och uppkäftig. Men jag blir inte bättre av att vara elak. I vissa matcher kan det behövas att man står upp och så men det har vi andra spelare som gör. Det finns ingen anledning för mig att börja nu men något jag aldrig sysslat med. Jag försöker nu kanske att ändra min spelstil och gå tuffare in i duellerna istället.

Mycket har hänt i Blåvitt sedan förra säsongen där flera nyckelspelare har lämnat laget. Trots det tycker Hysén att Blåvitt är bra nog för att utmana i toppen.
– Det ser rätt bra ut tycker jag. Sen blir det en jätteskillnad om det dyker upp två startspelare till. Det innebär att två som startar nu hamnar på bänken vilket ökar både spetsen och bredden. Jag tycker att vi har en bra balanserad trupp med bra spelare på alla positioner. Men för att nå framgång i allsvenskan måste alla spelare göra sina bästa säsonger. De tongivande spelarna måste vara på topp.

Är du en av de tongivande spelarna?
– Det kan jag absolut vara. Det beror lite på hur vi spelar och vilka spelartyper Jörgen använder. Men har jag en av mina bästa säsonger så kommer jag absolut att vara det.

Under lägret i Dubai blev Tobias Hysén hyllad av Manchester United-ikonen Ole Gunnar Solskjaer som idag är tränare för norska Molde. En hyllning som Hysén själv hade missat.
– Jag vet ju inte exakt vad han har sagt. Men det är jätteroligt att få beröm, särskilt av en spelare på den nivån och som spelade på samma position. Det värmer lite, säger han.

Även fast han är en United-ikon?
– Jo, men de är ju inte dumma i huvudet bara för att de har spelat i United, säger Hysén och skrattar.

Hade du själv något val? Eller blev det Liverpool på grund av farsan?
– Vad jag kommer ihåg så höll jag på dem innan han gick dit. Det kan ju vara en vald sanning tror jag men jag fastnade för Liverpool tidigt. Redan innan han skrev på för klubben men det kunde ju varit annorlunda, det var inte jättelångt borta att han gick till United. Han var ju nästan klar och då hade man inte stått där.

Hur var det att ha Glenn som pappa?
– Jag vet ju inget annat. Kan inte jämföra med något annat. Men det finns säkert de som tänker att fan vad bra löst det blev eller fan vad jobbigt det var. Men det är inget jag kunde ändra på eller ville ändra på. Ibland kanske man tänkte att ”måste du stanna och prata med alla”. Men det är ju så som han är. Så var det bara.

Hur är relationen idag?
– Den är bra. Absolut!
– Vi har ganska mycket samma gener. De där är svåra att få bort, jag höll på att säga att vi är samma människa bara att han är 25 år äldre. Men vi hörs så mycket som möjligt och han hälsar på ofta och passar barnen.

Du kommer aldrig säga ”för de pengarna hade jag också bott i en jordhåla i Belgien” om sina söner?
– Nej du! De bitarna kommer de klara sig undan. Jag kommer aldrig hoppa upp på räcken i Kalmar heller. Jag får lära mig av farsans misstag.

"Så många chanser har jag ändå inte kvar att vinna"

I Blåvitt är behovet av unga spelare från egna akademin som slår igenom stort. Under lägret i Dubai är sex spelare från U-truppen med. Något som delar tankarna hos Tobias Hysén.
– Det blir lite både och. Ur ett rent egoistiskt perspektiv vill man ju ha in färdiga spelare som kan gå in och konkurrera direkt. Så många chanser har jag ändå inte kvar att vinna. Men om man vänder på det och ser det ur ett längre perspektiv. Så kan det vara smart för klubben och föreningen med tanke på problemen som finns att gå andra vägen. Sen ska det sägas att de som står på tillväxt ska inse att de är på tillväxt. Det är inte Erlingmark eller Dahlqvist som ska lyfta Blåvitt i år. Det finns det andra spelare som ska göra. De ska vilja vara här och bli bättre för att sen kliva in och ta ansvaret. Det där är lite …
– Rapporteringen eller ja, hur man lägger upp vissa bitar om juniorerna. Vi har bra juniorer och det är bra killar som tränar med A-laget. Sen får det inte bli för stora förväntningar och krav på de här spelarna. Vissa av dem ska vara glada om de får tre-fyra inhopp i år. Sen om någon tar fart och utvecklas som fan då är det skitbra, jättebra för alla parter. Men man kan inte kasta in tre-fyra juniorer och tro att de är startspelare. Det där tar lång tid. Det minns jag själv jag kom ju upp i Häckens A-lag 1999 och blev ordinarie 2002.

Hur ser du på Måns Saebbö, anfallaren som slåss för ett A-lagskontrakt?
– Han trycker jag ner som fan, säger Hysén med ett leende.
– Nej, men där har du ett typexempel på där jag förhoppningsvis kan hjälpa till så mycket som möjligt. Han har två-tre år på sig innan han behöver vara färdig. Kan han hoppa in i år så är det jättebra. Sen tycker jag att de unga spelarna idag har för höga krav på sig själva. Visst, krav är bra men du kan inte vara bra på varje träning. Man får inte gå ner sig bara för att man gör en dålig träning. Herregud, jag är 35 snart och kan vara katastrof på en träning. Men jag skiter i det nu. Jag vet att det händer ibland. Där är vi 20-22 spelare som ska hjälpa de här att förstå det.

Inte så många chanser kvar att vinna säger du, hur ser du på framtiden?
– Jag tycker det är skoj fortfarande och så länge som det är det så spelar jag. Sen blir det en diskussion med Blåvitt, dels i år vad som händer nästa år. Jag hoppas köra på i alla fall detta året och sen får vi se vad Blåvitt vill.
– Sen blir det samma diskussion nästa år. Det är svårt att sia om men det blir verkligen ett år i taget nu. Sen handlar det om att vara skadefri också. Jag kommer köra på så länge det är skoj.
Den nu 34-årige anfallsveteranen är nybliven pappa för tredje gången – ett pussel i vardagen att få ihop livet som småbarnspappa med livet som elitidrottare.
– Det blir ju ett pussel men framförallt för min fru som får vara själv mycket. Det är en utmaning men våra två äldre är relativt självgående. Lucas är nio och Lion är sex år så de kräver inte lika mycket tid som en liten gör. De är duktiga grabbar som hjälper till. Sen är det inte alltid jättekul att gå upp halv sju om man sovit dåligt för att skjuta till skola och förskola. Men det är ju självvalt.

Hur har det varit att vara borta från familjen?
– Det är ju tio dagar som man får se som en chans att ladda batterierna. Men det är jobbigt att vara borta från barnen och familjen Men på något sätt har man vant sig.

Fattar sönerna vad pappa jobbar med?
– Ja, det tror jag. Lucas är väl inte jätteintresserad av idrott men han vet ju. Lion tycker det är skitkul, han älskar fotboll och han förstår att det är lite coolt. Sen blev han lite ledsen nu när Ankersen stack för det var hans idol.

Farsan är inte idolen längre?
– Det är väl bra att han har andra förebilder förutom mig. Min farsa var aldrig min idol heller. Det är väl bra att han lär sig att det finns andra som kan vara bra också, säger Hysén och skrattar.

Kommer du pusha dem att spela fotboll?
– Jag kommer inte att påverka alls. Min äldsta gillar inte sport utan gillar mer att måla och rita och spela Minecraft. Hans största dröm är att bli Youtuber och även om jag inte har den minsta aning om det där så får jag väl googla mig fram till det. Att de ska spela fotboll har aldrig varit viktigt för mig. Vill de spela fotboll så är det fine, jättekul. Det är ju det jag kan. Men jag får lära mig måla och rita. Det är det de handlar om.

Hade du något val?
– Jag spelade ju fotboll och tennis och lite handboll ibland. Men för mig var det inget svårt val att välja fotbollen. Men hade man inte lyckats hela vägen så vet jag inte vad man hade gjort. När man var 15-16 och märkte att det gick bra och man närmare sig A-truppen så la man skolan lite åt sidan. Vad jag skulle gjort om det inte blev fotboll är en bättre fråga.

Vad hade du gjort?
– Jag vet faktiskt inte. Det hade någonstans fått visa sig. Hade jag märkt att det här inte går vägen så hade jag fått gå på universitetet och läsa det man vill.

Kommer du kunna lämna fotbollen helt den dag du slutar?
– Jag har extremt svårt att se att jag inte kommer ha med fotboll att göra. Sen om det blir direkt eller indirekt vet jag inte. Men det blir en diskussion hemma hur mycket tid man vill lägga på det igen. När jag slutar spela fotboll så blir det min frus chans att satsa på arbetslivet. Hon kanske har 20-30 år där hon kan få göra det hon vill och det kommer jag ta stor hänsyn till.

Du kommer inte sluta och sedan inte jobba?
– Så kommer det absolut inte att bli. Jag är för rastlös för att bara sitta still. Det mår ingen människa bra av. Sen har man hört argumentet att ”du behöver inte jobba”. Varför skulle jag inte jobba? Jag kommer inte bara dra runt och sitta och dricka kaffe själv.

"Kan vara lite ytligt"

Det var lite irriterat hos en del av fansen när du lämnade för Kina och pengarna. Hur är relationen med fansen idag?
– Jag har inte märkt av några hard feelings. När det hände så blev det diskussioner. Framförallt när man går till ett ställe där fotbollen inte är i fokus. Med facit i hand så var de här två åren helt rätt för oss. Jag kan i lugn och ro bestämma mig vad jag vill göra efter karriären, jag kan släppa ut min fru i arbetslivet och låta henne göra det hon vill. Vi behöver inte ha några funderingar om vi ska köpa den eller den paprikan på ICA. Visst, det kan vara lite ytligt men för oss var det en jättestor del i det hela.
– Sen var det en väldigt liten del av fansen som blev upprörda. Jag fick mycket fina ord skickat till mig och det var likadant när jag kom hem från Kina.

Hur slutar allsvenskan 2017 för Blåvitt?
– Det kommer att gå bra …

Hur bra?
– Det beror på. Kan vi snäppa upp någon nivå på allt och hoppas att vissa spelare gör en kanonssäsong. Då kan det bli en toppsäsong och då ska vi vara med och slåss om det.