Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/12

Häckens generalsekreterare loggar ut – efter 40 år: "Är du inte klok eller?"

Tomas Ohlsson berättar att Gothia cup var på väg att läggas ned och vilken fråga som gäckat honom i alla år: "Det är ett jäkla bekymmer".

Ta en titt på bilden. Den är en illustration av BK Häckens utveckling från kvartersklubb, där Tomas Ohlsson blev den först anställde 1 november 1977, till dagens kansli, som ihop med spelar- och ledartrupp innefattar 68 personer.

Tomas Ohlsson har varit med på hela resan och har bland annat anställt dagens klubbdirektör Dennis Andersson och sportchef Sonny Karlsson.

– Jag har änna varit inblandad i allting i den här föreningen, säger Tomas Ohlsson när han försöker reda ut vilka roller han haft i BK Häcken genom åren.

Det som började med att dåvarande ordförande Åke Nilsson fick för sig att division 3-klubben BK Häcken behövde en kanslist har för Tomas Ohlsson längs vägen innehållit titlar som generalsekreterare, ”key person”, kamrer, kassör, fotbollsansvarig, Fogisexpert, matchansvarig, säkerhetsansvarig och ledare för scoutinggruppen.

– De sista två åren har jag jobbat 60 procent och hållit i vår scoutinggrupp. Vi är 6-7 stycken som åker och tittar på superettan och division 1. Sedan har jag varit säkerhetsansvarig på bortamatcherna och ansvarig för Fogis. Och kommer det in någon här på GPA och undrar något brukar de säga ”ta det med Ohlsson”.

När en 25-årig Tomas Ohlsson hösten 1977 anställdes av BK Häcken fick titeln generalsekreterare. Han skrattar gott åt minnet.

– Åke hade fått för sig det. Det stod i GP. ”Lear” hade skrivit: ”Häcken anställer en generalsekreterare från 1 november”. Haha! Det var FN och Häcken som hade så. Vinka från balkongen.

Generalsekreteraren skötte det mesta.

– Man värvade spelare, sålde reklam, skötte administrationen och när vår kassör blev sjuk kom Åke in och sade att ”du kan väl ta hand om det, det är inte så jävla farligt”.

Han skrattar igen och berättar om hustruns reaktion när han kom hem och berättade om planerna på att lämna tjänsten som planuthyrare på idrottsnämnden i Göteborg för att arbeta för division 3-föreningen BK Häcken.

– Jag fick en fråga till svar. Är du klok eller?

Nytt skratt, nya minnen.

Som det när nuvarande sportchefen Sony Karlsson var färdig med GIH-studierna i Stockholm där han även spelat för Brommapojkarna.

– Jag hade värvat honom från Fässberg en gång i tiden. Nu var Reine Almqvist, som tränade Fredrikstad, på honom. Sonny förklarade att erbjudandet var för bra att tacka nej till. Då lovade jag att fixa en lägenhet. Då bestämde han sig för oss. Problemet var att jag inte hade någon lägenhet, men det löste sig.

Eller hur fel Mikael och Ann Källström fick.

– Vi värvade honom från Gävle 1984 och träffade dem i någon jäkla grushög i Partille där det byggdes hus. Då säger Ann till mig att det inte är så noga, vi skall ändå bara vara här ett år. De är kvar ännu och har en son som det har gått rätt bra för. Gör du de där värvningarna som sticker ut lite skapar det intresse.

Och att egna turneringen Gothia cup faktiskt hängde löst.

– Vi hade en jävla tuff resa med Gothia i många år. Vi höll nästan själva på att säga att vi lägger ned skiten nu. ”Det går inte.” Det var väl 1979-1982.

Var du med och drev på att ni ändå körde vidare?

– Ja. Det var den enda möjligheten vi hade.

Vad fick er att tro att det var möjligt?

– Det var Dennis. Han drev det jättemycket. Han började resa ut i världen med det här konceptet och hade några klassiska möten med sponsorer i USA, där Arne Thorén då var konsul.

Möjligen onödig fråga, vad hade klubben varit utan Gothia cup?

– Vi hade nog inte varit där vi är i dag. Den språngbrädan.

Tomas Ohlsson berättar om när klubben via kvalspel mot Degerfors, Brage och Motala 1977 tog klivet upp i näst högsta serien.

– I sista matchen mötte vi Degerfors på neutral plan i Uddevalla när dimman kom in. Vi stod upp och redde ut det. En bedrövad tränare i Degerfors kom ut och tackade för matchen. Det var Sven-Göran Eriksson.

– När vi gick upp sa folk att ”de ramlar ut”. De kan inte spela boll. Det var ju så. Jag tror att vi har 17 allsvenska säsonger och 23 år i näst högsta serien sedan dess.

40 år är svårt att sammanfatta. Vad lyfter du fram från alla åren?

– Den mest minnesvärda matchen är från 2000, året vi hade fem lag i allsvenskan från Göteborg. Gais och Frölunda åkte ur direkt och vi skulle kvala mot Mjällby. I returen på Rambergsvallen ledde vi med 3-1 när de gjorde 3-2 och det blev förlängning och sedan straffar – om en allsvensk plats! Då klev vår målvakt Joakim Olsson fram och blev matchhjälte i sina långbyxor. Han tog Garett Kuschs straff. Jag spydde efteråt. Det var himmel eller helvete; fruktansvärt.

Vad är du mest stolt över?

– Det finns enskilda saker när man nästan står och lipar efter en match. Cupfinalen nere i Malmö. Gothia cups genomslag. Invigningen varje år på Ullevi som är en del av oss. Glädje för mig är att vi vinner en junior-SM-final. Det är ett kvitto på vår verksamhet.

Hur många matcher har du sett med BK Häckens A-lag?

– Oj. Herre jävlar. Det måste vara tusen, va? 30 matcher gånger 40 år. Jag har sett i alla fall 75-80 procent av alla matcher. Det är säkert tusen.

Vad är kontinuitet?

– Som spelare kan man inte mäta allt i pengar, förmåner eller vad det nu månde vara. Går man ett snäpp ned i serierna var det otänkbart att byta klubb förr. Det gjorde man inte. Då var man en jäkla svikare. Det finns inte i dag. Ungdomar vet inte vad ordet betyder. Jag tror att ett skäl till de framgångar vi har haft är att våra tränare har varit här i många år. Agne Simonsson, Reine Almqvist, Kjell Pettersson och Peter Gerhardsson.

Vad tänker du om vad föreningen är i dag?

– Vi är grymt bra, alltså. Nu skall jag inte prata i egen sak. Om vi bara tittar ut genom fönstret ser vi vad som har hänt. Vi är trea, fyra, femma i allsvenskan. Bäst i Göteborg. Vi har en fantastiskt bra akademi för både 17- och 19-åringar. Gothia cup går som tåget. Vi utvecklar Dubai och Kina.

– Även sponsorsidan har markant ökat. Vi har en klack som är värd namnet i dag. Men vi har ett stort problem och det är att vi inte får någon publik. Det är ett jäkla bekymmer. Jag vet inte vad beror på. Vi har hållit på med det i 20 år. Om någon kan säga vad som är rätt eller fel i det så välkomnar jag honom eller henne.

Vad tror du Häcken är i framtiden?

– Jag känner att den här klubbens resa, som började borta på Kvillebäcken på 40-talet, är inte slut. Den är framåt hela tiden. Vi har en entreprenöranda i oss. Vi vill alltid gå vidare och flytta saker och ting. Det är jättepositivt. Fotbollsmässigt kommer vi absolut minst vara där vi är i dag. I Sverige kommer nog de tre Stockholmslagen och Malmö sticka ifrån oss andra. Det är min känsla.

Tomas Ohlsson gör sin sista arbetsdag 30 november. Sedan väntar ett lugnt pensionärsliv i Utby. Eller?

– Utbynäs har frågat mig om jag kan hjälpa till. Jag kanske gör något där. Jag har inte stängt dörren här heller. Det får Sonny och Dennis och de bestämma. Vi får se.

Vad drömmer du om?

– Jag drömmer om att vi en gång skall vinna ett SM-guld i fotboll. Då är man änna med i den gängen. Nu vann vi cupfinalen. Det är inte riktigt samma sak. Jag tror att vi inom en fem- eller sexårsperiod kan vara där.

Men först Kalmar FF.