Götaholm kämpar för att överleva: "Försöker trappa ner, men jag kan inte"

Götaholms BK har snart funnits i hundra år. För 20 år sedan spelade över 50 seniorer med klubben – i dag finns bara ett elvamannalag kvar.

ANNONS
|

Ingvar Börjesson öppnar en trädörr med texten "Skolläkare" och kliver in i Götaholms klubblokal. Den ligger i Brandströmska skolans ena torn, mitt emellan konstgräsplanen och gräsplanen på Gamlestadsvallen. Väggarna innanför skolläkardörren blir snart blåa av gamla lagfoton. BK Götaholm bildades här i krokarna 1924. Ingvar Börjesson började spela 1962. Sedan dess har han varit revisor, kassör, styrelsemedlem, ledare och eldsjäl. En del av klubben lika mycket som de blåa färgerna och kopplingen till Gamlestaden. Medan klubbar som Stendy och Marieholm lämnat stadsdelen –och sedan lagt ner verksamheten – har Götaholm blivit kvar.

–Men det är mycket jobbigare och mer flyktigt i dag. Förut höll man sig till en klubb, säger Ingvar.

ANNONS

Han vilar sig på en bänk i ungdomslagens omklädningsrum. På väggen sitter en stor kartongskiva med statistik över flest matcher för klubben. Varje säsong bildar en kolumn. Kolumnerna slutar strax efter millennieskiftet.

– Det var alltid bättre förr. Det var på ett annat sätt då. Du bytte inte klubb. Nu har man tio nya spelare varje år, säger han.

I taket ovanför hänger en 23 år gammal t-shirt från kvalet till division 3 1995. I år kämpar A-laget i division 6. J-laget försvann till en närliggande klubb. B-laget lades ner för tre år sedan. Ingen ville kalla sig B-lagsspelare och det var tufft att få ihop folk till samlingarna.

Det är sånt som får Ingvars motivation att minska. Till och med eldsjälarna brinner ut. I östra Göteborg har förening efter förenings låga slocknat. Götaholm är än så länge ett undantag men klubbens ledning är ålderstigen. Fyra styrelsemedlemmar är pensionärer. Ingvar är 67.

– Vi har haft svårt att få in unga människor, säger han. Vi letar hela tiden men det är inte lätt. Om jag går nu så kommer ingen klara att ta det jobbet på ideell basis. Där är faran. Om vi ska kunna fortsätta måste vi få hjälp. Den hjälpen måste vara en kanslist som tar de jobben du som förälder inte vill göra. Annars bränner man ut dem, säger Ingvar.

ANNONS

Han är igång nu. Händerna vevar och fingrarna pekar på tidningsurklipp från det rafflande kvalspelet till division 3 1995, när Onsala besegrades.

Då hade Götaholm över 50 seniorspelare. Det fanns ett A-, B-, C- och D-lag. Klubben blomstrade. I dag finns bara ett elvamannalag. Forna tiders glans är över. Precis som hela östra Göteborg kämpar Götaholm för sin överlevnad.

– Min ambition har varit att vi ska ha ett lag i varje åldersgrupp. Men vi når inte dit, säger Ingvar.

Kunde ni ha gjort något annorlunda?

– Nackdelen med att vara gammal är att vi är realister som kanske bromsar lite. Vi vill att det ska vara ordning och reda och ska du jobba så blir du lite tråkig.

Vad har ni misslyckats med?

– När barnen är små och alla föräldrar kommer skulle vi knyta upp fler föräldrar. Vi har försökt men sedan försvinner de efter några år. Då bränns du som ledare ut.

En man som varit engagerad i föreningen kommer in i det lilla kafé som klubben förfogar över.

–Vilket finbesök! Ska de skriva om våra bravader, frågar han Ingvar.

– De ska skriva om problemen, svarar Ingvar.

– Ja ja ja, problemen…

Varje breddförening har sina, men det finns gemensamma drag. Nyrekryteringen av ledare misslyckas. Kontakten med skolor är inte tillräcklig. Nya föreningar föds och dör om vartannat. Men framförallt: det verkar inte finns någon som är beredd att ta över det "tråkiga" jobbet som krävs för att hålla en förening flytande.

ANNONS

– Om jag och ordföranden packar ihop och går nu direkt kommer vi att sjunka väldigt mycket, säger han och river ett imaginärt korthus med händerna.

–Jag försöker trappa ner, men jag kan inte. När inte jag längre lägger det jobbet som fordras så vet jag inte hur det går…

ANNONS