Att en spelare väljer att lämna ett mittenlag i Superettan för ett (närapå) topplag i allsvenskan är inget konstigt. Sebastian Ohlsson, fostrad i Qviding och sedan utbildad i Blåvitt, har varit Öis bäste spelare ett par säsonger nu, och kände att han var redo för att ta klivet uppåt i seriesystemet.
Då var det ett naturligt val för honom att återvända till Kamratgården.
Ett förståeligt val.
Men ändå ofrånkomligen ett något kontroversiellt val.
Öis en skugga av sitt forna jag
För även om Öis är en skugga av sitt forna jag, och även om det känns som en evighet sedan Ullevi (alltså stora Ullevi) fylldes för att se Afonso göra tre mål på Bengt Andersson så är och förblir Öis stora nemesis IFK Göteborg. Det är det som är rivalitet, och det ärtill viss del just sådan rivalitet som gjuter liv i våra fotbollsserier.
Detta bör alla som har ledande positioner i någon av klubbarna vara väldigt medvetna om. Och när Blåvitt handplockar Öis bäste spelare så bör man sätta sig ner med Öis och gemensamt hitta en strategi för att i möjligaste mån skydda den enskilde spelaren.
IFK Göteborg agerade naivt
Jag tycker att IFK Göteborg agerade naivt. De trodde uppenbarligen att en Ohlsson i en blåvit tröja inte skulle vara något problem, trots att han hade en match kvar i Öis. Ännu värre är dock att Öis klubbdirektör Pierre Edström inte heller tycktes se några problem med presentationen på Gamla Ullevi när han informerades av blåvite sportchefen Mats Gren samma eftermiddag. Det var i alla fall inte något han framförde till Gren vid det tillfället.
Så då blev det som det blev. Och supportrarna ilsknade till. Varpå Öis plötsligt gick till frän attack mot Blåvitt och hävdade att man aldrig fick chansen att agera.
Ohlsson har inte gjort fel
Det är, har det framkommit, en efterhandskonstruktion. Ett försök att rädda ansiktet som föll helt platt när det visade sig att attacken på Blåvitt var baserad på felaktiga uppgifter – de hade ju informerats flera timmar i förväg utan att invända.
Sebastian Ohlsson har inte gjort något fel. Han har gjort ett naturligt karriärval som visserligen är kontroversiellt, men som ändå hör fotbollen till. Ändå hamnade han mitt i denna sura soppa och får nu ingen avtackning av klubben han representerade i fyra år.
Allt för att några klubbledare inte tog en urgammal rivalitet på allvar.
Jag tror att de har lärt sig en läxa.
