I en serie på fyra delar hälsar vi på hemma hos några av Göteborgs största idrottsprofiler.
Först ut – IFK:s stjärna Tobias Hysén.
På eftermiddagen den 10 april 2009 sitter Tobias Hysén hemma och trummar fingrarna. Bara timmar återstår innan IFK Göteborg ska spela sin premiärmatch på nybyggda Gamla Ullevi.
– Stämningen hade byggts upp under en jättelång tid och givetvis skulle vi möta Djurgården. Jag tänkte "det här kommer bli något i hästväg". Och sedan "vad fan ska jag göra?".
Svaret blev att åka ut till svärfar på landet och dricka öl.
– Han sa "ta de här två ölen och så snackar vi om något annat". Då blev jag lugn.
Dagen efter, inför 18 276 åskådare, vinner IFK med 6–0. Hysén gör två mål.
– Jag hade tänkt att jag inte kunde dricka innan match och vet så klart att jag inte kan göra det varje gång. Men just den gången var det helt perfekt. För så som jag var dagen innan, så ska du vara när du står i tunneln och ska ut på planen, säger Hysén.
Han har lyft bort pannan med dragonkyckling från spisen, hällt upp ris och satt sig vid matbordet i villan i Utby. Där sitter också sonen Lucas, snart fyra, och lille Lion som biter i en plastring. På andra sidan sitter sambon Maria.
Historien om den där kvällen kommer när Tobias pratar om det som inte syns. Hur han måste göra för att komma i rätt stämning, vid rätt tidpunkt.
– Jag vet att det finns några grejer jag kan ta till om det blir för mycket. Och det kan det bli ibland. Det där hos svärfar var lite speciellt, annars kan jag gå ner på stan och käka eller gå på bio, säger han och skjuter undan tallriken.
Det är han som stått för maten den här kvällen.
– För det mesta gör jag det. Med tanke på att Maria gör allt annat så är det nog inte mer än rätt, säger han och skrattar.
– Sen kanske inte alltid jag tycker att det ska vara så. Vi jobbar på det kan man säga, kontrar Maria snabbt.
Köket är nyrenoverat, vitt och stilrent. Men det bryr sig inte Hysén om nämnvärt. Han lämnar inredningen i Marias händer.
– Det spelar ingen roll om jag står här eller jag står framför en gasspis från 1958. Maten kommer smaka likadant ändå.
Intresset för själva matlagningen finns dock.
– Jag tycker det är roligt. Mamma är duktig på att laga mat, men mitt intresse har vuxit fram först på senare år.
Pappa Glenn då?
– Näe du. Därifrån kommer det inte! Vissa saker har jag ärvt från honom men inte det, säger Tobias och ger Lion nappen.
Snart fyraårige Lucas springer in till tv-soffan. Just i kväll har han bestämt sig för att han inte gillar kyckling och vill bara äta gurkan.
Tobias skakar på huvudet. Familjelivet har ändrat mycket.
– Jag tror att jag blivit en bättre förlorare tack vare barnen. Det går inte att sura på samma sätt nu. De gånger jag och Maria pratar om vad som hänt gnäller jag mest på mina lagkamrater. Sen sover man på saken och kommer på att "du var nog inte så jädra bra du heller...".
Maria skrattar till, går sedan och lägger Liam. Tobias sitter kvar och berättar att han helst går runt i t-shirt och jeans eller mjukisbyxor hemma. Någon större skillnad är det i och för sig inte när han är ute.
– Skjorta kan jag ha om man ska på fest. Kostym har jag de gånger jag går till kyrkan eller när jag ska spela match.
Inget behöver vara speciellt märkvärdigt om du frågar Tobias. Fötterna verkar stå stadigt på jorden, trots att han är medveten om sin status. Han vet att en dålig träning inte gör lika stor skillnad som för en 20-åring.
– Jag var mer ordentlig när jag var yngre. Nu har jag blivit en sådan att jag är mer noggrann överlag, men jag tillåter mig att njuta lite.
Under ledigheten, som den här kvällen då familjen Hysén bjuder på mat till exempel, kan han unna sig lite extra.
– Jag är 30 år och har spelat fotboll i 25 år. Ska inte jag när jag väl är ledig kunna få leva lite då, säger han och slår ut med armarna.
Bakom honom på den vita väggen står "detta kök är kryddat med kärlek" med svarta bokstäver. På väggen mitt emot sitter en stor klocka. Tiden går.
– När vi kör kvadraten på träningar har vi alltid de äldre i en egen. Och när du inte behöver börja i mitten längre – då vet du att du tillhör de äldre, säger han.
I fönstren bakom honom är det mörkt. Det är vinter och de flesta håller sig inomhus.
Trädgården, donar du mycket i den?
– Nej. Det tar 35 minuter att klippa gräset. Men det tar ju tre och en halv vecka att få tummen ur och göra det.
Maria kommer in i köket igen. Det må vara en trist tid ute, men det betyder också att de har ledig tid tillsammans.
– På sommaren är det lite tråkigt. Man är mycket själv, det är baksidan som inte många tänker på, säger Maria.
Tobias nickar. Håller med. Men båda vet samtidigt att de har det bättre än många andra. Det liv de lever nu är långt ifrån färdigt.
– Jag gör det jag tycker är det roligaste som finns. Jag ser det fortfarande inte som bara ett jobb.
