Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/5

Experterna: Därför är Nederländerna på dekis

Arjen Robben har redan gett upp. I morgon missar Nederländerna sitt andra stora mästerskap i rad. Vad har egentligen hänt med fotbollsnationen som har två raka VM-semifinaler och genom åren varit språngbräda för 100-tals svenska talanger? Här är några av förklaringarna.

I augusti 2017 når Nederländerna sin sämsta placering på Fifas världsranking hittills. Nationen som rankades tvåa så sent som 2011 är nere på 36:e plats. I september är placeringen något bättre, men åttan i VM:s maratontabell – med totalt tre VM-finaler – har 18 lag före sig. 

Bara från Europa.

Det är den bistra sanningen när ett regnigt Amsterdam förbereder sig för detta kvals avskedsföreställning. 

– De har inte fått fram nya, tillräckligt bra spelare. Där har du hela hemligheten, säger Erik Edman, som spelade för Heerenveen under tre säsonger 2001-2004 och nu verkar som expert i C Mores fotbollssändningar.

Stefan Lundin har i rollen som sportdirektör på Föreningen Svensk Elitfotboll besökt Nederländernas Fotbollförbund och målar upp en bakgrund.

– Under många år, allt sedan Johann Cruijff och Rinus Michels dagar, var de världsledande på att ta fram spelare fostrade i 4-3-3-stilen. Det spred sig till Barcelona och lever vidare än i dag, säger han.

"Individuellt är de fullt i klass med Sverige"

Efter att ha misslyckats att kvalificera sig till VM 2002 och åkt ut i åttondelsfinal 2006 nådde nationen final i Sydafrika 2010 och blev trea i Brasilien 2014.

Det är i ljuset av de framgångarna missräkningarna i kvalen till EM 2016 och VM 2018 skall ses.

– Individuellt är de fullt i klass med Sverige. Till och med bättre. Just nu är det Daley Blind. Wijnaldum tycker jag om, Klaassen är bra och Robben, även om han har kommit upp i ålder, säger Ralf Edström som vann ligan med PSV Eindhoven två gånger på 70-talet. 

– Det gäller att få ihop det till ett lag. De har hattat fram och tillbaka på förbundskaptensposten. De har alltid motsättningar och det var ett jäkla liv redan på VM 1998. För tillfället är det ett lag som inte är i balans.

"Där har du hela hemligheten"

Erik Edman har sin bild klar.

– För tio år sedan hette spelarna Cocu, Kluivert och Davids och spelade i de största klubbarna i världen. Det var Seedorf, de Boer, Reiziger och klubbar som Milan och Barcelona, det var van Nistelrooy i Manchester United och van der Sar. I dag finns knappt en enda spelare i en topp-tio-klubb.

– Där har du hela hemligheten. De har inte fått fram nya spelare. Redan VM-silvret 2010 var en superskräll och sista rycket för Robben, van Persie och Sneijder. Väldigt många frågetecken skymdes av den framgången. 

När Danny Blind i det pågående kvalet fick sparken efter fyra matcher kom Dick Advocaat, som inledde kvalet som assisterande förbundskapten till just Blind, in som ansvarig – för tredje gången. Trots ett poängsnitt i VM-kvalet på 2,25 har inte heller Advocaat lyckats vända skutan. 

Ölme: "De är inte direkt nöjda"

Advocaats två tidigare försök slutade bättre. I det första tog han Nederländerna till VM (1994), i det andra landet till EM (2004).

– Som spelare var han en elak mittfältare. En som gjorde skitgörat på mitten, minns Ralf Edström.

Magnus ”Ölme” Johansson spelade för Groningen mellan 1998 och 2003 och följer fortfarande den holländska fotbollen.

– De är inte direkt nöjda med hur det har utvecklats på landslagsnivå den sista tiden, säger han.  

– Känslan är att de börjar bli lite mer defensiva. De har alltid trott på sin egen fotboll. Det är samma med fotbollen i klubblagen, det är inte lika friskt som det var förr i tiden, säger ”Ölme” och tillägger: 

– På min tid fanns det aldrig något understöd. Du skulle ta din gubbe även om han var 15 kilometer snabbare i timmen. 

Stefan Lundin är inne på att de har dribblat bort sig själva i jakten på nya strategier.

– De har haft väldigt svårt att hitta en ny identitet. Den tidigare var så kompromisslös; 4-3-3 med vingar, en nia på topp och en tia bakom. 

– Processer måste komma igång. Som hos oss för tio år sedan. De är ofta centralstyrda. Jag upplever att holländarna har fastnat i sin syn på försvarsspel. De blir väldigt utsatta för kontringar; att man för lättvindigt tappar spelare. Där har de inte hängt med, säger han. 

Självbilden ständigt återkommade

Detta syntes mycket tydligt i lördagens segermatch mot Vitryssland, där Maksim Valadzkos kvittering och flera andra chanser tillkom så.

Den holländska självbilden är under ständig diskussion, så även nu. 

– De har haft ett stökigt kval, men att tala om otur … det är inte bara tur att Island är där nu igen. Holland ligger långt framme i utbildningen och talangutvecklingen, spelarna får ofta göra sin debut tidigt. Problemet nu är att det inte har fötts tillräckligt många bra spelare, säger Erik Edman och jämför med grannlandet Belgien.

– Bara om du åker över gränsen haglar det av talanger. För tio år sedan undrade alla varför det inte funkar för Belgien. Nu har de sin framgång. Det är också ett litet land, där fotboll är den stora sporten. 

Resultaten på klubblagsnivå är inte mycket bättre. Nationens representanter i Europaspelet, Feyenoord (Champions League) och Vitesse (Europa League), står båda på noll poäng efter två omgångar.

– När Zlatan var i Ajax var det en jäkla massa bra spelare där, som också var stomme i landslaget. Av samma skäl kommer Frankrike inte kunna vinna VM nu. De har helt galet bra spelare, men spelar inte tillräckligt bra som lag, säger Erik Edman. 

– Jag tycker ändå att de (Nederländerna) klarar sig rätt bra i klubblagsmatcherna internationellt. I fjol var Ajax riktigt bra, säger Magnus Johansson och syftar på finalplatsen i Europa League. 

Besökte Nederländerna för tio år sedan

Sex av de svenska landslagsspelare som befinner sig i Amsterdam för tisdagens VM-kval har ett förflutet i Eredivisie. Dock spelar ingen här nu. 

Stefan Lundin förklarar den sentida framgången för svenska ungdomslandslag med den klubbcertifiering som gjorts och härrör från ett besök i Nederländerna för tio år sedan. 

– Vi var några stycken som åkte dit. Det var ett av flera besök i andra länder. Vi mötte folk från förbundet. Man var väldigt duktiga på att jobba individuellt i klubbarna. Hur kunde de vara så exceptionellt tydliga? 

– Vår stora lärdom var tron på att ha en manual. Hur man driver elitfotboll i ett klubbperspektiv, hur man bygger en klubbstuga och skapar en röd tråd med sportchefer och akademichefer. 

Det har Sverige att tacka Nederländerna för.

Möjligen finns skäl att tacka även för tre poäng vid pass halv elva i morgon kväll.