– Man hade en viss förutfattad mening om brittiska supportar. Katastrofen på Heyselstadion hade varit några år innan och det enda som skiljde publiken från planen på Tannadice Park var en meterhög liten mur. Det var bara att ta steget över så var man inne. Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Hur är det möjligt att de har så dåliga avspärrningar?”.
1987 var Ulf Stenberg utsänd i Dundee för Göteborgs-Postens räkning. När han tittade ut över den nyvattnade gräsplanen på Dundee Uniteds hemmaarena innan avsparken kunde han känna hur det knöt sig i magen. Det fanns ingenting som hindrade supportar från att ta sig in och störa spelet.
Fem år senare skulle han och hela Sverige glädjas åt skotska landslagsfans på svenska gator. Skottarna blev bäst i världen på att bara vara härligt positiva i samband med fotbollsmatcher. Resan dit startade den här majkvällen i Dundee.
I det första mötet, den 6 maj på Ullevi, hade 50 023 personer fått se Stefan Pettersson nicka in matchens enda mål.
"Atmosfären var elektrisk"
Trots att det var mer än dubbelt så många åskådare på den första finalen är det den avgörande matchen på Tannadice Park som blivit ihågkommen och prisad för sin stämning.
När Ioan Igna blåste för full tid och Dundee Uniteds slagna hjältar föll ihop på gräset gjorde de det som förlorare. Men det går att förlora på många sätt. Sättet Dundee gjorde det på gjorde dem till vinnare i publikens ögon.
– Atmosfären var elektrisk. Det var fantastiskt för oss spelare att alla stod kvar och applåderade. De svek oss inte, säger Kevin Gallacher, anfallare i Dundee United.
"Det var helt sanslöst"
På pressläktaren satt Ulf Stenberg och förundrades över det han såg.
– När man vinner på bortaplan förväntar sig alla en tom arena efter två minuter. Men alla stannade kvar och applåderade. Det var helt sanslöst, säger han.
Göteborgsspelarna firade, klappade om varandra och höjde pokalen Dundee Uniteds supportar så gärna velat se kaptenen David Narey lyfta. Provocerande? Ingen skulle klandra dem om de tyckt det och reagerat därefter. Istället stämde skottarna in i den blåvita hyllningskören och viftade sina orangefärgade flaggor åt sina övermän.
– Jag kommer inte ihåg så mycket av spelet. Det jag kommer ihåg är att deras fans applåderade och tackade, säger Glenn Hysén.
– Det var som att vi var på hemmaplan, säger Roland Nilsson. De stannade kvar när vi sprang runt med bucklan.
Fick fair-play pris
Bucklan Roland Nilsson och de andra göteborgarna sprang runt med följde med till Kamratgården. Dundee Uniteds fans fick trösta sig med Fifas nyinstiftade fair play-pris.
Det var knappt 21 000 människor kvar på Tannadice Park när Thomas Wernerson, Glenn Hysén, Stefan Pettersson och de andra skuttade runt planen i ett spontant glädjerusigt ärevarv. Ingen ville gå hem. Samtliga 21 000 tänkte samma sak:
”Jag kanske aldrig får uppleva det här igen”
Så de stod kvar. De njöt. De insöp så mycket atmosfär att den sänggående solen kom närmare än någonsin tidigare. Det här var deras kväll.
