Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Helenas supporterblogg

GP:s supporterbloggare Helena Skoog, 23, har nu nått Berlin där uppladdning inför torsdagens match mot Paraguay börjat. Här är hennes rapport:
Berlin 14 juni, kl 13.45:

Det blev inte så mycket samba igår, men väl en bra uppladdningsfest.
Brasilien - Kroatien på storbild, i en pub där de kroatiska fansen var svenska och sjöng "alla heter Glenn i Göteborg" och de brasilianska egentligen kom fran Tyskland.
Härlig stämning som blev ännu mer uppsluppen när ett av de svenska fansen introducerade brassarna för snus.

Det är inte samma koncentration av fans här som det var i Dortmund. Men i den mysiga lilla stadsdelen Friedrichein i östra Berlin, där vi bor, blandas fotbollssupportrar från hela världen. Det känns lite som Londons Notting Hill med husfasader i olika färger och små caféer och uteserveringar överallt.

Dags för ny biljettjakt nu inför Paraguay-matchen imorgon. Vi är åtta personer utan biljett den här gangen så någon form av mirakel efterlyses.
Men i brist på det: har du en biljett som du av någon anledning inte har lyckats bli av med - ta kontakt snarast!

Nu blir det glass och fotboll i närmaste park inför dagens matcher.

Berlin 13 juni, kl 17.15:
Framme i Berlin nu och ett vandrarhem med både madrasser, kuddar och lakan.
Känns smått overkligt.
Hettan är nu nästan olidlig efter en hel dag på tåget och det är svårt att överhuvudtaget koncentrera sig på något alls.

Med charm och de gula banden som satt på handlederna som ett minne från Fancamp i Dortmund lyckades vi åka första klass till Minden - gratis.
Konduktören skrattade gott åt vara drömmar om Sverige som blivande "weltmeister" och lät oss sitta kvar.

Nu har alla svenskar lämnat Dortmund. I går var vi bara några få grupper kvar framför de tv-apparater som fanns utspridda i Westfalen Hallens Fancamps stora sällskapsrum. Och vilken fotbollskväll det blev! Först Tjeckien med
imponerande Rosicky och en Nedved i verklig högform. Kan nå långt.
Sedan första halvleken mellan Italien och Ghana, där Italien verkligen fick visa att Lippis strävan efter roligare spel har lyckats. Vi slapp det defensiva försvarsspelet och fick i stället målchans på målchans. Kul!

Nu börjar laddningen igen inför matchen på torsdag. På med de gula tröjorna och hoppas att T & T inte minskat svenska klacken i antal. Nu blir det fest igen!
I kväll startar vi med sambadans när Brasilien möter Kroatien här i Berlin.

Dortmund 12 juni kl 14.50:
Nu börjar besvikelsen och ilskan och frustrationen att försvinna. Igår firade vi det med god middag, sång och dans hela natten. Det behövdes. En sorgens dag fick räcka. Och nu börjar det bli dags att ladda inför Berlin och möjligheten till en ny fest. Förhoppningsvis är de senaste dagarna glömda om ett par veckor och Trinidad & Tobago något vi småler åt, som vi smålett tidigare åt andra första VM-matcher.

Det som känns mest oroande nu är stämningen i svenska landslaget. Efter diskussioner åt olika håll är vi rörande överens om att Ljungbergs frustration med Mellbergs uppspel var befogad, att det som Lagerbäck offentligt bekräftat och beskrivit som en dispyt förmodligen var mer än så och att Svensson gråter för ingenting och därmed riskerar att få en sympatiplats i laget.
Det sistnämnda gör många svenskar förbannade, men vi håller huvudet högt och låtsas som att risken inte är så stor som det kan verka.

För oss blir sista dagen i Dortmund en mellandag, en inför-dag. I morgon går tåget till Berlin och ett av de områden som man tidigare avrått svenskar från att besöka på grund av att vissa invånare där skulle vara avogt inställda till utlänningar. Men en tysk reporter lugnade oss i morse med att den varningen var "bullshit", att vi skall bo i ett studentområde där nittio procent av befolkning kommer från andra ställen i världen än Tyskland och att svenskar inte löper någon risk alls.

Annars: sol, 30°C varmt, barfotafotboll på Fancamps innergård och snart inomhus framför teven. Livet kunde vara sämre.


Dortmund 11 juni kl 18:
I dag är Dortmund en avslagen stad. Inga svenska tröjor syns på gatorna.
Ingen sång, ingenting. Anonyma går vi omkring i den närmast tropiska hettan och skulle kunna vara vilka tyskar som helst. Kanske skäms vi lite.
Ingen badade i Dortmunds fontäner i natt. Åtminstone inga svenskar.
Några drack för att mildra besvikelsen. Vi gick helt enkelt hem och sov, efter en stor middag och med en riktigt otrevlig eftersmak i munnen. Hur kunde det få bli så här?
Efter ha läst de svenska tidningarna som spridits på stadens restauranger i dag är många förbannade.
Lagerbäck uttalar sig helt utan självkritik.
Mellberg såg inte någon samlad klack på läktaren.
Ingen verkar ens särskilt besviken.
Nej, det är förstås inte kört. Vinst mot Paraguay och vi är tillbaka i matchen. Men lite arga röster kunde vi väl ha fått, lite frustration och tecken på att det svenska laget faktiskt är här för att vinna matcher? Att spelare och ledare nu är jävligt besvikna.
Och så till Mellberg. Enligt Expressens sportbilaga tyckte han att det var synd att han inte såg någon sektion på läktaren som var svensk. Var han överhuvudtaget på plats? Svenskarna tog upp flera läktarsektioner, sjöng matchen igenom och tifot med blågula "kvittorullar", flaggor och banderoller var mer mäktigt än någonsin tidigare. Hur kunde Mellberg missa det?
Nej, mer kräver vi av Sverige. Annars får vi åka hem till en midsommarfest lika avslagen som gårdagens uteblivna firande. Och till Paraguays startelva kräver vi Källström.

Dortmund 10 juni kl 21:
Jaha. Nu vet man hur det låter när stämningen dör för 40 000 sjungande svenskar. Det blir alldeles tyst.
Alla undrar över Lagerbäcks taktik. Varför låta Källström få bara tio minuter på sig att fullständigt dominera på mittfältet?
Och så pratar man om anfallare. Är Zlatan ur form? Är Henke ur form? Men mest av allt är de svenska fansen riktigt besvikna. Besvikna och frustrerade. Det var därför man buade från läktaren, för att det känns som om VM-drömmen håller på att glida ifrån oss.
Sverige hade hemmamatch om man såg till publiken. Trycket var enormt, stämningen fantastisk. Den matchen vann vi överlägset. Och den andra matchen skulle inte sluta så här. I flera dagar här nere har vi laddat för vinst, det var ju upplagt för det.
Vad som händer under kvällen när oklart. Inget firande i alla fall, ingen vinstfest.

Dortmund 10 juni kl 16:
Två timmar kvar till match och jag har biljett!
YES!
En hutlös dyr sådan, men det var den värd. Nu behöver ingen förbarma sig över mig och jag kan sluta ragga biljetter.
Svenskarna har tagit över ett helt torg i centrala Dortmund. De sjunger och badar i en skummande fontän. Det är fler svenskar här än i en liten svensk stad och alla sjunger och dansar, i fontäner, på torgen och på spårvagnen.
Detta är helt otroligt.
Ni som sitter hemma och funderar: Kom till Tyskland!
Jag återkommer efter matchen.

Dortmund 10 juni kl 11:
Ikväll är det dags och det känns i hela Westfalenhallens Fancamp. Svenskar går rastlösa omkring i sina Sverigekläder och väntar. Har hört ryktas om att hundratals av dessa inte har biljetter, men har inte sett några klara bevis på det. Min biljettjakt skall idag gå från aktiv till intensiv. Om det finns minsta chans att få biljett direkt innan match är jag där.
Annars blir det storbild.
Efter gårdagens premiärmatch är jag dock inte så säker på att det är det roligaste alternativet. Den ofrivilliga närheten till alla de VM-galna tyskar man passerade för att ta sig genom det torg där den största storbilden fanns är inte något jag rekommenderar.
Efter de båda matcherna och lite mat och mera öl laddade svenska fans med allsång över ett helt torg. När alla tusentals fans stod upp och sjöng: "Stå upp för gul och blå, stå upp för gul och blå" - ja, gåshud kan inte förklara känslan. Vi har helt tagit över den här staden och varenda park blir till blågul fest.
Ikväll är liksom kulmen på de här första dagarna. Och luften här inne i Fancamp lär vibrera, ja skälva, av förväntan tills dess.

Dortmund 9 juni, kl 17:>/b>
Har nu helt underminerat mitt goda rykte som seriös sportjournalist genom att posera för en tysk tidning iförd bikini och svensk flagga.
För att gottgöra detta ställde jag upp som reporter vid den mycket inofficiella matchen Tyskland-Sverige som utspelade sig på en gräsplätt i Dortmund runt kl 17 i dag.
Det började jämnt. 1-0 för Tyskland efter 15 sekunder, men Sverige kontrade nästan genast och kvitterade, 1-1. Inget försvar hos något av lagen ledde till offensiv på offensiv åt båda håll. Klacken sjöng In med bollen i mål, men stämningen kring planen kunde möjligen varit lite mer uppsluppen, då parken ägdes av svenskar.
Efter ett tag blev de bortdömda eller feldömda målen allt svårare att hålla räkning på. En av anfallarna/försvararna i svensklaget hävdade att resultatet blev: 4-2 till Tyskland.
Nu är det dags för invigning och premiärmatch. Fortfarande ingen matchbiljett.

Dortmund 9 juni, kl 14:
Gårdagskvällen tog slut efter schnitzel och en öl. Skönt att äntligen få sova, efter att mer eller mindre vakat under hela bussresan.
Men skönt skulle visa sig vara grovt överdrivet. Gjorde en kudde av en fuktig handduk och "madrassen" blev till en grop som, enligt säkra källor, blev ännu djupare om man var två som delade på de nittio centimetrarna. Eller, som en av killarna uttryckte det: "Det var inte Hästens direkt."
Jag trodde att de svenska fansen hade intagit Dortmund igår. Jag hade fel.
Idag är hela staden blågul, vart man än tittar. Och parkeringen utanför Fancamp fylls snabbt på med bilar med ännu fler fans och flaggor och tröjor och snart är "rummen", inom de tre väggarna, fulla. Av svenskar.
"Whos da man" har liksom lirkat in sig i huvudet på alla. Ingen kickar fotboll som han, Zlatan, Zlatan. Undrar hur länge till man tycker att den är lite småkul.
Jag har fortfarande ingen biljett till lördagens match. Och nu, efter billig biljettförsäljning på bussen, är jag ensam om det. Så. om du befinner dig i Dortmund och har en biljett över - ta kontakt!
Om du inte har biljett, men vill se matchen: jag saknar än så länge sällskap.
Med den fina hinten ger jag mig ut i solen, mot en ny park och tidig laddning inför kvällen. Idag börjar VM.
Dagens citat från ett av de svenska fansen efter morgonens första öl: Det var soppatorsk innan. Nu börjar motorn dra igång igen!

Dortmund 8 juni, kl 22.00
Ifrågasätter starkt vår kartläsares kompetens men efter ett antal småstigar och tutande bilar, när vi iklädda Sverigekläderna korsade trefiliga motorvägar, nådde vi livsmedelsaffären. Med frukt, choklad, oliver, fetaost, öl och elvakronorschampagne spenderade vi sedan eftermiddagen i en liten vacker park. Spelade fotboll och solade och konstaterade att den här dagen blev en alldeles perfekt start på mästerskapet.
Nu är det dags för sen middag och första mötet med Dortmunds nattliv. Jakten på biljetter till lördagens match fortsätter under natten.

Dortmund 8 juni, kl 15.00
Efter fjorton timmars bussresa och lång jakt efter internetcafé: ganska sliten och hungrig, men grymt laddad. De svenska fansen i Dortmund är på plats. Och de är överallt, tillsammans med några polacker och en och annan från Trinidad och Tobago.
Boendet, Fan camp, är.. spartanskt. Minst sagt. Och inte riktigt färdigbyggt.
Vi ska sova på våningssängar utan andra madrasser än något slags tunt, men hårt, elastiskt material som madrassen väl borde ha legat på.
Varje "rum" har tre väggar, två våningssängar men ingen dörr.
Men det är inte läge att klaga - för nu börjar VM på riktigt.
Öl och en bergssprängare räddade bussresan för de flesta medresenärer - på nedre våningen. De som ville sova gick upp en trappa, en efter en. Alla utom den, förmodat polska, äldre damen som skulle till Hamburg och som på ett blandspråk bestående av polska, tyska och några ord svenska hjälplöst försökte göra sig förstådd.
När hon lämnade oss fick hon med sig en svensk flagga som souvenir och både bugade och tackade (verkligen tackade, utan ironi) för sällskapet och, enligt min egen tolkning, för att hon kunnat hålla sig vaken hela resan.
Det kan Frans och Elias, Markoolio och ett antal verkligt gamla fotbollsklassiker från 40- och 50-talen ta åt sig äran för. Det blev allsång hela sista timmen i bussen och nu har de svenska fansen intagit Dortmund på allvar!