Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hilmersson: "Värsta som kan hända att ingen bryr sig"

De svenska herrarna har inte tagit en medalj på 22 år, ändå slår intresset i taket så fort Janne Andersson samlar sina mannar.… Den lyxen kan inte damlandslaget unna sig. De måste lyckas – varje gång – för att försvara sin plats i solen.

I går var drygt 10 000 biljetter sålda till dagens EM-kvalmatch mot Slovakien. Det är en bra siffra. Mycket bra till och med, med tanke på motståndet och på att det närmast är en formalitet att Sverige ska ta en poäng på de två återstående matcherna och därmed kvalificera sig till EM i Holland nästa år.

Självklart är det OS-silvret, och framför allt den osannolikt dramatiska vägen fram till det som lagt grunden till publikintresset. När jag talade med Hedvig Lindahl i går så konstaterade hon att det gäller även för henne att rida på vågen nu – och hon överväger att dra igång en målvaktsskola för att hitta nya ben att stå på när den aktiva karriären tar slut.

Och Pia Sundhage fattar också det här med att rida på vågen. Det är därför hon varit tillgänglig för allt och alla den senaste tiden – och jag tror faktiskt att det är lite därför som hon nu, än en gång, byter taktik. Från det defensiva 4-5-1 i OS till ett mer anfallsinriktad 4-3-3 på Gamla Ullevi i dag. Att dagens motstånd är betydligt svagare är naturligtvis en stor orsak, och egentligen är det ju en självklarhet att Sverige kommer högre upp i planen och anfaller med mer folk mot ett ganska svagt Slovakien jämfört med matcher mot storheter som USA, Brasilien och Tyskland. Men att Sundhage verkligen gör en grej av det, att hon säger att "nu ändrar vi igen" och får det att låta som en spännande nysatsning – det tror jag har att göra med att hon vill bevara intresset för landslaget.

Hon, och alla som sysslar med damfotboll, vet ju att miljoner framför tv:n och fullsatta arenor ena dagen lätt kan förvandlas till obskyra webbsändningar och tomt ekande konstgräsplaner nästa dag. För herrlandslaget är intresset i stort sett alltid högt, och en misslyckad match eller ett intetsägande spel leder inte sällan till ännu fler rubriker och uppmärksamhet. Om än inte positiv sådan.

Och det är ju dit Sundhage siktar. Hon påpekar ofta, när vi som följer hennes lag kommer med kritik, att det "är la gött att folk har åsikter om vad vi gör". Det låter lite som en klyscha, men är ju fullkomligt sant. För det värsta som kan hända är att ingen bryr sig.
Just nu rider Sverige på OS-vågen. När den ebbat ut måste en ny framgång komma - snabbt – annars är det en enda reporter och inte, som i går, sju-åtta reportrar som följer en träning inför en EM-kvalmatch.

Bara det faktum att Sundhage så väl begriper detta är anledning nog att kontraktera henne över nästa år också. För hon är och förblir damfotbollens viktigaste representant i detta land och förbundet ska naturligtvis använda varje sekund som hon är beredd att ställa till dess förfogande.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.