Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Foto:Bildbyrån

Ett sensationellt, närmast revolutionärt uttalande

Hörde jag rätt? ”Ett helt annat spelsätt.” Han sade så, IFK Göteborgs sportchef Mats Gren, när han mitt i en GP-intervju, som om det talades om väder och vind, satte ord på vad Poya Asbaghi kommer innebära. Ett helt annat spelsätt.

I en ofta lågmäld matsgrensk fotbollsprosa är ordvalet sensationellt, närmast revolutionärt. Å andra sidan är det klubbens mål. Fotbollsrådet har beslutat av vrida IFK Göteborg 180 grader, från vad som har varit till vad som skall komma, då duger det inte att förlänga med Alf Westerberg, lyfta upp Torbjörn Nilsson eller återanställa Jonas Olsson.

Då krävs en tränare som på mindre än ett halvår förändrat sinnebilden av Gefle IF från en pannkaka i fritt fall till något av det mest spännande svensk fotboll kan visa upp.

Jag förstår att de har sorg i Gävle, jag inbillar mig att IFK Göteborg har fattat ett beslut som stärker möjligheterna att fortsätta etableringen i förorterna, som på sätt och vis innebär sportslig omstart, ett fotbollsmässigt reningsbad en utveckling av anfallsspelet.

Poya Asbaghi är väldigt lite gamla hjulspår, väldigt mycket framtida segrar – och jag måste säga – efter att ha lyssnat på några av de intervjuer han gav på Kamratgården på måndagsförmiddagen – att han ger ett moget intryck.

Lyhörd, självsäker och ödmjuk. Vi bör undvika att sätta honom i facket ”unga fotbollstränare”. Jag tror inte ens att det finns. Vi bör heller inte jämföra hans ålder med Sven-Göran Erikssons. Möjligen finns det andra likheter. Som att tro på en idé, få en grupp att göra det samma och sedan banka den i huvudet på motståndarna.

Själv följde jag presskonferensen från ett vintrigt Arlanda på väg hem en helg i Manchester och Leeds där Victor Nilsson Lindelöf, Zlatan Ibrahimovic och Pontus Jansson på olika sätt gjort avtryck.

José Mourinho bytte mot Newcastle trebackslinje mot fyrbackslinje, delvis av tvång, men också efter analys av motståndare. Han vill vara flexibel, samma signaler skickar Blåvitts nye tränare. Han undvek vänligt men bestämt att låsa sig vid ett spelsystem. Däremot är det troligt att IFK Göteborg kommer bygga en 3-4-3-trupp. En vass anfallare, en spelmotor och en mittback till. Det är vad som krävs utifrån.

Jag skulle hävda att en av nycklarna blir tålamod. Dels från spelare, men också från supportrar och media. Det här kan ta tid. Det måste få ta tid.

En annan nyckel är kopplingen till akademin. Det är det kommande året den nya organisationen skall sättas. Hela föreningen behöver gå i takt. Här får Mats Gren, Jonas Olsson och – förstås – Poya Asbaghi nyckelroller. Tydlighet. Kommunikation. Noggrannhet.

Plus: Tidsfaktorn skall i sammanhanget inte underskattas. I och med att tränaren nu är på plats kan resten av jobbet göras. Både vad gäller ledarstab och spelartrupp.

Minus: Inga fler lånespelare. Det är ett krav!