Fem punkter efter derbyt mellan Gais–Öis

Bilden av ett nytt rödblått liv, solskenshistoria, tvåblocks-effekt, tack för festen-hälsning – och en grönsvart knapp att gömma undan.
Här är Philip Trollérs fem punkter från derbyt mellan Gais och Öis.

ANNONS
|

Öis är derbykungar – bilden av ett nytt rödblått liv

Öis vann derbyt.
Öis vann derbyt. Bild: MICHAEL ERICHSEN

Det har inte varit ett lag i spillror eller ett lag utan tro. Trots sju raka matcher utan vinst i superettan och ännu en usel säsongsstart, var det aldrig så att känslan runt Örgryte IS 2023 blivit uppgiven som den exempelvis var på senvåren i fjol och även under vissa tidigare år. Prestationerna längs vägen den här våren har varit okej, ibland bra. Det har funnits något att samlas kring, något att ta fäste på. Tränare Jeffrey Aubynn har lyft det.

Men när jag tittar på gänget som står och dansar nedanför den stora rödblåa klacken på Gamla Ullevis kortsida ser jag inte bara ett lag som har samlats kring något – utan ett lag som har presterat så pass att de har blivit derbykungar och är på väg att lyfta, ett lag som tagit sikte mot nya nivåer. Örgryte har precis besegrat ett, av många (mig själv inkluderad), tokhyllat och extremt upphaussat Gais. De har gjort det med god kontroll (bortsett från chansen som släpptes till i slutminuterna) och ett försvarsspel som imponerar något oerhört.

ANNONS

Det är tredje raka segern, det är andra nollan på tre matcher. Det defensiva arbetet sitter mycket bättre, både individuellt och som kollektiv, både när det kommer till att stå högt och stå lågt, och när Öis har tickat i alla de boxarna, då är de väldigt svåra att spela bort. Och då har de plötsligt den grund som man kan komma så, så långt med i superettan.

Inledningen på säsongen med billiga mål som släpptes på löpande band var signifikativt för ett lag som kämpar, tätheten i försvaret på torsdagsaftonen vittnar om ett lag som är trygga. Utvecklingen de har fått till där på kort tid imponerar. Relationer har hunnit byggas upp bättre nu, Jeffrey har skruvat på sakerna han inte varit nöjd med – och spelarna har blivit mer noggranna i varenda aktion och vägrat lämna utrymme för amatörmisstag. Då kan det plötsligt bli så här bra.

Och den här stunden, minuterna efter slutsignalen, är som en bild av ett nytt Rödblått liv. Inte bara för segern, för prestationen – utan också för klubben, för supportrarna. Många har svikit under den inledande delen av säsongen, det har skickats hån från rivaliserande klubbar om bristen på uppslutning – nu kraftsamlades det på läktarplats och bildades den största Öis-klacken sedan invigningsderbyt mot just Gais på Gamla Ullevi 2009. Det var som att en ny låga tändes runt hela föreningen.

ANNONS

Tvåblockskross – där förlorade Gais matchen

Marcus Haglind-Sangré imponerade för Öis i derbyt.
Marcus Haglind-Sangré imponerade för Öis i derbyt. Bild: MICHAEL ERICHSEN

För att det där försvarsspelet som Öis presterar just nu ska kunna bli verklighet krävs det att laget gör vissa saker, att man kommit överens om ramarna. Det kräver också att spelare individuellt hittar formen och att man lyckas bygga band mellan olika spelare, allra helst de som spelar närmast varandra ute på plan. Där har Öis också fått till det på slutet, inte minst på vissa håll.

Först: Christoffer Styffe och Marcus Haglind-Sangré har hittat en perfekt kemi i mittbackslåset. Både en och en och tillsammans gjorde de en derbyinsats som var helt överjäklig, för att tala klarspråk. Absolut att de fick slita med Alexander Ahl-Holmström, det får nästan alla lag, för så fysisk och tuff är han, men hela tiden låg de såpass rätt att Gais-anfallaren, som ofta saknade understöd, inte hade så värst mycket att sätta emot.

Styffe och Haglind-Sangré kompletterar också varandra väldigt bra. Den förstnämnde är oerhört duktig i luften och får sin panna på nästan alla bollar som behöver hanteras i luftspelet. Haglind-Sangré är skarp där också, men får i sällskap med Styffe också möjlighet att ännu mer glänsa i sitt spel med bollen, och oftare visa prov på den följsamhet han har i sitt defensiva spel när kollegan är hungrig efter att ta förstaduellen.

ANNONS

Lägg därtill: Jonathan Drotts och Erion Sadikus framfart på mittfältet. Två spelare som kan tyckas vara relativt begränsade fotbollsspelare – men som likt Sangré och Styffe ser ut att kunna bygga en bra enhet ihop. Framför allt visade de med all tydlighet att de vet vad som krävs för att vinna derbyn. De klev ut och spelade fysiskt från, nästan, första minut. I takt med tiden blev träffen allt bättre.

De två blockens skicklighet plus att Öis insåg vikten av att hantera den fysiska fotbollen är två bärande faktorer för att Rödblått vann derbyt.

Det var också i det fysiska spelet Gais i mångt och mycket fallerade. Axel Norén och Alexander Ahl-Holmström och möjligtvis några till var väl de som klarade att stå upp i det spelet. Tidigare matcher har Gais kunnat spela bort sitt motstånd, för de har varit så bollskickliga på mittfältet. Ingen har kommit åt dem fullt ut. Det lag de har haft störst problem med att hantera, innan den här matchen, var drabbningen med Utsiktens BK. Ett lag som också spelade väldigt fysiskt. När bolltempot och bollmottagningarna från det ordinarie gardet i mötet med Öis inte höll samma standard som tidigare blev det genast problem.

ANNONS

Det är alltid lätt att vara efterklok men kring det här tycker jag faktiskt att man kan skicka en liten skopa kritik i riktning Fredrik Holmberg. Att han trodde på sitt mittfält från början kan ingen klandra honom för, men ganska tidigt såg man att det hade behövts en annan spelartyp där. En fysisk spelare som kunde mäta sig med Drott och Sadiku, just eftersom det spelmässigt aldrig riktigt släppte för Gais. Holmberg satt med en formstark Dino Salihovic på bänken. Han kunde och borde väl i ärlighetens namn ha satt in honom lite tidigare för att laget skulle kunna få mer att säga till om i duellerna,. Filip Beckman är ännu mer än Salihovic ett fysiskt monster, han kom förvisso in med mer än halvtimme kvar, men det var med förvåning jag noterade att han var petad när elvorna släpptes.

Göm panikknappen, Gais!

Gustav Lundgren deppar efter 0–1 mot Öis.
Gustav Lundgren deppar efter 0–1 mot Öis. Bild: MICHAEL ERICHSEN

Förlusten i derbyt innebär att det för första gången lite mer ordentligt den här säsongen blir tryck på Gais. Inte tryck som att ”ni måste börja vinna nu för att läget i tabellen är urkass”, utan mer att nu vill supportrarna se bevis igen på hur bra det här laget är, de vill veta om hoppet om toppstrid fortfarande är rimligt att känna.

ANNONS

Det lag som länge såg ut att vara omöjliga att besegra har alltså plötsligt tappat momentum och inte vunnit eller gjort mål på tre raka matcher. Det svänger, som alla vet, fort i superettan. Nu gäller det för Gais att hålla sig kyliga – det gjorde de inte 2021 när det började gå emot. Då började det skiftas och roteras och så småningom även ändras spelsystem. Det föll mindre väl ut.

Det sämsta Gais skulle kunna göra nu är att trycka på någon slags panikknapp igen. Då har man tappat kontakten med verkligheten. För även om det finns supportrar som efter den senaste tidens mindre lyckade resultat riktar kritik mot den uteblivna målskörden så ska Gais inte glömma bort att man fortfarande är med i den absoluta toppstriden, även om serieledningen är på annat (göteborgskt) håll. Med alla chanser som skapas, det var dock klart, klart färre mot Öis än mot AFC och J-Södra, så finns förutsättningarna för att lyckas få målnollan spräckt inom kort.

Vad som är mer bekymmersamt för Gais del är att insatsen mot Öis inte var så värst bra, och framför allt att man inte lyckades få fram den derbyglöd som rivalerna hittade. Klart mer oroande. Vad det berodde på? Oklart. Underskattning? Troligtvis inte. Tagna av stundens allvar? Kanske.

ANNONS

Vilken solskenshistoria!

Hady Saleh Karim avgjorde Göteborgsderbyt.
Hady Saleh Karim avgjorde Göteborgsderbyt. Bild: MICHAEL ERICHSEN

Huddinge IF, IFK Haninge, IFK Stocksund, Bollnäs GIF, Hanvikens SK, Dalkurd FF. Hady Saleh Karim har inte spelat i de mest glamorösa klubbarna eller hållit till på de häftigaste scenerna under sin fotbollskarriär. Han beskrev efter matchen själv hur han har fått kämpa, hur han dissats av flera klubbar som aldrig trott att han skulle kunna bli något. Nu vet alla att han kunde visst ”bli något” i elitfotbollen, det tog bara lite längre tid.

25 år gammal har han äntligen fått chansen att spela i superettan och väl där fått ett stort förtroende av Öis huvudtränare Jeffrey Aubynn. Den 1 juni 2023 mynnade det där ut i att han också skrev in sig i historieböckerna som en av Örgrytes derbyhjältar.

Avslutet han skickade iväg var kyligt, placeringen så behärskad. Han blev ensam om att måla, han blev den som sköt rivalmötets tre poäng ner i den rödblåa kistan.

Att han skulle stå på banan i derbyt som startspelare den här sommarkvällen kunde jag och många med mig nog aldrig någonsin tro när han värvades till Öis i vintras. ”Hady, vem?” Så var vi nog många som tänkte när han presenterades. Jag har nämnt det förut, det skrek truppspelare om den där värvningen, en lirare som skulle täcka upp om det blev mycket skador och som bäst skulle få några kortare inhopp här och där.

ANNONS

Några månader senare är han utan tvekan en av de mest självklara i Öis startelva. Han spelar när namn som Daniel Paulson, Hampus Dahlqvist, Jonathan Azulay, Amel Mujanic och Mubaarak Nuh sitter på bänken. Nu konkurrerar han i och för sig inte med samtliga i den skaran, men han är en mångsidig spelare och kan därmed tampas om speltiden med nästa alla där. Han har visat sina färdigheter centralt också – men det är inget snack om att han är bäst på kanten. Många motståndare har haft problem med hans aviga finter och påhittiga lösningar. Gais var inget undantag. Han fick kanske inte spelmässigt ut så mycket som i några av de andra kamperna han har spelat, men ändå var han ett ständigt hot mot Grönsvart och faktum är att det var han som klev fram och var allra skarpast.

Nu vet inte bara öisarna allt om Hady Saleh Karims fotbollskvaliteter. Nu vet också Gais det mesta. Från utdömd – till derbyhjälte. Det är exakt den typen av solskenshistorier som tillför något extra i fotbollsvardagen.

Tack för festen!

2018 när Gais och Öis spelade 4–4 i en helt galen derbymatch var det 13 310 åskådare på plats på Gamla Ullevi. Av biljettförsäljningen att döma på förhand till den här matchen pekade precis allting på att siffran från fem år sedan skulle bli slagen den här kvällen. Det var 14 300 biljetter sålda en kort stund före avspark, men det dök ”bara” upp 13 000.

ANNONS

Det är självklart en ruskigt imponerande siffra ändå – men noteringen får mig att fundera lite kring varför så många grönsvarta med årskort inte kommer till matcherna? Är det många stödköpta årskort eller kan det verkligen vara så att 1300 supportrar valde att hoppa över den här matchen? För det kan inte vara några andra än årskortsinnehavarna, undantaget ett fåtal enskilda fall, som kastar in handduken. Det var samma sak vid hemmapremiären, då var det 5000 sålda, cirka 4000 dök upp.

Men trots att superettan-rekordet för en match mellan klubbarna inte slogs finns det så mycket att framhäva med torsdagens match. Alla sittplatsbiljetter sålde slut, båda klubbarna klarade av att mobilisera två rejäla klackar – som skapade lysande stämning. Trycket som Gais-klacken levererade under uppvärmningen var öronbedövande och på en nivå som de sällan når. De mattades sedan av under matchen samtidigt som Öis supporterfölje tog sig in i matchen och skapade fantastisk inramning, inte minst i andra halvlek. Lägg till två högklassiga tifon och en uppladdning inför matchen, där både mellan spelare och supportrar har bjudit på en del glimten i ögat-hets, och känslan är att vi har ett rivalmöte som står sig starkt.

Pulsen runt den här matchen har varit hög. Och pulsen runt Göteborgsfotbollen i stort behöver exakt den här typen av fullträffar för att fortsätta ta kliv i rätt riktning.

ANNONS

Apropå puls, när vi snart kliver in i superettans andra tredjedel ser det ut att finnas goda möjligheter för att det ska bli ordentligt med (topp)drama runt Göteborgslagen i serien. Utsikten håller serieledningen, Gais är bara två poäng från allsvensk direktplats och Öis har numera bara fyra pinnar upp till allsvenskt kval.

Ni hör, det glöder!

LÄS MER:Frustrerat i Gais efter derbyförlusten mot Öis

LÄS MER:Öis vann derbyt mot Gais – Hady Saleh Karim stor hjälte

LÄS MER:Så bra var Gais och Öis tifon inför derbyt – GP betygsätter

LÄS MER:Så bra var Gais och Öis tifon inför derbyt – GP betygsätter

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS